Hemma

Hej. Jag är hemma nu. Ont i nacken, trött, glad, mera trött, ärtsoppepåfylld, soven. Hemma igen i strukturlösheten... eller ska vi kalla det beroendeställningen? Jag hoppas jag överlever. Jag har ganska god tro. Så klart det kommer ordna sig. Jag måste försöka släppa det.

Aha. Åre var övermåttan underbart. Jag härjade som en galning i skogen på min bräda, tog några blygsamma hopp i dreamparken, isades om kinderna och log åt allt. Mycket familj, mycket kvalitet och kvantitet. Jag har börjat se mina föräldrar med nya ögon. Börjar förstå vilka de är. Min pappa t ex, är galen. Haha. Åhh... I love.

Första dagen åkte han och jag i backarna - jag på brädan och han på längdskidor (förvisso med stålkant men ändå). Han trillade en del, oj oj, och hade roligt. Hjälp. Han är ju över 60, och han var den störste vilden i Åre. Vi hade hur roligt som helst, men sen förstod han att han fick lov att hyra ett par riktiga slalomskidor. Bra idé! Det var mycket jag och pappa i backarna. Vilket par!

Mamma har helt klart gått igenom något och kommit ut på andra sidan som en starkare människa. Äntligen. Morfar dog för ett år sen. Mamma har tagit hand om mormor och farmor och farfar, och vid sidan av det suttit och spelat BetaPet på datorn typ. Hon har varit trängd från alla håll och kanter. Men nu har hon frid och glädje igen.

Jag har sån frid med päronen. Busa med pappa i backarna. Ligga intill mamma och bli klappad på. Jag är obekymrat ett barn, äntligen. Behöver inte känna mig föräldraträngd längre. Jag är fri, och jag väljer att vara deras.

Jag tror att alla relationerna i familjen varit med om, eller bekräftat, helande, den här veckan... mer eller mindre. :)

Jag har läst världens bästa bok - Korset och Stiletten av David Wilkerson. Läs!

Längtar efter ett liv där Jesus betyder allt, dag och natt. Vill sluta kompromissa. Vill leva fullt ut för Jesus. Allt annat är blaha. Längtar, längtar, och Gud säger: Gör det nu. Kom och var med mig.

Längtar efter er!