Jag är morgonglad igen.
Det är ett mirakel att livet går att leva, även när livet intensifieras så mycket, och kraven/förväntningarna bara hopar sig. Jag är hur som helst inte ensam. Jag får kraft från någon som orkar helt sjukt mycket. Jag har en pappa som tar med mig på allt. En herde som jag springer efter.
Idag ska jag steka julköttbullar till 19 personer, bjuda en på lunch, bjuda en annan på McDonalds. Det är en ledig dag innan ett nytt moment; Internationell polititk.
Jag är mera TH nu. Mer än förut. Jag behöver fler kramar också.
Min syster ska få en bebis. Alltså.. det FINNS en bebis inuti henne. Den är typ färdig! Det är så konstigt. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar