Theresia Wikström

Time for you

2012-01-17T16:04:00.001+01:00

Att läsa Bibeln

2012-01-13T13:59:00.000+01:00

Matt 4:4 Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun."

Jag älskar när man känner att det är så. När man känner glädjen och mättnaden och fröjden när man läser Bibeln. Jag är verkligen en periodare när det gäller Bibeln till skillnad från min man som följt en och samma bibelplan de senaste tio åren ungefär, läst Bibeln varje dag, hela Bibeln på ett år.

Men jag är lite en sån där förälskelseperson. Jag läser för att jag fröjdar mig och då läser jag massor. Sen kan det svalna lite och man glömmer bort att läsa ett tag.

Härom dagen läste jag ett ord, som var ett av alla de där hysteriskt bra orden som finns i Bibeln. Fullt av löften och tröst och uppmuntran. Och jag var bara kall och oberörd. Jag läste det, men det fanns inget gensvar i mitt djup.

Och jag älskar hur jag tänkte: "Oj, det var värst vad kall jag blivit, nu måste jag läsa Bibeln mycket".

Så jag läste och läste och läste, och det är så underbart hur man mer och mer förmår ta del av det goda, hur man på något sätt börjar äta av ordet och känner hur det mättar och tillfredställer och ger näring och energi till hela mig. Sen var jag inne i min förälskelse igen, haha, och jag vill och tror att det får vara så med Jesus och hans ord. Ständigt mer och mer förälskad. Från härlighet till härlighet. Man måste bara göra något när man känner sig kall och sval.

Bibeln är full av så många knasiga saker och symbolspråket är helt out there ibland. Som när Jesus talade om att den som inte äter av hans kropp och dricker av hans blod inte kan ha någon del i honom. Det står att många tog anstöt och gick därifrån när de hörde dessa ord. Det var bara för mycket.

Men att vara kristen är att vara korsfäst tillsammans med honom, död från det gamla livet, uppstånden till att leva hans liv, för alltid förenad till ett med honom. Det är vad nattvarden handlar om. Vi tar del av hans död, vi äter hans kropp och blod som blev offrat för oss, för att för alltid vara en del av honom, att leva genom hans liv.

När man tänker på det, hur Jesus vill vara ett med oss, är det ganska smart att vi får äta av honom. Det är ett bra sätt att visa och förstå - nu blir han ett med mig.

Och Jesus beskrivs som Ordet som utgår från Guds mun. Det är detta ord som ger oss liv, Jesus. Och det är när vi ser det här ordet i Bibeln som vi får liv och mättnad. När vi inte ser det blir det bara konstigt och kallt.

Så man kan läsa Bibeln på olika sätt. Som döda bokstäver, eller på jakt efter Jesus. Och den som söker honom ska finna honom, och den som finner honom finner livet och en källa som aldrig tar slut och ett bröd som ger liv för alltid.

Sen i julas

2012-01-08T21:39:00.001+01:00

Här kommer några bilder från i julas och efter det.

Rut med en stor del av kusinskaran...

Så vacker...

Rut har ritat en "pappa", med hår, skägg och en stor näsa. Jag blev så förvånad för för det mesta ritar hon inget definierat, men så verkar hon få inspiration ibland och då blir det något riktigt bra av det. Inte så likt Martin men vi har en barnbok med en pappa som har mycket hår och skägg... det är nog han. =)

När vi är ute och åker måste kossan också ha bälte på sig.

Det var det.

Jag är jag

2012-01-08T21:24:00.000+01:00

Fick den här bilden från min syster. Hon tyckte det var jag.

Haha. Precis så känner jag mig faktiskt också. Så full av glädje och entusiasm och vilja att dela med mig.

Och jag tror att det är ett friskhetstecken när man känner igen sig själv från när man var en sådär 3-5 år. Då sprudlar verkligen ens personlighet, men längs livet kan så mycket hända.

Men jag känner igen mig själv från när jag var liten och jag känner mig som jag. Tack tack tack!

Vem är du? Ditt 3-5-åriga du?

Den här veckan har Rut sovit över en natt hos sin kompis Julina för första gången. Vi har frågat om hon skulle vilja det några få gånger förut men då har hon sagt nej, men den här gången fick vi ett solklart ja, och hon sov också riktigt bra där. Är så glad att Rut har en sån fin och nära vän. De träffades första gången på BB när Rut var en halvdag gammal. Det skiljer bara två dagar mellan dem.

Julina och Rut. En månad gamla ungefär.

Julklappar

2012-01-03T15:06:00.000+01:00

Det går visst lite trögt med bloggandet, men här kommer i alla fall bilder på det jag virkade till julklappar. Väskan fick min brorsdotter Sara och västen fick Rut.

Julafton

2011-12-24T19:52:00.001+01:00

Idag har vi ätit en god mjuk pepparkaka som mamma vunnit på lotteri. Mamma kan inte delta i lotterier utan att vinna något. Alltid är det någon grytlapp, broderi eller kaka som vill till mamma. Hon vann också en större summa pengar när jag var liten och då reste vi hela familjen till Island. Men hon deltar bara i bra lotterier.

Ikväll berättade hon om när hon gick på internatskola och hundra tjejer åt julgröt med EN mandel i. Alla undrade vem som fått mandeln. Mamma som bara tagit en liten klick tänkte inte på det, men visst var mandeln i mammas gröt. Haha det är så typiskt och roligt.

Lite bilder från idag.

Jul

2011-12-23T22:21:00.002+01:00

Den här veckan har varit trött och stressig och firande. Vi firade jul med Martins familj igår kväll och imorgon åker vi upp till Horndal och firar med min familj några dagar.

Under min uppväxt har jag alltid firat jul hemma, i ett och samma hus, åtminstone så länge jag kan minnas. Det gör att jag tycker det är lite svårt att transportera hela vårt julfirande som familj någon annanstans. Bland annat så blir det bökigt att ta med alla julklappar, speciellt dem med leksaker i, för att öppnas någon annanstans och sen tas hem. Jag tyckte det var så mysigt när jag var liten att få öppna alla julklapparna hemma och direkt kunna leka fritt med dem. Därför fick Rut i alla fall öppna några julklappar hemma i onsdags kväll. Som den här tågbanan. Den vill man ju gärna ha på hemmaplan direkt.

Igår firade vi med Martins familj. Mycket mysigt! Jag fick en Iphone (!!) av Martin och svärfar. Så glad blev jag. Har längtat efter en ett tag. Till stor del för att underlätta med att få in bilder till bloggen.

Martin fick en fin fluga med matchande "näsduk" (?) av mig. Kunde inte vänta med att ge hans till julafton heller för jag visste att jag skulle få min klapp igår.

Ikväll gjorde jag ischokladen som jag tänkt göra under hela den här veckan. Men det går ju verkligen oerhört snabbt att svänga ihop ischoklad tack och lov. Sen har jag lagt i en färdigskalad nöt i varje.

Älskar den här kyrkan jag ärvt från min mormor. Den kan spela underbart vackert också. Nån gång ska jag ha ett helt bord med vit bomull, den här kyrkan, en julkrubba, tomtar och änglar, precis som mormor brukade duka upp till jul. Jag älskade verkligen att stå och titta länge på allt fint mormor ordnat på det bordet när jag var liten, och så passade man på att skruva fram den fina musiken många gånger.

God Jul till dig!

I smyg

2011-12-19T13:49:00.002+01:00

Rut har beställt en röd väst med knappar så den virkar jag på idag. Hon är så rolig och så duktig på att berätta vad hon tänker och känner. Hon har berättat för mig att hon vill att västen ska bli en överraskning. Jag blev lite förvånad och tänkte efter och frågade sen: "Vill du att jag inte ska visa dig när jag virkar på västen". Rut: "Ja".

Så nu får jag virka i smyg och sen ska hon få den i ett paket till jul. Gulliga Rut.

Idag kom det väldigt mysig julpost hem till oss. Se bara:

Det var Rut som hade skickat. Se så fint hon skrivit sitt namn. Det är ju ett R, U och T i alla fall. :) Tack min finaste Rut.

Lördag

2011-12-17T14:13:00.000+01:00

Idag har vi varit en sväng hos familjen Lenngren på förmiddagen. Vi fick passa på innan de far upp till Norrland för ett par veckor. Sen har vi pyntat granen hemma och nu ligger jag och myser under min ullpläd och tittar på granen och på snön som yrar ner där ute.

Lite jul hos oss

2011-12-15T20:40:00.002+01:00

Rut och jag åkte och köpte en gran efter förskolan. Pynt får jag inhandla en annan dag men vi hängde upp det vi hade i alla fall. Rut var ganska kreativ i hur hon pyntade granen...

Sen dansade vi runt granen flera gånger ikväll och sjöng räven raskar över isen... Och så har vi lyssnat på julmusik och ätit julskinka. Har bara känt mig efter med allt juligt hittills i år, liksom tidigare år, och jag har låtit det vara så, men nu pressar Rut på. Hon har sagt att hon vill att vi ska ha en gran, så nu får jag ta tag i saker lite grann. Och det är skönt. Julen är ju underbar.

Färdig

2011-12-15T12:45:00.000+01:00

Västen är klar! Wehoo vad kul. Och detta är det första jag virkat till mig själv. Eller... kom just på att jag virkat en mössa till mig själv också men det var tanken att Rut skulle ha den men den blev alldeles för stor. Virkade en likadan mindre till henne sen.

Är kanske inte 100% nöjd med mönstret på västen men jag improviserade fram det utifrån ett mönster till en barnväst. Västen är i alla fall så fantastiskt skön och mysigt varm. Älskar den!

Och här följer mina försök att fånga denna väst på bild. :)

Lite ditt och datt

2011-12-14T20:59:00.002+01:00

Martin somnade vid 8 ikväll. Det betyder väl att det behövdes men lite tråkigt att sitta här själv. Puss på dig mannen!

Tänkte visa upp en väska jag virkat till min vän Anna till hennes födelsedag. Jag gick bananas på färgerna kanske. Hade precis återupptäckt en hel kasse med restgarner och det är ju riktigt roligt att mixa en massa olika fina färger. Och fler väskor blir det säkert framöver för det var ju ett mycket bra sätt att ta tillvara på restgarnerna.

Sen i förra veckan var det luciatåg med julspel på förskolan, med ett något motvilligt Jesusbarn. 5-åriga Josef och Maria var mycket duktiga dock. Rut var duktig på att agera ängel samt sjunga alla sånger. Man ser henne precis bakom stjärnan. Det var inte lätt att ta kort...

Så mysigt att min mamma kom för att vara med och sov över här sen. Rut tog bra hand om henne, försåg henne med ett gosedjur till natten och så.

Tråkigt

2011-12-14T17:20:00.000+01:00

Idag virkar jag kanter runt västen som ska bli till mig själv. Det är så urbota tråkigt men det får mig i alla fall att skratta åt mig själv.

Människor är ju olika. Jag t ex, tycker att vissa saker är fantastiskt roliga och andra saker är fantastiskt tråkiga, och det är så svårt, så svårt, att göra det där som är så, så tråkigt. Det här blir så konkret när jag virkar. Det är så fantastiskt roligt att virka, raksträckor, samt att titta på det färdiga resultatet. Men att virka kanter, att fästa bitar, att sätta på ärmar, att virka om när man virkat fel, det är så tråkigt så jag tror att det inte finns något tråkigare.

Men jag kämpar på, och tänker på att jag nog blivit lite bättre på att göra saker jag tycker är tråkiga. Inte för att jag tvingar mig, jo, kanske lite det ibland också, men mest för att jag blivit bättre på att motivera mig själv. Ibland förstår jag verkligen inte nyttan med ett visst göromål, men jag kan tänka att det kanske är just så: Jag förstår inte nyttan just nu men jag kanske förstår det bättre sen. Då är det bra att jag har gjort det här ändå.

När det gäller att virka kanter är det inte så svårt att förstå att det är något bra att göra, för att få njuta sen av det färdiga resultatet. Men ibland har man ingen aning om vad det färdiga resultatet kommer bli, man får kanske bara tro på någon annans goda råd, eller på något som står i Bibeln.

Jag har blivit bättre på det, för jag har märkt att jag inte alltid hade rätt. Ibland var det andra som hade rätt. Och ibland kanske min motvilja bara hade att göra med att jag tyckte det verkade tråkigt, mer än att det verkade fel.

Men det är inte så lätt att övervinna sin egen motvilja mot att göra vissa saker, för den kan ju just vara så känslosam och intensiv. Men jag tror det blir enklare om man övar. Och man får vara snäll och peppande mot sig själv. Man kan trots allt inte helt ändra på vem man är och hur man funkar, det vore nog dumt, men man kan ändra hur man tänker ibland.

Skulle skicka iväg det där när Martin kom och hämtade mig för en lunchdejt...

Den här veckan och att styra sitt sinne

2011-12-11T22:06:00.001+01:00

Jag har inte haft mycket ork eller tid att skriva här under veckan. Jag har koncentrerat mig på att komma in i de nya rutinerna med Martins nya jobbtider och att jag hämtar Rut varje dag på förskolan. Det har gått fint. På sistone har jag varit väldigt trött den första delen av dagen för att sedan piggna till. Den här veckan har det varit väldigt praktiskt. Och det är så här jag vill att det ska vara, så länge som jag mår som jag gör, att jag använder dagen till att vila för att sedan orka vara med Rut så mycket som möjligt på eftermiddagen och kvällen.

Jag tänker mycket på det här med att koncentrera sin kraft på det som är väsentligt för varje tid. Man måste fokusera och våga rensa bort det man inte hinner eller orkar, eller det som bara kommer i vägen för det viktigaste. Och för att kunna fokusera sin kraft på det viktigaste måste man också rensa bort sånt som kommer i vägen för ens välbehövliga vila. Jag kan inte göra för många saker och jag kan inte fylla mitt sinne med för mycket intryck.

Jag älskar att vara målmedveten. Haha, det är verkligen något jag lärt mig med tiden. Men man lär sig med åren vilka härliga resultat man får när man bestämmer sig för att medvetet sträva efter något och bygger upp en strategi för det. Då blir tillfredställelsen större och större när man känner att man lever med fokus och mål.

Självdisciplin eller självbehärskning är för övrigt också en av Andens frukter.

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Galaterbrevet 5:22-23

Bättre styra sitt sinne än inta en stad. Ords 16:32

Som en nerbruten stad utan murar är den man som inte kan styra sitt sinne. Ords 25:28

Skulle vilja skriva mer och vet inte om jag liksom fått ihop det här inlägget så att det blir logiskt för dig som läser, men nu behöver jag sova. Men att ägna sin kraft åt det viktigaste är verkligen självdisciplin. Det handlar om att styra sitt sinne istället för att leva i reaktion på känslor och omständigheter. Det handlar om att leva medvetet och att göra smarta val som tar dig dit du vill.

Äntligen snö!

2011-12-05T22:17:00.001+01:00

Åh det är faktiskt ett snötäcke på marken! Blir alldeles förvånansvärt lycklig för det! Haha!

Vi har haft en så mysig kväll. Stolt över Rut som är en riktig Wahlqvistare (min pappas släkt) när det kommer till att äta kycklingben. Hon åt två kycklingben och hon åt upp allt på benet lika bra som jag gör. Barn måste verkligen få äta kött med ben, brosk och allt när de är små. Annars lär de ju vara känsliga för det hela livet?

Sen gjorde vi en saffransostkaka med keso som vi åt med tinade hallon och grädde. Mm!

Och sen SNÖN! Jaa!

Glad

2011-12-05T11:44:00.001+01:00

Det som står i de här verserna är verkligen djup vishet, men orden i sig är så väldigt lätta att förstå. Men att komma till den punkten, där man kan göra detta, är inte alls lätt.

Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. 1 Thess 5:16-18

Men jag lever ett liv där jag väljer att vara glad, jag väljer att be och jag väljer att tacka Gud oavsett vad som händer.

Allt detta gör jag, ibland med passion och enkelhet, ibland som en svår lydnadshandling.

Jag kan välja glädje, det är nog något man kan öva sig i, men jag vet att sann glädje kommer från Gud. Så ofta känner jag hur Han fyller mitt inre med obeskrivlig glädje, en sån glädje som jag inte kan skapa själv.

Från och med den här dagen måste jag hämta Rut på förskolan alla dagar därför att Martin fått senare arbetstider. Det är något jag känt att jag inte klarat av innan pga min sjukdom. Jag har sagt till Gud att här, den 5 december, behöver jag dig. Gör något! Och jag vet att han har omsorg om mig, om Rut och om vår familj. Därför har jag inte oroat mig och därför har jag valt att vara glad trots att det varit som ett kaos av omöjlighetstankar som velat slå fäste i mitt sinne.

Men igår kväll när jag skulle sova och i morse när jag vaknade kände jag en sån obeskrivlig lycka, frid och trygghet. Så klart det kommer gå bra. Gud bor ju i mig!

Jag tackar Gud för den känslan, men innan det valde jag glädje, trygghet och frid. Det är som att man skapar ett utrymme för sann glädje, trygghet och frid när man i sin mänskliga kraft väljer allt detta, och så ber man och tackar också förstås. Sen kan Gud komma och fylla på i det utrymmet. Ibland måste man stå fast ett tag, i sitt beslut, att vara glad, men sen kommer Gud komma och fylla på, med sann glädje från Honom.

Men vi har olika säsonger i livet. Ibland är allt det här enkelt och ibland är det svårt, men det håller även när det är svårt.

Jag hittade en sån fantastiskt fin och uppmuntrade sång som jag nog lyssnade på minst 15 gånger ( i alla fall den senare delen) i lördags kväll.

Jenn Johnson - A Little Longer

Vissa dagar är extra bra

2011-12-05T09:33:00.001+01:00

Igår blev en riktigt fin dag först i kyrkan i Enköping och sen hemma hos min syster och hennes familj. Vi fick mysa med deras gulliga kanin som har ungefär samma hårfärg som Rut. Sen bakade Kristina, Nils och Rut pizza. Så mysigt! Hoppas ni får en bra vecka familjen Granath!

Andra advent

2011-12-05T09:00:00.001+01:00

Vi var borta hela dagen igår så vi tände andra ljuset i morse. Är så glad för vår vackra ljusstake från Skultuna som vi fick från mina föräldrar i bröllopspresent. Den fick göra premiär i år tack vare att jag slarvat bort den jag haft innan. Haha. Inte så dumt.

Martin börjar senare på jobbet från den här veckan så Rut ska äta frukost hemma numera och jag hade dukat fint för att vi skulle kunna äta alla tillsammans. Men Rut vaknade motvilligt vid 8.20 och då var Martin klar med sin frukost. Jag hjälpte Rut med kläderna och sen fick hon äta lite hemma och resten i bilen och nu sitter jag med min frukost här i soffan. Hihi. Bättre lycka en annan dag.

Lite mer från vår fredag

2011-12-02T19:56:00.001+01:00

Rut älskar att rulla köttbullar. Jag berättade i bilen på väg hem att vi skulle göra detta hemma och hon ropade högt: "JAA! Det är kul att rulla köttbullar".

Ett litet köttbulletips från mig mitt i alltihop: Blanda smeten med degkrokar eller mixa lätt. Köttbullarna blir lättare att rulla och håller ihop väldigt bra i pannan, och så underlättar man jobbet med att blanda. Och man behöver absolut inte ha ströbröd i för att få bra köttbullar.

Ikväll skötte Rut dukningen och hon hjälpte till att ställa in glasen i diskmaskinen efteråt. Och så rullade hon ju en massa köttbullar också. Det är så mysigt att ha en stor tjej på 3½ som vill hjälpa till.

Och så övade vi lite i förväg på att lussa. :)

Haha

2011-12-02T19:36:00.001+01:00

Fick mig ett gott fniss nu när jag skulle lägga in lite bilder från kameran som jag tagit idag och såg där några bilder som jag inte visste att Rut tagit. Det är så roligt att se vad hon väljer att dokumentera när hon fotar på egen hand.

Fotograf: Rut, 3 år.

Har ju hört om många barn som kläcker ur sig kommentarer till sina föräldrar om hur det ska bli när de är stora och föräldrarna små. Det är så lustigt, vad kommer det ifrån?

Min bror Daniel sa till mamma när han var 4: "När du blir liten och jag blir stor, då ska jag ta hand om dig."

Ikväll när vi satt och fredagsmyste så pratade vi om att man kan gifta sig och få bebisar som växer i magen. Rut sa till mig: "Då kan du bli en liten bebis och komma in i min mage".

Underbara barn!

Rut i tärnklänningen. Vi testade ikväll om den passade i år också och det gjorde den.

Västen

2011-12-01T14:32:00.001+01:00

Det här är nog det första jag virkat som jag är helt igenom nöjd med, MEN, den blev för stor. Men det är inget större problem eftersom jag har så många syskonbarn i olika åldrar att välja på.

Jag kunde ta på den och precis knäppa den på mig själv till och med och jag blev väldigt inspirerad att virka någon slags kort väst-variant åt mig själv. Så grymt skön och härligt varm var den.

Min trötta pepparkaka och jag

2011-11-30T20:03:00.001+01:00

Rut fick ta över Lydias pepparkakeklänning igår kväll och idag ville hon prompt ha på sig den till förskolan. Det fick hon.

Man blir nog trött av att vara pepparkaka hela dagen lång.

Och så jag.

Lussebullsätare

2011-11-30T19:34:00.001+01:00

Sötisarna.

Har precis satt knappar på en pojkväst jag virkade klart för ett tag sen. Idag kom jag iväg och handlade knapparna så den kunde bli helt klar. Lyckas dock inte ta någon bra bild nu när det är så mörkt. Får visa imorgon.

Advent

2011-11-27T08:55:00.001+01:00

Glad första advent på dig! Advent betyder ju väntan och man kan ju undra vem det är som väntar på vem? Alla gånger jag väntat på Gud har jag till slut kommit fram till att det var han som väntade på mig, att jag skulle förstå hans stora kärlek och klara av att ta emot den. Idag firar jag advent i tacksamhet över att Gud väntar på mig, att han gett allt och väntar på att jag ska ta emot det.

Luk 2:8-14

I samma trakt uppehöll sig några herdar, som låg ute och vaktade sin hjord om natten. Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket förskräckta. Men ängeln sade: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren. Och detta är tecknet: Ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba." Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

"Ära vare Gud i höjden och frid på jorden, till människor hans välbehag."

Ps: Ok, Advent betyder inte väntan utan ankomst. Läste på Wikipedia att en vanlig missuppfattning bland barn är att advent betyder väntan. :-p Har lärt mig det många gånger förr men jag tycks glömma det till varje år.

Dumpling night

2011-11-26T20:15:00.001+01:00

So this post will have to be in english if some of my chinese friends would read. Thank you so much Beth, Minnie and Q for a lovely night with dumplings, delicious fish and more! You are wonderful! It was so much fun to do the dumplings. I must do it sometime at home.

Beautiful, right!? And I actually made many of them while Beth and Minnie were rolling the dough for me and doing all the other preparations.

Beautiful people!

Lussebullar

2011-11-25T20:00:00.001+01:00

Det är roligt det här med ork. För ett par år sen när jag var mer "ny" i min sjukdom så undrade jag om jag över huvud taget skulle vilja städa, laga mat m.m. om jag hade ork. Det var svårt att skilja på att inte ha ork och att inte ha lust.

Men med tiden har jag märkt att det för det mesta blir en väldigt fart så fort det kommer lite ork. Med ork kommer verkligen inspiration och man VILL och har all lust i världen. Ikväll kom det en pust av mer ork och trots att jag är för svag för att ens stå upp utan besvär så ville jag baka lussebullar. :)

Det är en sån fröjd att baka med Rut. Jag kom på att vi inte skulle hinna baka klart innan läggdags så jag lovade Rut en lussebulle till frukost. Har fått ha henne och Martin hemma idag och igår för hon har varit febrig. Mysigt. Glad första advent på dig!

Kramar man minns

2011-11-22T09:58:00.001+01:00

I helgen blev det mycket prat om bebisar, att vara gravid, möjligheten att man inte ska kunna få barn, förlossning, mens, preventivmedel och allt sånt tillsammans med Lindetjejerna. Nu har alla en man i sina liv och vi har väl kommit upp i den åldern då allt sånt här är högst relevant.

Jag började på en ny virkning i morse och för ovanlighetens skull satt jag och virkade utan musik eller att titta på något på datorn. Oh, vad jag tror att våra hjärnor behöver mer sånt! Det allra bästa för hjärnan tror jag är en skogspromenad eller att plocka blåbär/svamp i några timmar. Det känns så nyttigt med tid till att bara låta tankarna gå lite hit och dit med bara lite långsam naturlig input, som en skog, istället för ett tv-program. Jag tänker ofta på hur lite sån tid många, inklusive jag själv, får idag. Att bara sitta och stirra in i en vägg är ju stressande, så man behöver hitta lite såna där lagom aktiviteter. Jag kan ju inte gå i skogen på det sätt jag skulle vilja men att sitta och virka fungerar rätt så bra det också så länge mönstret inte är för komplicerat.

När jag satt och virkade i morse tänkte jag i alla fall på sånt vi pratat om i helgen och jag mindes saker från tiden då jag fick Rut. Jag mindes en kram som var så alldeles särskilt underbar och romantisk och minnesvärd.

Jag hade så ont efter kejsarsnittet, ganska länge. Martin fick byta alla blöjor på Rut och jag fick väcka honom på natten för att han skulle lyfta Rut från min ena sida till den andra när jag behövde amma på andra sidan. Men sen kom jag på att jag kunde amma från båda brösten åt samma håll. Haha. Man behöver vara lite skicklig i såna lägen. Eftersom jag var så rörelsehindrad kunde jag inte ens krama Martin ordentligt. När jag var uppe för att gå på toa gick jag så hukande att en kram var omöjlig, men efter ett antal dagar (minns inte hur många nu) klarade jag att sträcka på mig så att jag kunde krama Martin. Jag var visserligen böjd, men det gick att kramas. Haha, den kramen var så fantastiskt mysig. Min första kram med Martin sen vi blivit föräldrar. Jag minns hur jag stod böjd så att mitt huvud hamnade mot hans bröst men det var ändå en riktig kram, kanske den bästa jag varit med om! Vilken lycka att vara familj!

Till Inez

2011-11-22T09:34:00.001+01:00

Tänkte visa upp vad jag virkat till Tanjas lilla Inez som är snart fyra månader. Det blev en likadan bolero som jag gjort till Rut innan men den här är mindre. Mönstret är så fint med så fina kanter runtom.

The gang

2011-11-21T12:38:00.001+01:00

Har haft en helt underbar helg i Örebro tillsammans med gänget som hängt ihop sen högstadiet, men nu var det flera år sen vi sågs allihopa tillsammans. Det är ju verkligen något speciellt som händer när man kommer samman med dem man umgicks med när man var fjortis. Det blir så avslappnat och kul. Det är fantastiskt att dela historia med människor. Duktiga är de också. Nu har vi en läkare, en civilingenjör, en jurist, en sjuksköterska och en soon to be personalvetare i gänget. Kram på er Veronika, Kristina, Anna, Anna och Tanja!!

Horndal förra veckan

2011-11-21T12:10:00.001+01:00

Vi hade ett par sköna dagar där förra veckan. Mysigt med frost och tid att titta på fåglar. De första två bilderna har Rut tagit. Bilder på hennes kusiner och så jag. Det blir ett så skönt rött ljus på vissa av hennes bilder för att hennes pekfinger hamnar framför blixten. :)

Ljusglimtar

2011-11-18T18:29:00.001+01:00

Satt och var lite butter en liten stund i eftermiddags vid fyra för att det var så mörkt ute men så funderade jag på hur jag kunde tänka mer positivt kring det hela. Bestämde mig för att gå ut och lysa upp lite och hämta mitt lilla ljus Rut på förskolan.

Jag till Rut: "Du är mitt lilla ljus"

Rut: "Jaa... jag lyser klart"

Senare sa Rut till mig: "Du är mitt gullsöt"

Haha.

Ikväll har vi myst med popcorn som vi poppade själva i kastrullen med riktigt smör. Blev riktigt gott. Jag försöker undvika det mesta som innehåller billiga oljor. Micro-pop t ex får jag finnar av liksom andra saker som innehåller billiga vegetabiliska oljor.

Mandelbröd

2011-11-13T10:45:00.001+01:00

Jag äter väldigt sällan vanligt bröd men ibland kan man bli sugen och man kan också bli sugen på att baka tillsammans med dottern. Det här receptet är egentligen ganska opraktiskt att ha pepparkaksformar till men vad gör man inte för dottern? Vi fick lov att ha formarna i ugnen för att de skulle hålla ihop och sen var det lite pillrigt att få ut bröden ur formarna, men resultatet blev fina figurer.

4 ägg

2 msk creme fraiche

2 msk keso

3,5 dl mandelmjöl (man kan mala själv eller köpa färdigt på Lidl)

1 msk mjöl

1 tsk bakpulver

2 msk linfrön

1 krm salt

Rör ihop och häll på plåt, t ex till runda tekakor eller en stor pannkaka som man sedan kan skära i bitar.

15 min på 175 grader i ugnen.

Gott med smör, en god ost och en tomatskiva. Mm!!

Lördag

2011-11-12T09:50:00.001+01:00

Morgon med älsklingen. Mys och tack och välkommen helg!

När Gud tog bort min depression

2011-11-11T10:15:00.001+01:00

Här kommer fortsättningen...

Den här berättelsen kan berättas på några olika sätt och olika långt beroende på hur mycket man vill ta med. Man kan ta med olika mycket bakgrundsinformation och olika mycket från hela det skeende som detta bara var en del av. Men man kan säga att 2005 var ett väldigt avgörande år för mig. Jag har varit kristen hela mitt liv. Jag kan inte minnas att jag någonsin inte har trott innan jag började tro när jag var liten. När jag var sju bestämde jag mig för att Jesus skulle få bo i mitt hjärta och det är ett beslut jag är grymt stolt och glad och tacksam över. Men under början av 2005 hade jag bott i Stockholm 1,5 år, gått ett år på bibelskola men hade ännu inte hittat en kyrka som jag kände mig hemma i, och jag hade ägnat några år med att brottas med tron och Bibeln och att komma nära Gud, vilket jag tyckte var svårt. Jag tror att jag började tröttna och det blev svårt att be och läsa Bibeln. Tvivlen började bli större än tron och jag kände mig väldigt långt ifrån Gud.

Men under året hände många saker som hjälpte mig - goda vänner, att jag hittade ett hem i New Life church, och att jag började be igen "Gud, om du finns, så vill jag vara din. Gud, om du finns så rör vid mig." I augusti 2005 hade jag ett möte med Jesus som jag tror att jag inte kan förklara så bra här och nu. Men det var omvälvande och fyllt av så mycket upprättelse och kärlek.

Men jag är en person som har ett stort behov av att förstå och ha svar som är vattentäta för att jag ska kunna tro på dem. Jag vill pröva allt och veta att jag vet.

Några dagar efter mitt starka möte med Jesus (och fler såna har jag haft under min uppväxt) så hände en lite oturlig händelse som gjorde att jag förlorade lite pengar. Jag behöver inte berätta mer om det nu för det är inte relevant. Det som är relevant är att det först hände något bra och sedan något dåligt och hur jag reagerade på det. Jag kunde inte riktigt hantera kontrasten mellan den höga känslan jag först hade och sedan denna motgång. Jag tyckte att om nu Gud fanns och var så bra kunde han väl ha beskyddat mig från denna händelse! Jag kastades rakt tillbaka till det djupa tvivel som jag långsamt klättrat upp från under ett halvårs tid. Men den här gången kände jag att så här kan jag inte fortsätta. Efter allt jag gått igenom orkar jag nu inte bara fortsätta som förut, i en lång och utdragen undran. Jag ville veta vilken grund jag skulle ha i mitt liv.

Jag bestämde mig för att fasta och be "tills Gud bevisade sig själv för mig" (det är vad jag sa till honom) och om han inte gjorde det så skulle jag avsäga mig min tro, vilket var en svindlande tanke som jag inte varit nära på det sättet förut.

Jag stängde in mig, stängde av datorn, slutade äta, bad och läste Bibeln. Jag bad i en något arg ton. "Gud, visa dig för mig, annars.." typ. Så höll jag på några dagar och jag kände inte direkt någon närvaro av Gud när jag bad men när jag läste Bibeln var det som att var jag än öppnade och läste så sa texten samma sak.

Framför allt var det detta som borrade sig in i mig:

Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom (alltså efter Jesu uppståndelse från de döda). De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren." Men han svarade dem: "Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och sticka fingret i hålen efter spikarna och inte får sticka min hand i hans sida, så kan jag inte tro." Åtta dagar därefter samlades hans lärjungar igen där inne, och Thomas var med bland dem. Då kom Jesus, medan dörrarna var låsta, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er." Sedan sade han till Thomas: "Räck hit ditt finger och se mina händer. Och räck hit din hand och stick den i min sida. Och tvivla inte utan tro!" Thomas svarade honom: "Min Herre och min Gud!" Jesus sade till honom: "Därför att du har sett mig, tror du. Saliga är de som tror, fastän de inte ser." Joh 20:24-29

Jag fick en sån klarsyn över hur jag likt Thomas fått se så mycket av Gud i mitt liv, men hur tron pga värdsliga omständigheter bara försvinner ibland. Jag såg så klart hur jag ägnat mitt liv åt att pendla mellan tro och tvivel pga omständigheter. När det hänt något bra har jag trott och när det hänt något dåligt har jag tvivlat. Jag förstod att Gud ville se en större tro än så, en tro som inte är beroende av vad jag ser utan vilar på vad Gud har sagt och vad det står i hans ord. Jesus hade berättat för lärjungarna och Thomas om hur han skulle uppstå och att de skulle få se honom igen. Men när de väl var där kunde Thomas inte tro.

Jag processade detta ett tag och övervägde kostnaderna av att bestämma sig för att tro fast man inte vet att man vet. Många gånger hade jag känt mig överbevisad om Guds existens och hans godhet men nu famlade jag i ovisshet.

Jag kom mer och mer fram till vilka val jag stod inför och vad som var det smartaste att välja.

1. Gud finns inte och jag lever utan honom. Jag har inget vunnit och inget satsat.

2. Gud finns inte och jag lever för honom. Jag har inget vunnit och jag har satsat allt.

3. Gud finns och jag lever utan honom. Jag satsar inget men förlorar allt.

4. Gud finns, han är god, och jag lever för honom. Jag satsar allt och vinner oändligt mer. Som att satsa 1 krona och vinna 1 miljard.

Jämfört med vad jag kan vinna är mitt liv inget värt. Det är värt att kasta bort mitt liv på en lögn om det finns en liten chans att det inte är en lögn.

Detta kanske inte talar så starkt till alla, men jag som vill ha ett vattentätt svar måste erkänna att jag aldrig kan veta till 100% i det här livet att Gud finns oavsett hur mycket han gör för mig. Jag kan bara välja att tro och leva som att det är så och alla "bevis" jag får får jag ta emot som dyrbara gåvor som stärker mig på min vandring, men om jag inte får dem så vandrar jag ändå.

Jag fick erkänna där i min väntan på Gud att det var Gud som väntade på mig, om jag skulle bestämma mig, och han hade lett mig till att förstå vad det var han väntade på.

När jag kände mig redo deklarerade jag högt och tydligt i min ensamhet där i min lägenhet på Folkungagatan, tidig höst 2005, att jag från denna dag lovade att för resten av mitt liv tro på och följa Gud och att det beslutet, utan möjlighet att tas tillbaka, skulle gälla varje dag för resten av mitt liv, exakt oavsett vad som skulle kunna hända, även om varenda människa på jorden skulle säga att det inte finns någon Gud.

Jag är så stolt över det beslutet och blir så lycklig när jag tänker tillbaka på det. Jag bara talade ut dessa ord och kände liksom luften darra av allvaret i mina ord men annars rent känslomässigt var det bara jag och en tom rymd, som det kanske fanns en Gud i någonstans. Ingen änglakör dök upp eller så. När det blev kväll gick jag och la mig och sov.

Nu ska jag berätta om min depression som ju var vad det här inlägget skulle handla om.

Jag var 21 och under 10 års tid hade jag varit ledsen. Värst var det de senare åren på gymnasiet och mitt första år i Stockholm. När jag var i skolåldern minns jag hur jag tänkte, "det blir bättre om någon vecka, det blir bättre om någon månad, det blir bättre om några månader, det blir kanske bättre om något år eller några, det kanske blir bra någon gång i mitt liv." Under några vintermånader (kommer nu inte ihåg om det var andra eller tredje året på gymnasiet) var det som att jag inte kunde sluta gråta. När jag gick hem från skolan började det och höll på till nästa morgon. Jag var på plats i skolan när jag skulle men jag kunde inte få tårarna att sluta rinna så jag var tvungen att gå in på en toalett och bara försöka samla mig för att kunna gå på en lektion men det hände ett antal gånger att det tog så lång tid som en lektion varade innan jag fått slut på det så jag missade en del lektioner och blev kallad till syokonsulenten. Jag fick förklara att jag varit på plats men varit tvungen att låsa in mig för att jag inte kunde få stopp på tårarna. När jag sedan flyttat till Stockholm fick jag uppleva vad en panikattack är. Om du varit med om det vet du att det känns som att man ska dö för paniken tar till slut kontroll över kroppen.

När jag hade fattat mitt stora beslut hösten 2005 var jag inte alls så dålig som jag varit men jag kände hela tiden att depressionen fanns nära.

Jag hade gått och lagt mig för att sova och när jag vaknade nästa morgon låg jag först och bara konstaterade att jag var vaken och inte kände något särskilt. Sen var det som att det kom en glädje utifrån. Det var som att jag kunde "se" den komma och jag märkte att den kom till mig och in i mig och jag kände Glädjen i mig och började skratta. Jag låg där på min säng och bara skrattade flera minuter. Sen gick jag upp och var glad resten av dagen. På kvällen när jag gick och la mig hade jag samma upplevelse. Glädjen kom utifrån och in i mig och jag började skratta och skrattade mig själv till sömns. Nästa morgon samma sak. Nästa kväll samma sak. Tror du på mig om jag säger att detta pågick utan avbrott i en månads tid? Det gjorde det.

I det här läget trodde jag att jag var med om en fantastisk upplevelse, att Gud ville visa sin kärlek till mig, och så var det ju så klart, men nu i efterhand kan jag också konstatera och inse att Gud botade mig från depression där och då. Jag har varit glad sen detta hände. Vi har gått igenom så mycket tungt i och med denna hjärtsjukdom jag har och det har varit så svårt för mig och Martin att få ihop livet ibland, men jag har ändå varit glad. Och det bästa är att jag känner mig som Theresia, som den flicka Gud skapade mig till, som det fria och glada barn jag var när jag var liten innan livets bekymmer drabbat också mig. Det känns som att Gud plockat bort från mig förmågan som finns i en människa att bli deprimerad. Det är som att jag inte kan bli det, åtminstone inte så länge som jag håller fast vid mitt beslut om att tro och leva för Gud. Jag är så glad. Gud har gjort mig glad!

Jag tittar ut från mitt fönster på Folkungagatan. Jordana fotar från andra fönstret. Haha!

Helanden

2011-11-11T08:34:00.001+01:00

Jag har ofta känt mig lite obekväm att prata om hur Gud har helat mig med vem som helst, för idag är ju framför allt sjuk och inte helad kanske. Det beror på hur man ser på saken. Men igår kväll ägnade jag lite tid åt att bara tänka och minnas alla gånger Gud så konkret har helat mig och oavsett om jag väntar på att bli bättre i mitt hjärta så är det som jag varit med om tidigare verkligen stort, starkt och så värdefullt för mig. Jag älskar att minnas och tänka på hur övernaturligt det har varit varje gång. Så nu vill jag berätta om alla gånger jag blivit helad.

Den första gången jag upplevde ett konkret helande var hösten 2005 då Gud helade mig från depression men det ska jag berätta om i ett kommande inlägg så att detta inte blir för långt.

Under våren 2006 blev jag helad rent fysiskt för första gången. Och jag passar nu på att säga att jag blivit helad ganska många gånger men att det varit små åkommor alla gånger, däremot har upplevelserna inte varit "små". Hur som helst så var jag med Martin på ett bönemöte. Vi hade bara varit tillsammans några månader då. Jag hade jätteont i magen och det blev värre så att jag inte klarade av att stå upp och det var jobbigt att bara vara där pga smärtan. Efter ett tag gick jag till Martin och sa att jag hade ont i magen och bad honom be för mig. Han bad på en gång en kort och rak bön om helande och all smärta försvann på en halv sekund. Jag minns chocken jag upplevde. Det var första gången jag upplevt något liknande.

Senare samma kväll när vi var hemma hade jag fått ont i huvudet, det kändes som en riktig spänningshuvudvärk. Jag bad Martin att be för mig igen. Han bad i tre omgångar har jag för mig och det blev inte bättre. Jag uppmanade honom hela tiden att be igen. Jag bara kände "det måste funka, det funkade ju tidigare". Sen påminde Martin mig om ett bibelord som går så här:

"Kom till mig (Jesus), alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt 11:28-30

Jag fick en förståelse av att jag kunde ge mina tunga bördor till Jesus och få hans vila istället. Så jag bad ut att jag gav all min stress och press till Jesus och att jag tog emot hans vila för mitt liv.

När jag hade bett så kände jag hur det kom som en eld och lade sig på min panna och den vandrade över hela huvudet och bak ner över nacken. När den hade lämnat var ALL spänning och smärta helt borta och den absolut skönaste avslappnade känslan fanns i hela mitt huvud. Jag blir så lycklig när jag tänker tillbaka på det. Det var så mycket skönare än bara avsaknad av spänning. Wow!

När vi reste hem från vår bröllopsresa i Thailand september 2007 hade jag varit vaken hela resan hem. Vi reste hem under det som var dag för oss, och när vi kom till Sverige var det tidigt på morgonen här. Vi var hela dagen i Stockholm och på kvällen skulle vi vara med som förebedjare på ett ungdomsmöte i en kyrka. I och med att jag varit vaken så länge och inte vilat knappt någonting hade mina ben svullnat och på kvällen gjorde de riktigt ont. Men innan mötet bad vi förebedjare för varandra, jag nämnde min smärta men han som bad för mig bad för en massa andra saker förutom det. Hursomhelst så minskades min svullnad och smärta med kanske 90% när han bad. Det hela gick på ett par sekunder. Benen var inga problem för mig under den kvällen! Men sen när vi la oss på kvällen var det mycket skönt att få lägga mig och benen i sängen. :)

Senare under hösten 2007 hände en till grej. På den där tiden hände det då och då att jag fick ont i någon sida av axeln/nacken. Jag kanske rörde mig på något speciellt sätt och så slog en spänningssmärta till som kunde sitta i flera dagar. Vi skulle åka på ett lovsångsmöte på kvällen och ett par timmar innan hade jag fått en såndär smärta på högra sidan. Det kändes lite jobbigt att det kom just då innan vi skulle åka iväg. Jag var gravid också och mådde inte så jättebra så jag ifrågasatte om vi skulle åka iväg. Men jag bestämde mig ganska snart för att vi skulle det ändå. När vi var på mötet stod vi upp och lovsjöng och jag märkte att det gjorde ont om jag höll upp mina armar (som man kan göra när man vill prisa Gud). Jag tog ner armarna men sen bestämde jag mig för att lyfta mina händer ändå. Jag bestämde mig för att strunta i smärtan och bara koncentrera mig på att vara med Gud. Då släppte smärtan helt och jag hade inga mer problem sen. Så här några år senare har jag konstaterat att den där typen av smärta som jag hade då och då innan aldrig har kommit tillbaka sen. Visst kan jag känna mig öm i nacken ibland pga att man ansträngt sig men aldrig den där smärtan som plötsligt slår till för att man rör sig på ett visst sätt och sen inte släpper på ett par dagar. Tack Gud!

Under våren 2008 när jag var gravid i sjunde månaden blev jag varse att jag hade en hjärtsjukdom som gjort mig extremt trött under hela graviditeten. Jag hade fått plötslig andnöd och vi åkte in till akuten. Jag var en vecka på sjukhus och de första tre nätterna sov jag sammanlagt ett par timmar (totalt) pga den andnöd jag hade. Senare när medicinen börjat verka kunde jag sova lite mer men det var 4-5 timmar första nätterna. Sen under en månad sov jag 6-6,5 timme per natt. Jag var enormt trött. Men vi hade i alla fall planerat att åka på en konferens i Stockholm helgen efter jag hade åkt in på sjukhus. Under den vecka jag var på sjukhus kände jag mig som i ett fängelse. Jag var övervakad med EKG hela tiden och kunde därför inte röra mig utanför avdelningen. Jag minns hur jag satt och tittade med enorm längtan ut genom fönstret på människor som fritt kunde gå omkring därute. Trots att jag var väldigt trött kändes det enormt roligt att få åka till Stockholm sen och uppleva någonting. Jag minns så väl när jag fick gå ut genom dörrarna på sjukhuset. Det kändes som jag var en frisläppt fånge! Haha.

Den där konferensen vi var på var en med Bill Johnson, en New Wine-konferens som samlade en stor bredd av Sveriges kristenhet. Ett 50-tal personer blev helade varje kväll. I början av förbönen delades ung. ett 20-tal profetiska ord från ung. lika många personer om åkommor som vi skulle be för. Jag minns inte exakt men det första eller andra ordet var till mig. De sa något om en kvinna och om "en del av hjärtat som är sjukt" (en del av septum är förtjockat hos mig i vänster kammare vilket är vad som orsakar min hjärtsvikt). Alla som fick ord till sig fick resa sig och de som stod runtomkring bad. De som stod runt mig bad två gånger utan att jag upplevde någonting. När de bad tredje gången upplevde jag något som liknande den gången Gud tog bort min spänningshuvudvärk. Jag kände en eld genom hela (!) min kropp och hela jag var helt avslappnad, spännings- och smärtfri. Jag hade inte tänkt på att jag var spänd men efter detta var det uppenbart att jag varit ordentligt spänd, så avslappnad som jag nu var. Och det är väl inte konstigt efter den vecka jag haft på sjukhus med så lite sömn.

I allt detta kan man välja att fokusera på att jag fortfarande är hjärtsjuk eller på allt som Gud hittills HAR gjort. Jag väljer att fokusera på och tacka för det som han HAR gjort, för det fyller mitt hjärta med glädje och djup tacksamhet! Varje gång man får uppleva en beröring av Gud är det något som är annorlunda mot allt det vi känner igen från den här världen. Man får en glimt av hans rike och hans verklighet och den är verkligen vacker och underbar!

"Tecken skall följa dem som tror. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska." Mark 16:17-18

Fortsättning följer...

Älskar den här bilden

2011-11-09T12:33:00.002+01:00

Morfar, mamma i mitten och hennes lillebror. Morfars mor Lydia och mormor i bakgrunden. Hon ser så lycklig och finurlig ut.

Det är så häftigt över huvud taget med gamla bilder från en tid då man inte fanns. Det är som att mormor skickar mig en busig blick genom tid och rum, som att jag fått lyckan av att få en glimt av henne från då trots att jag inte var där. Årtalet är 1950.

Jag har suttit ett tag och läst på min blogg från tiden då jag väntade Rut och när hon kom ut (Juli 2008). Jag är så glad att jag skrivit ner saker. Man tror att man ska minnas men det gör man inte. Bäst är små "oviktiga" men vackra saker man skrivit ner. De är kanske inte viktiga att minnas, men roliga och fina och de kan skänka värme också några år senare, tack vare att jag skrivit ner dem.

Sånt jag sett idag

2011-11-08T16:14:00.002+01:00

Såg den här lastbilen när jag var vid sjukgymnasten idag. Så kul. Men jag känner nog att jag får i mig det jag behöver ändå, tack.

Och så här ser det ut genom mitt fönster nu. Känns lite konstigt att det är mörkt när det är dags att hämta Rut på förskolan.

Novembersötisar

2011-11-05T12:06:00.001+01:00

Själv har jag suttit och virkat mest hela dagarna.

Plötslig kommentar från Kerstin, 6 år: "Hur länge har du suttit där egentligen?"

Novemberprakt

2011-11-05T11:43:00.005+01:00

Rut vet vart morötterna finns så hon går och skördar när hon har lust. Underbart goda!

Lupin på höstlovet. Knas.

Älsklingen

2011-11-02T20:25:00.001+01:00

Rut till mig: Buskorv

Jag till Rut: Buskorv

Rut: Jag är ingen buskorv. Du är buskorv.

Jag: Vad är du då?

Rut: Jag är älskling.

Så gick konversationen i morse då vi var på väg till bilen. Nu är vi uppe i Horndal igen några dagar. Den här gången har vi en massa härligt sällskap, t ex sex av Ruts kusiner. De har ägnat kvällen åt att skicka lappar till varandra i en tändsticksask som satt på ett snöre som gick mellan trappen och soffan. Härliga barn!

Sköna stund

2011-10-31T14:03:00.002+01:00

Det är inte så dumt att ha chokadpraliner hemma. Och te. Och vackra löv som dottern hämtat in.

Mitt liv går egentligen väldigt mycket ut på att ha sköna stunder, fast så tänker jag sällan, för man tänker lätt mer på allt som måste göras. Men jag har ändå så mycket egentid att fördriva på att göra saker som inte är ansträngande. Det är dock inte alltid stunderna känns så sköna. Men jag vill bli bättre på att njuta av var dag och att hitta sköna stunder då och då. Vackra koppen, vackra lövet och goda pralinen gör det enklare. Ibland får man tänka på hur man kan uppvakta sig själv för att hitta, en skön stund. Njutning är en viktig del av livet och välmåendet. Ska man väl göra något avkopplande kan man ju passa på att njuta.

Cashin

2011-10-30T16:30:00.000+01:00

Idag har vi haft alla Cashin's vi känner på besök. Peter, Helena, Jospeh, Emmelie och Thomas. Så underbart.

Jag är dålig på att fota när vi har besök. Jag vill bara fokusera på att njuta av sällskapet och då tycker jag en kamera stör. Sen ska man ju tänka på att vara värd också.

Som tur är har Ruts fotografiska färdigheter nått nya höjder så hon har tagit några fina bilder på Joseph i alla fall. Visst är hon duktig? Hon tar kameran och tar bilderna helt själv. Hon vet hur hon ska sätta på, ta kort och stänga av sen.

Mat och bak

2011-10-30T16:17:00.000+01:00

Den här helgen har jag verkligen haft feeling och varit riktigt husmoderlig. En stor del av motivationen ligger i att det är ett så underbart sätt att umgås med Rut på och hon uppskattar så mycket att få göra kreativa saker med mig.

Igår bakade vi chokladmuffins, chokladpraliner och ischoklad med nötter och russin i.

Jag älskar verkligen dessa ischokladkakor och det gör Rut också. Underbart när hon gillar något fika som inte är så sött. Enkla är dom att göra också.

Man smälter, ungefär hälften hälften, kokosfett och mörk choklad (minst 80% tycker jag) i en kastrull. Sen häller man upp i formar och lägger i lite hackade blandade nötter/russin. In i kylen. Håller hur länge som helst.

Sen idag har jag stekt ungefär 100 köttbullar och Rut har hjälpt till att rulla. Hon gör så fina varianter. De blir ju egentligen finare än mina. Mer karaktär. Vi åt tyvärr upp alla dem innan kameran kom fram.

Det är en sån hit att laga mat tillsammans med henne för hon uppskattar maten så otroligt mycket mer sen.

Viktigt

2011-10-28T09:27:00.002+02:00

Videon är en del av kampanj från en organisation i Schweiz (Pro Infirmis) som arbetar med frågor kring funktionshinder.

Te

2011-10-28T08:53:00.001+02:00

Jag var en av de lyckliga vinnarna i en tävling på fina Elaines blogg för ett tag sen. Nu har jag fått hem mitt fina pris från Tehuset Java. Fem sorters te. Har hunnit med Von Gerbers No 1 och Lidingöblandningen. Så goda! Tack!

"När man har te finner man sig tillrätta till och med under en gran."
Ryskt ordspråk

Änglafest

2011-10-27T18:04:00.001+02:00

På förskolan har de haft änglafest idag. Inga läskiga typer var välkomna, bara trevliga figurer =). Rut var en prinsessa och hem kom hon med den vackraste ängeln jag har sett.

Ute i Horndal

2011-10-26T15:21:00.000+02:00

Rut fiskar.

Jag hittade en plats i solen och Rut tog en bild på mig!

Snart är det snö på marken. Man får passa på att vara ute och ta tillvara varje årstid, annars flyger tiden mer än nödvändigt.

Mys och vila i Horndal

2011-10-26T15:02:00.000+02:00

Så glad och tacksam för kvalitetstid med Rut och mina föräldrar.

En nybastad tomte som fortsätter att hålla värmen framför brasan.

Många vilopauser blir det både här och där.

Det bästa är väl att läsa en halv sida och sedan vila med boken liggande på benen. Tror det är precis detta denna bok är till för.

Söndag

2011-10-23T22:14:00.000+02:00

Idag har jag varit så seg och trött men har kunnat ta det ganska lugnt i alla fall. Hoppas jag mår bättre imorgon för då åker Rut och jag upp till Horndal. Vi ser fram emot bastukväll och allt annat roligt man kan hitta på.

Familjen Cederlund kom förbi oss en sväng på eftermiddagen. De är så fina. Rut gillar Lydia som är en stor flicka som går i andra klass. Rut fick den här fina teckningen av henne idag:

Jag och vackra Susanna.

Och den här bilden tog Mattias på mig och Martin. Tycker den är så galet mysig och fin. Älskade mannen.

Och Rut var så rolig när vi läste bok. Vi pratade om vad flickan hade på sig och inte.

Jag sa "Hon måste ju ta på sig strumpan".

Rut: "Det gör hon inte. Det är bara en bild".

Smart tjej.

Småttingar

2011-10-22T22:01:00.000+02:00

Vi har haft en underbar dag med fina vänner. Vi fick träffa familjen Ladholm och lille Vincent som bara är 3 veckor. Så fantastiskt fin. Man vill bara äta upp men jag höll mig på lite avstånd med tanke på att han är så liten än.

Sen promenerade vi hem till familjen Lenngren.

Älskar att ha så många fina småttingar och storlingar i mitt liv. Glad!

Barnvakt

2011-10-22T10:31:00.001+02:00

Rut har sovit över hos farmor och farfar och jag och Martin har mest bara tagit det lugnt, pratat och så såg vi en film hemma igår kväll.

Jag fattar inte hur en 3-åring kan säga så här till sina föräldrar som ska ha en barnfri dejt... men igår när vi sagt hejdå till Rut och hon var på väg upp till övervåningen för att titta på sin favoritfilm Horton med farfar sa hon till mig (ang. att vi nu skulle åka):

- Ni kan pussa på varandra... och äta popcorn... och titta på (några sekunders betänketid) PIPPI!!

Haha, lite 3-årsanpassat men ändå en väldigt bra uppfattning om en mysig dejt för mamma och pappa, och så sa hon det så glatt och uppmuntrande. Hon är verkligen så oerhört omsorgsfull och generös.

Men innan hade hon protesterat lite över att bli lämnad men hon blev så lycklig när hon skulle få se på Horton så då kunde hon säga som hon gjorde. Finaste Rut!

På måndag åker jag till Horndal med Rut igen och det gör att jag verkligen kan njuta av den här barnfria tiden för jag vet att jag kommer få vara mycket med Rut sen. Har en helt underbart skön och slapp lördagsmorgon.

Rut med sitt Pippi-hus.

Avstämning igen

2011-10-20T16:09:00.000+02:00

Jag älskar att sitta och gå igenom den senaste månadens ekonomi. Det är så kul att ha koll. Det blir så mycket enklare om man vill ha ekonomiska mål om man vet nuläget, hur mycket man kan spara osv. Och när man har koll är det lättare att vara disciplinerad med sina utgifter om det behövs. Har man inte koll får man en känsla av att en liten utgift inte märks och det kan lätt skena iväg. Men nu vet jag att varje månad sitter jag där och räknar varje krona och varje krona räknas.

Jag har märkt att sen jag började med detta (knappt ett år sen) har jag mycket lättare att hålla i pengarna om det är något särskilt jag vill spara till, även om det är långsiktiga mål. Sånt var jag dålig på förut.

För en månad sen rapporterade jag ju om att våra matkostnader sjunkit med drygt 1000 kr/mån endast tack vare att vi börjat veckohandla. Ett ännu lite bättre resultat såg jag efter den här månaden och vi har inte alls tänkt på att snåla, bara på att handla endast en gång i veckan. Jag såg också att transportkostnaderna legat på några hundra mindre den här och förra månaden jämfört med tidigare. Det måste bero på att vi inte tar bilen till affären lika ofta.

Så kul, och jag blir så peppad av det. Det blir så fantastiskt mycket roligare med de långsiktiga målen när man känner full kontroll över nuläget.

Skogen

2011-10-20T11:40:00.001+02:00

Nu har poletten trillat ner för mig med det här med Martin och skogen. I Martins familj kan man ofta höra en kommentar ang. en promenad i skogen "det är ju så fridfullt", som att det vore den mest självklara saken i världen. Jag har nickat instämmande men inte riktigt varit på samma våglängd.

Visst är det härligt med skogen, men det finns väl mycket annat som är härligt också?

Nu bor vi precis intill en skog och det är väl ändå ganska underbart när man bor i en stad och i en lägenhet.

Martin och Rut är ute i skogen ibland och ibland följer jag med. Nu har jag sett på Martin vilken förvandling han kan gå igenom ibland när han får komma ut i skogen med gummistövlarna på. Om han varit lite stressad innan så kan man se hur axlarna sänks och andningen blir lugnare och han säger nånting om hur fridfullt det är i skogen.

Haha. Det är skojigt och fantastiskt på samma gång tycker jag, men det är tydligen ett familjearv - en familj som hittat friden i skogen och det kan få föras vidare. För om barnen ser sina föräldrar slappna av och njuta i skogen så gör nog barnen det också, om inte på en gång så med tiden.

Jag är så glad att jag fått se det så konkret på Martin så nu är det mycket roligare att uppmuntra till en skogsutflykt.

Tänk så bra att vi bor som vi gör. Tack!

Jag tycker också mycket om att få hem olika fina saker som Rut hittat i skogen. De blir ofta bra pynt som är så fina men som man aldrig skulle plocka hem själv.

Julina fick följa med en dag också. Då spanades det på svampar.

Hemma

2011-10-19T22:20:00.001+02:00

Vi är hemma. Och kameran är glömd i Horndal så fina bilder får komma upp en annan gång. Ska försöka åka dit på måndag igen.

Den här dagen har jag varit arg på en ny medicin jag fått för att lindra höftsmärtan. Den kanske hjälper något mot smärtan men på köpet gör den väldigt mycket annat oönskat. Jag klarar inte av att ta den ikväll igen. Hade jag bara möjlighet att slappa hela tiden kunde jag våga att fortsätta men en Rut ska tas om hand och hämtas på förskolan och gäster ska tas emot i helgen. Måste vara jag och den här medicinen gör mig till någon annan.

Tycker det är lite ironiskt att man är som mest sårbar mot mediciner när man verkligen behöver dem. En sjuk människa i stort behov av mediciner kan ju verkligen fara illa om medicinerna inte fungerar optimalt. En frisk människa har ju marginaler och kan bättre tåla lite biverkningar.

Som med mina hjärtmediciner - jag är beroende av en tillräckligt hög dos, men tar jag för mycket blir livet outhärdligt pga all yrsel. Nu har det varit på en bra nivå ett tag i alla fall.

Nu har 24 timmar gått sen jag tog den där tabletten och jag känner mig lite fri.

Horndal

2011-10-17T10:55:00.000+02:00

Rut och jag är i Horndal ett par dagar. Vi behöver lite mer tid med varandra så det är ett bra sätt att åka hit så kan man mamma och pappa avlasta mig också.

Gina Dirawi

2011-10-12T09:42:00.000+02:00

20 år, bloggare, med eget program på Svt - The fabulous life of Ana Gina. Så grymt cool tjej som jag inspireras av och gillar stort.

Har ägnat morgonen åt att lyssna på hennes sommarprat. Lyssna du med här!

Hon prater bland annat om sina reaktioner kring självmordsbombaren på Drottninggatan i december 2010, att växa upp som muslim i Sundsvall och hur det var när hennes farfar som var imam dog i mars.

Jag som har vuxit upp som kristen har lätt att känna igen mig i hur hon beskriver trycket från omgivningen - det ständiga ifrågasättandet av om man har en egen vilja eller inte, om hur den egna viljan bara uppfattas som fri när den håller sig inom normen.

Det var också mäktigt när Gina berättade om sin farfar och vad han sa att hon skulle göra i sitt liv. Men ja, det får ni lyssna på själva.

Här kommer ett mera perfekt inlägg

2011-10-11T12:40:00.000+02:00

Jag erkände mig just besegrad av snorpappret och gick och hämtade ett nytt (varför inte hämta en rulle? men men).

Men det hela hade att göra med att jag fick sån inspiration av den här bilden från i söndags. Kolla vad snygg jag är när jag hänger tvätt:

Då måste jag ju också passa på att visa vilken snygg chokladsmoothie jag gjorde härom dagen.

4 mindre portioner:

3 mogna bananer
2,5 dl grädde
2,5 dl vatten
2 rikliga matskedar kakao

Mixa.

Blev så sugen på choklad!

Och här är min underbara Rut:

Man borde tvätta i snygga klänningar för det mesta. Blir det inte mycket roligare då? Det mesta blir roligare om man har en snygg klänning på sig, tycker i alla fall jag.

För övrigt såg jag ut så här när jag gjorde sand-köttbullar när jag var något mindre:

Rätt klädd för varje tillfälle.

Tacksam

2011-10-11T11:48:00.000+02:00

Idag experimenterar jag lite över hur många gånger man kan snyta sig i ett och samma papper, men jag tappar räkningen. Jobbigt och hämta ett nytt liksom.

Och för övrigt funderar jag lite på det här med att tycka synd om sig själv, och vad nära den känslan ligger tacksamheten, eller så är det bara jag som vant mig, att när känslor av tycka-synd-om-mig vill komma så reagerar jag instinktivt med att tänka på något som jag är tacksam över.

Jag vet inte. Ibland känns livet omöjligt. Många gånger har jag mått så dåligt fysiskt att jag bara vill dö. Men så kommer jag på att jag inte vill dö. Jag vill leva och vara med min familj, men ibland vill jag verkligen inte ha så ont eller så svårt att andas. Ibland är problemen för stora för att lösas. Man måste bara leva. Då orkar jag inget annat än att tänka på det som gör mig glad, på Rut och Martin och på att jag är Guds älskade barn.

Ibland är tacksamheten mitt enda hopp och det enda som håller kvar livsgnistan i mig. Ibland orkar jag inget annat än att vara tacksam. Tänk att det kan vara så? Blir det så när man blir pressad till sin gräns, att man inser att tacksamheten är den viktigaste livsnerv man kan ha? Det är den som gör att jag orkar kämpa för det som betyder mest för mig, att få vara här med de jag älskar mest.

D-vitamin

2011-10-10T12:50:00.000+02:00

En sak som kan göra mig frustrerad är D-vitamin.

Det finns så otroligt mycket belägg (forskning) som visar att vi i Norden VERKLIGEN behöver ta tillskott på D-vitamin.

I Sverige finns det ju en rekommendation om att ge barn under två år D-droppar. Har barnen mörk hud gäller rekommendationen upp till fem år.

I Finland har man nyligen utökat rekommendationen till att gälla alla flickor under 18.

D-vitamin är helt väsentligt för vårt immunförsvar och spelar en avgörande roll i kroppens kamp mot sjukdomar, infektioner och inflammationer. Vi får D-vitamin från solen men här i norr får vi (i kombination med att vi är inne mycket) för lite sol. Är man väldigt ljus i huden har man troligen också svårare att tillgodogöra sig D-vitamin, och har man mörk hud har man större behov av sol för att få tillräckligt med D-vitamin.

Det finns teorier om att anledningen till varför autism så ofta bryter ut när barn är 3 år är för att man ger D-droppar tills barnen är 2 och att skyddet mot autism sedan tunnas ut.

Det finns starka teorier om att anledningen till att depressioner ofta bryter ut på vintern och våren beror på att D-vitamindepåerna från sommaren då tar slut.

Jag blir ofta så ledsen när jag ser invandrare med heltäckande klädsel i sommarvärmen. De lider ofta av D-vitaminbrist både i Sverige och i sina hemländer om de går klädda så. Deras hud behöver sol. I Sverige blir det ju så klart värre. Inte ens ansiktet kan få så mycket sol i vårt land.

När jag var yngre var förkylningar verkligen en plåga. Det tog många veckor för mig att komma igenom en förkylning och jag var riktigt sjuk i minst en vecka. Vissa år tycker jag att jag var sjuk nästan hela tiden. Jag kan ju ha haft svårare att återhämta mig pga min hjärtsjukdom kanske. Det vet jag inte.

Men för 2,5 år sen började jag ta tillskott av D-vitamin och det har förbättrat mitt immunförsvar enormt. Jag blir nästan aldrig sjuk och får jag en förkylning får jag bara någon liten känning och så är det bra efter någon dag. Nu har jag fått en förkylning som tog lite hårdare och jag kan konstatera att det inte duger att slarva med D-vitaminen som jag gjort det senaste året. Man blir bekväm när man hållt på ett par år och man aldrig blir förkyld men nu ska jag försöka ta mina piller varje dag.

Man ska ta en stark dos som de inte har på apoteket men däremot på alla hälsokostbutiker. Jag tar Holistic men det finns många andra som säkert är bra också. Tar man t ex Holistic som inte innehåller någon fettsyra behöver man ta sin dos ihop med mat eller något som innehåller lite fett för D-vitamin är ett fettlösligt vitamin och tas upp i kroppen via fettsyror från maten.

Men ja, jag kan tycka att det är riktigt ledsamt att vården är så läkemedelsfokuserad och att terapeuter är bara samtalsfokuserade. De allra flesta som behandlas lider antagligen också av D-vitaminbrist och skulle må bättre om någon skrev recept på D-vitamin och detta finns det idag ganska mycket stöd för.

Jag blir också frustrerad på att detta inte snappas upp av våra politiker som är så angelägna om att vi ska bli friskare och arbeta mer. Det skulle gå bättre om vi inte led av D-vitaminbrist.

Jag är lite inkörd på den här frågan, men jag tror verkligen att Sverige skulle bli betydligt friskare och rikare om rekommendationen om intag av D-vitamin utökades till alla grupper där det enligt forskningen är mer relevant:

Alla under 18, speciellt flickor
Gravida och ammande kvinnor
Äldre
Sjuka, fysiskt och psykiskt
Personer med nedsatt immunförsvar
Mörkhudade, speciellt om man har heltäckande klädsel

Men sen tänker jag att rekommendationen borde gälla ALLA i vårt kalla land men det här som jag räknat upp vore ett mycket positivt steg i rätt riktning.

Det här låter så överdrivet, MEN - Sverige skulle bli friskare om fler tog tillskott av D-vitamin. Sprid det här inlägget för att ge budskapet vidare.

Min blogg är tillfälligt(?) en virkningsblogg

2011-10-09T09:59:00.000+02:00

Idag är det kallt. Har just kastat ner vantar och mössor från balkongen ner till Martin och Rut som är ute och leker. Det är skönt med en balkong. Vi har kastat ner saker till varandra där massor med gånger.

Man har sina perioder. Jag kan tycka att det är ganska ansträngande att virka flera timmar men jag gillar att vara enkelspårig och fortsätta med samma sak länge. Jag kände mig lite trött på att virka när boleron äntligen var klar, men det blev en liten väska virkad under dagen igår ändå.

Rut blev jätteglad när hon fick den imorse. Ruts lekar går ofta ut på att plocka ner saker i olika väskor och påsar, så den här väskan blev också snabbt fylld, bland annat med en apa.

Ska också visa upp en "Pippi" jag och Rut virkat till farbror Johan.

Johan fyllde år i torsdags och i och med att jag hållt på med mina virkningar ville Rut verkligen att Johan skulle få något virkat. Hon försökte virka en väst till honom men det gick ju inte riktigt. Så jag ville hjälpa henne och kom med förslag på vantar eller ett armband eller kanske ett pannband. Jag virkade ihop ett armband men det dög absolut inte tyckte Rut.

"Vad ska vi virka då?" frågade jag.

"Pippi!"

Oj, hur ska jag klara av det tänkte jag. Men det gick. Rut har hjälpt till att klippa av trådar här och där. Sen var hon överlycklig när hon fick överlämna sin present.

Boleron igen

2011-10-08T09:34:00.001+02:00

Kolla vad fin Rut är i boleron. Mössan har jag också virkat i våras.

Lyckosignaler

2011-10-07T18:17:00.000+02:00

Hintade ju att jag skulle hämta något roligt på posten för ett par dagar sen. Innehållet i paketet var ett par Zaggora Hotpants som jag hade möjlighet att köpa för halva priset. De marknadsförs som en gå-ner-i-vikt-produkt som dessutom ska minska celluliter. Men det var inte riktigt därför jag köpte dem.

De består av ett värmereflekterande material som leder till att kroppen under hotpantsen blir mer uppvärmd på djupet, man ska svettas mer och fettförbränningen få fart. Bäst resultat ska man få om man använder dem när man tränar men man kan använda dem jämt.

Jag har svårt att hålla värmen så jag går igång på allt som ger värme och lår och rumpa är delar av kroppen som är lågt prioriterade när det gäller att bevara värme. På vintern kan dessa delar bli som isklumpar på mig och det tar en hel natt i sängen under tre täcken innan jag värmts upp.

Sen har jag ju trokanterit, antagligen i båda höfterna, och det ömmar överallt kring höfterna. Tror att en anledning till att det inte läker är för att jag har dålig cirkulation och är kall. Värme är ju smärtstillande och läkande?

Har haft byxorna på mig hela dagen idag och älskar dem! Det är som att mina höfter njuter för fullt och skickar lyckosignaler till min hjärna av all skön värme som liksom pirrar långt in i mina muskler och vad vet jag - kanske rent utav mina slemsäckar också skickar lite lyckosignaler. Det är i dem inflammationen (trokanteriten) sitter.

Hoppas att de här byxorna ska hjälpa mig att bli lite bättre och (tack Gud!) hjälpa mig att hålla mig mer varm nu när vintern närmar sig.

ÄNTLIGEN!

2011-10-07T15:46:00.001+02:00

Åh vad skönt. Äntligen är boleron klar! Jag gjorde ett knytband till också. Tror det kan komma väl till pass nu när den antagligen är lite för stor för Rut.

En sån här grej skulle bli galet dyr om man skulle ta betalt för den per arbetstimme. Tur att den inte ska säljas. :)

Det är en saga i sig att vi funnit varann

2011-10-07T11:41:00.000+02:00

Vi kunde lika gärna
aldrig nånsin mötts

eller var vårt möte redan bestämt

långt innan vi fötts?

The power of a gäsp

2011-10-05T09:20:00.000+02:00

Jag är kanske lite galen som gör en sån här video och lägger ut men när man är morgonfin i mannens morgonrock känns det som det enda vettiga.

Det ska i alla fall föreställa en lycklig gäspning. Jag har ägnat mig åt några såna på sistone och det påminner mig om vad fantastiskt det är att få gäspa. Man kan vara väldigt trött men så länge man är anspänd kommer man inte gäspa. Först när man är avslappnad och trött kommer gäsparna och hela kroppen njuter. Är man frisk kanske man inte märker av den där skillnaden men det gör jag.

När jag blev sjuk när jag var gravid med Rut och fick reda på att jag hade en hjärtsjukdom lades jag in på sjukhus. Anledningen till att jag åkt in till akuten var för att jag plötsligt inte kunde andas normalt. Jag var tvungen att hela tiden andas medvetet för att få in tillräckligt med luft. Först efter tre sömnlösa nätter började det bli lite bättre. På den fjärde dagen på eftermiddagen kom det en gäsp! Det var den skönaste gäspen jag varit med om. Den kom och förvånande mig och påminde mig om att jag inte gäspat under hela sjukhustiden trots att jag inte kunnat sova mer än 2,5 timme utspritt på 3 nätter. När man är gravid i sjunde månaden behöver man verkligen sova mer än så!

Men den där gäspen kom och liksom berättade för mig att nu är det mycket bättre. Nu finns det lite mer ro i kroppen. Den natten sov jag bortåt hela fyra timmar. Sen dröjde det en månad innan jag kunde sova mer än 6 timmar på en natt.

Igår natt sov jag fyra timmar och jag lyckades inte vila nånting direkt på dagen. Först framåt kvällen kom det en skön gäsp som berättade att jag var avslappnad så det skulle gå att vila och sova. Den gäspen påminde mig om det som jag nu berättat.

Sköna gäspar gör mig tacksam och glad. Det var det jag ville berätta.

Lovley day

2011-10-04T22:52:00.001+02:00

Fick ett fint örngott av min fina vän Isabelle idag! Life is good! :-)

Och så har jag virkat. Så skönt att vara igång, men nu måste jag köpa mera garn för att göra klart boleron.

Underbar kväll med min kyrka. Älskade människor.

Och imorgon ska jag också hämta ut något roligt som kommit med posten. Får visa sen.

Citat Rut: "Jag var brudnäbb när Mathilda gifte sig. Då ramlade jag och slog mig... på näbben."

och medan hon läste en bok för mig: "Jag är en text som läser si och så."

Ett inlägg från Rut

2011-10-03T12:46:00.000+02:00

Rut har tagit alla bilderna själv och på eget initiativ.

Före och efter ett toabesök (Ruts).

Ruts nya nattlampa.

Ett försök att fota Hajen. Kolla här för bättre bild.

Dessutom har hon lärt sig att göra kullerbyttor.

Tålamod

2011-10-03T11:36:00.000+02:00

"Jag vill det och jag vill det NU".

Andens frukter har verkligen uppfyllt mina tankar på sistone (kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning). Idag mediterar jag över tålamod.

Ha tålamod med alla 1 Tess 5:14

Var ödmjuka och milda på allt sätt. Visa tålamod och ha fördrag med varandra i kärlek. Ef 4:2

Genom tålamod kan furstar övertalas, en mild tunga kan krossa ben. Ords 25:15

Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet ger tålamod, tålamodet fasthet och fastheten hopp. Rom 5:3-4

Då gick Petrus fram och frågade Jesus: "Herre, hur många gånger skall min broder försynda sig mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?" Jesus sade till honom: "Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju. Därför är himmelriket likt en kung som ville ha redovisning av sina tjänare. När han började granskningen, förde man fram till honom en som var skyldig tio tusen talenter. Eftersom han inte kunde betala, befallde hans herre att han och hans hustru och barn och allt vad han ägde skulle säljas och skulden betalas. Tjänaren föll ner för honom och bad: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans. Då förbarmade sig tjänarens herre över honom och gav honom fri och efterskänkte hans skuld. Men när tjänaren kom ut, träffade han en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra denarer. Han tog fast honom och ville strypa honom och sade: Betala, vad du är skyldig! Hans medtjänare föll då ner och bad honom: Ha tålamod med mig, så skall jag betala dig. Men han gick inte med på det utan gick och lät sätta honom i fängelse, tills han hade betalat vad han var skyldig. När hans medtjänare såg vad som hände, blev de mycket upprörda och gick och talade om alltsammans för sin herre. Då kallade hans herre honom till sig och sade: Du onde tjänare! Hela skulden efterskänkte jag dig, därför att du bad mig. Borde inte du också ha förbarmat dig över din medtjänare, liksom jag förbarmade mig över dig? Och i sin vrede överlämnade hans herre honom till fångvaktarna, tills han hade betalt allt vad han var skyldig. Så skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte var och en av hjärtat förlåter sin broder." Matt 18:21-35

Jag tror att brist på tålamod är oförlåtelse, vrede och själviskhet. Som kristen är det också en enorm inspiration med Guds kärlek och tålamod mot mig. Det ger mig en stark anledning att visa tålamod också mot andra. Visa tålamod mot dig själv, mot livet och mot andra!

Jag försöker visa tålamod och är tacksam för Guds hjälp i mitt ibland otåliga hjärta.

Tålamod - Mod att tåla.

Otålig - Tål inte.

Fina systrar

2011-09-29T20:48:00.000+02:00

Idag hälsade jag på hos Sara och lilla Isabelle och Maria Wikström som är hos syster Sara den här veckan. Älskar dessa fina systrar och det var helt underbart att få gosa lite med lilla Isabelle också.

Maria och Sara har haft virkverkstad den här veckan märkte jag. När jag kom stod Sara och ammade Isabelle som låg i bärselen samtidigt som hon virkade.

Här är deras "välgörenhetsblommor" som de virkat under veckan för att ge till second hand så de kan säljas där.

Den här koftan höll Maria på med till Isabelle. Så söt smock i ryggen och jag tyckte det var så snyggt att Maria virkat "på längden". Har inte sett det i något mönster.

Maria och Isabelle.

Sen visade Sara lite gamla bilder så vi skulle kunna jämföra liten-Sara med Isabelle. Otroligt likt men nu fotade jag inte av bebis-Sara. Men kolla här på söta Maria och Sara. På den här bilden är Maria så lik sin son Eliah också.

Sötaste Isabelle. Tack för idag!

Lite höstsol och fina Emmelie som var här igår

2011-09-29T09:35:00.001+02:00

Snygg och underbar!

Om smärta och vision

2011-09-29T09:26:00.001+02:00

Jag har verkligen känt mig så mycket piggare senaste dagarna. Har dock utnyttjat det ordentligt så har blivit lite sliten ändå. Får försöka vila också. Balans på allt.

Det som är jobbigt nu är att jag har så ont i höfterna. Har haft trokanterit i höger höft länge länge och har inte kunnat sova på den sidan sen sommaren 2009. Sen har vänster sida blivit sämre och höftknölarna på framsidan också. Och jag får inte luft om jag försöker sova på rygg. Jag har alltid haft en sida kvar som inte gjort ont. Och när jag inte trott att jag haft någon sida kvar så har jag lyckats knöla min kropp till en ny ställning som inte gjort ont. Men nu gör det ont på alla sidor i alla ställningar sen ett par månader tillbaka ungefär och jag lyckas inte hitta någon ny ställning. Härom kvällen trodde jag att jag hade lyckats. Det gjorde inte ont någonstans på höfterna, men då gjorde det ont vid min inopererade defibrillator istället. Den stora dosan ovanför hjärtat skar in i kroppen så knöligt som jag låg.

Försöker se till så att jag kan få någon mer hjälp än den jag får av min sjukgymnast. Har tagit ett par kortisonsprutor under våren men de har bara hjälpt lite lite. Pratade med min läkare på vårdcentralen igen och hon skrev en remiss till röntgen så får vi se hur vi ska gå vidare sen. Var på röntgen igår och får nog veta besked snart.

Älskar för övrigt när det finns en vision på en avdelning eller ett företag eller för den delen i en familj. På medicinsk röntgen där jag var igår fanns det en vision och det märktes. På deras hemsida innan hade jag läst "5 fördelar med medicinsk röntgen" och de fördelarna var bland annat Korta väntetider och Vänligt bemötande. När jag var där märkte jag verkligen att det var så. Det gick smidigt och snabbt och jag behövde inte undra vad jag skulle göra en enda gång. Sen var personalen väldigt vänliga och trevliga utan att bli larviga. När jag gick därifrån var jag glad och imponerad.

Under min vuxna och friska tid har jag hunnit jobba på ganska många olika äldrevårdplatser. Jag vande mig vid att det pågick konflikter och pratande bakom ryggen bland personalen. Man talade illa om chefen, kollegor och vårdtagarna. På min sista arbetsplats var allt helt annorlunda. Ingen talade illa om någon och alla sa att de hade en jättebra chef. Jag hade aldrig hört någon inom äldrevården säga att de hade en bra chef innan! Men jag märkte på den chefen att hon hade en vision om bra vård för de äldre och en vänlig stämning bland personalen. Det märktes.

Jaha, så då övergick mitt inlägg om hur ont jag har i ett inlägg om vikten av att ha en vision för det man gör. Men jag tyckte det var roligt hur en ganska enkel vision på ett ställe som medicinsk röntgen gjorde min dag bättre och det får mig att förundras igen över kraften som finns i att ha en vision och att förmedla den.

Vad har du för vision? För ditt liv, på din arbetsplats och i din familj?

Måndag

2011-09-26T18:46:00.001+02:00

Idag har jag känt mig riktigt pigg och glad. Piggare än vad jag varit sen nån gång i juli. Tack tack tack!

Mamma och pappa kom till stan och hämtade Rut på förskolan. Sen har vi varit här. Jag har klippt pappa och vi har ätit fiskpinnar och mos. Rut beställde det igår kväll.

Så här ser Rut ofta ut på kort. Hon gillar inte så mycket när man tar kort på henne.

Kan verkligen rekommendera det här moset till barn och vuxna.

Jag brukar koka fryst (men man kan ta färsk om man vill) broccoli och blomkål tillsammans. Sen mixar jag det med smör, grädde, salt och vitpeppar. Idag hade jag i lite citronpeppar och oregano också. Det blev jättegott och det är mättande och milt som potatismos.

Hejdå mamma och pappa! Tack för att ni kom!

När jag var borta

2011-09-25T16:37:00.000+02:00

Kan berätta att Martin hade pappahelg med Rut och Johan och Eliah när jag och Maria var på retreaten. Johan är Marias man. Måste lägga in lite fina bilder från deras tid också.

Så söta sysslingar!

Svampen ska jag steka till en köttgryta som puttrar på spisen nu.

Tycker det var lite märkvärdigt att denna svamp kunde hittas i Råbyskogen rätt centralt i Västerås ändå. Nära oss. Lyx.

Retreaten

2011-09-25T11:39:00.000+02:00

Maria och jag har haft ett par underbara dagar i en vacker omgivning med strålande väder, får, brölande kossor och höstskrud.

Maria och jag har en del gemensamt. Vi är båda gifta med en Wikströmare (våra män är kusiner). Vi är mammor. Vi har jobbiga sjukdomar.

När vi ses peppar vi varann och skrattar mycket. Med henne är jag nästan lika trygg som jag är med Martin - barnsligt fri och glad. Det är inte så dumt att satsa lite och åka på retreat nån gång tillsammans så man kan ses.

Rutisen

2011-09-22T20:15:00.000+02:00

Vi har fått bilder från förskolefotograferingen.

Om fasta och sinnesro

2011-09-22T16:14:00.000+02:00

Idag lät jag datorn stå för sig själv tills efter jag varit på sjukhuset vid tvåtiden. Jag gjorde ultraljud på hjärtat.

Datorn är verkligen mitt främsta sällskap och tidsfördriv när jag är hemma på dagarna och jag känner ofta att jag blir lite för beroende av den. Då är det underbart med lite fasta från datorn. Ska försöka göra det mer ofta än länge åt gången. Tack vare min fasta idag hade jag ro att lägga mig i sängen igen efter frukost och låg där och sov/vilade fram till halv 11. Sen har jag plockat, tvättat och varit med Gud.

Jag gillar de här verserna från Jobs bok, kapitel 22:23-26. Tycker de talar så bra om just fasta.

Om du omvänder dig till den Allsmäktige blir du upprättad, om du avlägsnar orättfärdighet från ditt tält, om du kastar ditt guld i stoftet och Ofirs-guldet bland bäckens stenar, då blir den Allsmäktige ditt guld, han blir ditt ädlaste silver. Ja, då skall du glädjas i den Allsmäktige och lyfta upp ditt ansikte till Gud.

En fasta som känns så relevant för mig är då jag vänder mig bort från det som ger mig glädje i den här världen och låter det vara ifrån mig ett tag. Det som då blir kvar är min relation till Gud och han blir min glädje - inte längre skymd av världens guld.

Vissa saker har jag också helt kastat i bäcken, inte bara för en tid. Som att spela dataspel till exempel. Hur mycket jag än kan älska det så tycker jag det stjäl för mycket tid. Men framför allt gillar jag inte att det ockuperar mitt sinne och gör mig så fokuserad på målen i spelet att jag prioriterar de verkliga målen i det verkliga livet mindre. Jag kan till exempel tycka det är härligare om Martin är borta en kväll så jag kan spela dataspel istället för att umgås med honom, och så vill jag inte ha det.

Inatt drömde jag att jag förlorat en bloglovin-prenumerant till min blogg. När jag vaknade på natten och insåg vad jag drömt bestämde jag mig för att jag var tvungen att låta datorn stå ett tag idag. Jag har blivit alldeles för upptagen vid min blogg.

Man behöver ha en bra balans i sitt liv och man behöver vaka över vad man fyller sitt sinne med.

Imorgon ska jag åka på retreat ett par dagar med min älskade Maria Wikström. Underbart!

Sinnesro...

Rut är så rolig

2011-09-21T11:58:00.000+02:00

Vi börjar med en godmorgonbild från imorse.

Och så fortsätter vi med ett par fina nya teckningar. Det är så spännande att se hennes utveckling. Här kommer en Haj och det är den mest avancerade teckning hon ritat.

Sen följer några Ugglor.

Det är roligt att det finns en tanke med vad det är som hamnar på pappret.

Sen har Rut lagt märke till att jag ibland fotar min mat ifall jag skulle vilja lägga upp en bild på bloggen. Som här har jag fotat min pannkaka med hemmagjord mango- och hallonglass.

Och då ville Rut att jag skulle fota hennes mat också.

Vilket fick mig att fundera över vilken tallrik som egentligen var finast. Varför ska mat fotas så prydligt jämt?

Sen igår kväll åt vi hamburgare och eftersom jag precis fotat Ruts teckningar (de ovan) så begärde Rut att vi också skulle fota hennes mat.

Rut börjar fatta grejen med att vara en bloggare. Underbart! Rut är underbar!

Sovgott

2011-09-20T21:37:00.000+02:00

Jag fixade Instagram på Martins Iphone. Nu är han väldigt upptagen med att fota sig själv. Men jag hann ta en på mig själv också. :-) Ville bara kolla hur jag kan få in bilden på bloggen.

Att skratta

2011-09-20T10:26:00.000+02:00

I kyrkan har jag fått lära mig att det finns inte någon som är "den rätta" - den som det är tänkt att man ska gifta sig med. Man blir istället "den rätta" för varandra.

Bibeln säger ju att en man och en kvinna ska bli ett. Det är ett blivande.

När jag träffade Martin var det någonting i mig som föll pladask på en gång. Jag föll för hans värme och för hans ambitiösa personlighet och jag älskade de mjuka och ljusa dragen.

Mitt i förälskelsen insåg jag också att det var vissa saker som inte alls klickade. Vi hade helt olika typer av humor. Vi skrattade en del, men det var sällan som vi förbehållslöst skrattade tillsammans. Vi var inte riktigt på samma våglängd där. Jag tyckte Martins skämt var larviga och Martin såg inte det roliga i mina.

Humor handlar nog inte bara om "det komiska" utan också om trygghet och kärlek. För att något ska bli riktigt kul behöver tilliten finnas där - att man vågar släppa loss och lita på att den andra tar emot det man vill ge, att man tror på att man är älskad och uppskattad.

Idag finns den tilliten och då kan vi också bli som barn i varandras sällskap och skämta och skratta i vår egen lilla värld som vi har tillsammans. Den typen av humor är oerhört enande och helande och romantisk.

Vi skrattar som aldrig förr och jag tycker Martin blir roligare och roligare år för år och jag vet att Martin tycker att jag blir roligare och roligare. Kanske är det för att vi blir bättre för varje år på att uppmuntra varandras försök. Och man blir också skickligare på att locka fram skratt hos den andre för man studerar varandra och älskar när den andre skrattar.

Humor är till för att delas. Humor är något som uppstår i mötet mellan människor. Humor blir värdelös om den är privat och stänger ute andras försök. Så skratta mer åt andras skämt, desto mer du gör det desto mer kommer en ny gemensam humor växa fram.

Dessutom är själva skrattet välgörande och rogivande. Det finns forskning som visar att skratt stärker immunförsvaret och lindrar smärta. Det borde vara ett mål varje dag - att skratta.

Sara Chorell har tagit bilderna.

Afrikas Horn

2011-09-19T12:08:00.000+02:00

Fick hem brev från Hoppets Stjärna idag. Vill dela med mig lite av innehållet ang. Afrikas Horn här:

12 miljoner människor hotas av svält - Vart tredje barn lider av akut undernäring - Tusentals har redan dött

Hoppets Stjärna finns på plats. Vi har redan delat ut en första omgång matpaket till 2500 människor i Turkandistriktet i norra Kenya. Här finns inte många andra organisationer just nu, Hoppets Stjärna är en av få organisationer som kan nå de 700 000 som svälter i detta område. Nu är maten slut, behovet är fortsatt enormt.

Vi har mött apatiska, sjuka, hungriga och trötta människor. Jorden där de bor duger inte för odling. I generationer har de istället levt på boskap, som de föder upp och säljer. Den långa torkan har lett till att boskapen dött, nu finns varken boskap eller pengar att köpa mat för.

Tillsammans med dig vill vi ge MAT till drabbade familjer som nu hotas av svält.

Maten köps in lokalt för transport till det svårt drabbade i nordvästra Kenya.

Hjälpen kommer fram. Efter 40 års arbete i Kenya har vi nätverket, vi har kunskapen, vi har strategierna. Allt vi behöver är pengar. Mer information hittar du på www.hoppetsstjarna.se.

Hjälp oss rädda liv idag! Vårt katastrofkonto PG 90 02 53-6 står öppet för de svältande i Afrika. Eller SMS:a HOPP till 72970 för att skänka 200 kr.

Ps: Det är alltid bättre att sätta in på PG direkt för att undvika kostnader till mobilföretagen genom sms-gåvor.

Tänder

2011-09-19T11:07:00.000+02:00

Jag vill passa på att slå ett slag för tänder.

Tänder är inte något jag har haft så högt på min prioriteringslista, framför allt för att det kostar att ta hand om dem. Så jag har inte tagit med dem till en tandläkare från 19 års ålder till jag blev 26. Då konstaterade jag att jag inte längre var lika ung och fattig och att tänderna nu skulle få hamna högre på prioriteringslistan.

Och så hade jag den stora turen och förmånen att få hamna hos säkert någon av de bästa tandhygienisterna som finns. Hon jobbar också på specialisttandvården på sjukhuset och hon förklarade vid mitt första besök att hon arbetar på samma sätt på kliniken som hon gör på sjukhuset. Hon mäter till exempel fickor mellan tand och tandkött överallt i munnen.

Vid mitt första besök hade jag 46 fickor, varav några var 7 mm djupa, vilket är djupt. Jag var väldigt inflammerad och hade massor med tandsten. Det blödde mycket och allt hon gjorde i min mun gjorde fruktansvärt ont. Jag hade för övrigt tagit en del hjärtmediciner som påverkade min tandhälsa negativt.

Tandhygienisten skrapade alla tänder rena från tandsten och visade hur jag skulle sköta mina tänder. Att mäta alla fickor och ta bort all tandsten tog tre långa och smärtsamma besök i anspråk. Sedan fick jag komma tillbaka ganska snart för att se att det gick åt rätt håll med inflammationen. Sedan fick jag komma igen efter ett halvår och sen igen efter ytterligare ett halvår vilket var idag, lite drygt ett år innan mitt första besök.

Idag hade jag tre (!) fickor och de var på 4 mm och jag hade 2% blödning. Ett enastående resultat. När hon mätte alla fickorna var det inte alls jobbigt. Första gången hon gjorde det gjorde det oerhört ont och blödde massor. Jag känner mig själv också så nöjd över att jag har kontroll över mina tänder och att jag klarar av att sköta dem.

Det har så klart kostat lite med dessa besök men det verkar ändå som att det är betydligt billigare att ta hand om besvärlig tandsten än besvärlig karies.

Det är i alla fall en trygghet att veta att man har välmående tänder och det får lov att kosta lite. Är så glad att jag har den här smärtsamma behandlingen bakom mig och inte framför mig.

Man ska ha en tandläkare/tandhygienist som har tid för en, är snäll och pedagogisk, och som gör mer än bara det absolut nödvändigaste. Det kostar men kan man betala så är det verkligen värt det.

Min tandhygienist jobbar på Henrik Skages klinik i Västerås.

Och så kommer bilden.......!?

Att veckohandla

2011-09-18T13:07:00.000+02:00

I början av augusti pratade jag och Martin igenom en massa mål för hösten. Ett av målen var att börja veckohandla. Här kommer en utvärdering.

Det är grymt kul att räkna igenom sin ekonomi för varje månad och se vad som går till vad. Jag har gjort det månad för månad under 2011. Jag räknar 18e till 18e för den 18e börjar det rulla in pengar på vårt konto så jag tycker månaden börjar då rent ekonomiskt.

Nu har jag räknat igenom 18e augusti - 18 september och jag ser att matkostnaderna minskat med ca 1000 kr eller mer jämfört med resten av året. Den enda skillnaden är att vi börjat veckohandla. Jag är grymt nöjd.

Dessutom har vi fått ett lite lugnare liv tack vare att vi slipper handla flera gånger i veckan och vi slipper stressa över att det saknas saker i skåpet. I och med att vi handlar en gång i veckan måste allt med på inköpslistan. Handlar man flera gånger i veckan spelar det ingen roll om man glömmer hälften.

Igår

2011-09-18T07:59:00.000+02:00

Åh hjälp vad gott det var. Underbar libanesisk mat här. Lite senare fick vi också in en massa grillat kött.

Underbart med lite kvalitetstid med Martin. Även om man kan dejta varann på kvällarna när Rut lagt sig blir det lite mer romantiskt om kan komma ut och göra något annat tillsammans ibland.

Igår träffade vi också hela familjens favoriter, familjen Lenngren.

Trött småbarnsmamma ska på dejt

2011-09-17T18:05:00.002+02:00

Keso á la malta

2011-09-16T20:22:00.001+02:00

Om man inte vill ha så mycket kolhydrater är det här en underbar och godare variant av ris á la malta. Dessutom är det ju miljoner gånger enklare.

Keso, apelsin och vispad grädde, fast jag brukar inte orka vispa den och det går lika bra det.

Kul

2011-09-16T19:54:00.001+02:00

Skönt att det gick att få bort. Jag har i alla fall varit så smart att jag gömt undan de vattenfasta pennorna för ett tag sen.

Hur många föräldrar har varit med om nåt sånt här?

Andens frukter

2011-09-13T21:44:00.001+02:00

Martin och jag satt och pratade om Andens frukter enligt Galaterbrevet 5:

Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning.

Vi pratade om vilka vi känner oss starka i och vilka som känns mer svaga och hur vi vuxit genom åren. Vi tackade Gud för att vi fått mer frid, tålamod, mildhet. Jag tackade Gud för att jag så länge nu haft en så stark grund av glädje och trohet.

Sen helt plötsligt började vi bråka om andens frukter, om en liten tolkningsfråga.

Galaterbrevet 5 skriver också:

Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant.

Haha! Så kul att man i all denna tacksamhet över andens frukter plötsligt visar prov på lite kiv, vredesutbrott, gräl och splittring. Än är vi inte i målet. Men vi är på väg. Det kallar jag framgång.

Men hur som helst, så älskar jag verkligen att reflektera över andens frukter. Det är så vackert att bara formulera de orden. Det är som att man växer och blir gladare och mer fridfull bara man formulerar dessa ord i sin mun.

Mildhet är något som jag försökt växa i ett bra tag. Det ligger väldigt nära vänlighet och jag vet inte just nu riktigt hur jag ska förklara skillnaden, men mildhet är något jag känner att jag behöver mer av.

Milda ord är som drypande honung, ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen. Ordspråksboken 16:24

Jag tror att vårt samhälle mer eller mindre tydligt i många fall motarbetar andens frukter. Det tog också mig lång tid att förstå vikten av mildhet. Det är inte något som hyllas särskilt mycket i vårt samhälle.

Men jag märker att brist på mildhet berövar mig på frid och glädje och det berövar mig på närhet till människor omkring mig. Brist på mildhet leder lätt till konflikter och tar fram det sämsta ur människor omkring mig medan mildhet tar fram deras bästa sidor och gör dem sårbara, kärleksfulla och öppna inför mig.

Jag hoppas och tror att jag ska få växa i mildhet och att man ska kunna märka en skillnad. Den bästa att utvärdera detta är min man. Du får ge mig en rapport om ett år Martin!

Rut-tjänster

2011-09-12T20:20:00.000+02:00

Ikväll passade Rut på att tvätta köksfönstret. Sen kom Martin och skrapade bort vattnet med fönsterskrapan. Resultatet blev faktiskt ganska bra. Tack Rut!

Hösten

2011-09-12T20:06:00.002+02:00

Nackdelar:
(vi tar dem först så ni slipper bli alldeles bedrövade i slutet av det här inlägget)

1. Det är kallt

2. Jag fryser

Fördelar:
(nu kan ni bli jätteglada)

1. Man kan få en sån här fin ormbunke av sin dotter

2. Man kan ha på sig fårskinnstofflor

Bolero

2011-09-11T14:17:00.002+02:00

Jag ville ta den här bilden och lägga upp den på bloggen för att peppa mig själv att göra klart den här virkade boleron nån gång. Efter att jag fäst de båda ärmarna insåg jag att de blivit ganska olika i storlek och att jag måste göra om båda två för att få det rätt. Det var så jobbigt att fästa dem så det tar emot att ta loss dem och göra om allting. Sen blev det sommar dessutom och då var det svårt att hinna med, så nu ska jag försöka komma igång. Det är så roligt att virka men jag blir lätt lite less när olika stycken ska fästas ihop.

Myskväll

2011-09-10T00:31:00.002+02:00

En hyllning till Rut

2011-09-09T10:04:00.001+02:00

Jag är så stolt över Rut. Inatt har hon sovit riktigt bra. Hon var som en duracellkanin innan läggdags - svårt att slappna av utan nappen. Men hon somnade fint i min säng igår igen och sov sen bra hela natten.

Ikväll vill jag fira henne med ett supermysigt fredagsmys med popcorn och vindruvor och ett paket. Helst skulle jag vilja köpa en rosa prickig pyjamas, men vart ska jag hitta det? Rut önskar sig en likadan som Ingrid har. Jag förstår henne, den ser ju jättemysig ut!

Vi får se vad det blir.

Här är en fin bild som Rut har ritat.

Och jag har också sovit väldigt bra inatt. Vad underbar man känner sig när man har fått sova! Mitt huvud funkar och min mun vill le!

Change of plans

2011-09-08T12:32:00.000+02:00

Fick just ett brev från min läkare om att mitt besök blir uppskjutet till nästa torsdag. Just nu gör det mig väldigt ledsen, men men. Jag fick hans mejladress så jag skrev och bekräftade tiden och frågade också om han kan skicka en remiss till Smärtkliniken innan jag kommer nästa vecka.

För övrigt verkar läkare vara överens om att jag är bäst. De brukar alltid inleda sina brev med att påpeka det. Bästa Theresia Wikström. Det gillar jag!

Torsdag

2011-09-08T09:14:00.000+02:00

Den här natten har Rut saknat nappen lite mer. Det tog 45 min innan hon somnade igår och sen vaknade hon vid halv sex och saknade sin napp. Hon accepterar fortfarande att den är borta men hon är lite ledsen och har svårt att komma till ro på natten. Hon lär vara lite trött idag men det lär väl förhoppningsvis gå bättre kommande natt. Känner mig lite elak, men nån gång måste ju nappen försvinna. Sen så har det blivit lite utrymme till prat och tröst istället. Det är bra att lära sig att bli tröstad av en människa istället för en napp. Jag la mig inne hos Rut imorse så vilade vi tillsammans. Mysigt.

Jag har sovit riktigt dåligt i några nätter också. Har ont i mina höfter och klarar inte av att ligga kvar i sängen framåt morgonen (4-tiden) trots att jag är trött. Den här veckan blev riktigt jobbig. Det blir extra tungt när man har förhoppningar på att det ska utveckla sig till det bättre och så blir det tvärtom.

Idag ska jag träffa min hjärtläkare. Ska bland annat be honom om en remiss till Smärtkliniken. Jag och min sjukgymnast kom fram till att det vore det bästa.

Pappa

2011-09-07T14:26:00.000+02:00

Grattis pappa på födelsedagen! Älskar dig! Ska försöka komma och klippa dig snart, eller så får du komma hit! Martin och Rut hälsar!

Morgonens konversation

2011-09-07T07:29:00.002+02:00

Jag: Har du sovit hela natten utan nappen? Vad duktig du är!

Rut: Ja, den var ju sönder. Haha!

Jag: Jaa, nu är du en stor flicka.

Rut: ... Nej, jag är inte stor som mamma.

Jag: Nej, du är mindre stor (ett uttryck Rut har hittat på).

Rut: Ja, snart är jag stor. Då ska jag få en Johan... och gifta mig.

Haha, Rut var ju brudnäbb på faster Mathildas och Johans bröllop. I hennes värld får man en Johan när man blir stor och gifter sig.

Åh vad jag känner mig glad att det funkade fint hela natten utan napp. Fortsätter hoppas att det ska fortsätta lika smärtfritt.

Napp

2011-09-06T21:33:00.000+02:00

Vi har inte köpt några nya nappar på väldigt länge för vi har hoppats att napptiden ska ta slut. Idag såg vi att Ruts sista napp var trasig så vi var tvungna att slänga den och Rut somnade faktiskt utan problem utan den. Det gjorde mig förvånad att det gick så lätt men hon har antagligen förberett sig för detta väldigt länge. Vi började prata om att sluta för ett halvår sen. Vi har inte pressat någonting bara berättat att man slutar när man blir stor. Hon har många gånger sagt att hon ska sluta med napp fast sen har hon ändrat sig efter fem minuter. Det är ju lätt att ändra sig så länge nappen finns. Nu finns den inte, och hon var väl beredd, så det verkar som att hon kanske accepterat detta. Åh, hoppas att det ska få fortsätta gå lika smärtfritt.

Seg men lugn dag. Fångar den.

2011-09-06T13:13:00.003+02:00

Det här med kärlek

2011-09-05T21:54:00.003+02:00

Rut har så mycket kärlek och omvårdnadsinstinkter. Givetvis får hennes dockor och mjukisdjur ta del av detta, men även mamma och pappa, bebisar och andra personer. Andra små saker kan också bli föremål för hennes kärlek och omvårdnad, t ex ballonger, stenar, löv, porslinsfigurer. I somras kom hon vid ett tillfälle och bar på en packe med tre tapetrullar med största ömhet och sa "det här är min bebis".

Igår när vi närmade oss min lilla bil brast Rut ut i glädje och kärlek och sprang med öppna armar mot bilen. Sen kramade hon och pussade den. Jag slet fram kameran och lyckades fånga en av pussarna på bild.

Mannen

2011-09-05T16:54:00.000+02:00

Åh vad jag är tacksam för min underbara man! He's the best! Han kom just hem och städade toaletten, plockade undan disken, lagade mat och är nu och hämtar Rut. Under tiden vilade jag på soffan! Det behövdes idag! TACK!

Nu är högsta prio att jag ska kunna komma igång med små promenader och det är verkligen mycket kämpigare än när jag inledde samma projekt i våras. Idag har jag tagit en liten promenad och det var så otroligt välbehövligt med den vila jag fick efteråt.

Vill så gärna få upp lite bättre kondition igen, av så många anledningar, men också för att Martin ska kunna få äta lunch i lugn och ro varje dag. Oftast får han stressa hela dagen igenom för att hinna hjälpa mig med Rut på eftermiddagen. Det är inte så bra i längden.

När jag började promenera i våras stod allt annat still i en vecka för jag orkade inget mer. Men sen blev jag starkare och starkare. Nu måste jag ha tålamod och våga prioritera just promenader och vila, så att jag långsamt kan bli starkare utan att hjärtat protesterar.