torsdag, februari 23, 2006

Jesuskollektivet =)

Jag tänker på det här med Gud, och Sverige... på olika hinder som finns. Ett hinder som jag tänker på idag är det här med ensamhet och självständighet som är så naturligt för oss. När Gud, däremot, genom Jesu kropp, vill leda in en människa i ett nytt liv blir det svårt för en svensk, för, även om Gud verkligen vidrör en människa på djupet och lägger ner en helt ny längtan efter att leva ett annat slags liv, så är det snart dags att gå hem och vara ensam.. i flera dagar, innan det är något möte med kristna igen. Och vad är det som påverkar människor i all denna ensamhet?

Det här med ett nytt liv... det hade varit enklare om man kunde leda människor in i ett nytt liv både andligt och praktiskt på samma gång. Jag föreställer mig kristna kollektiv i själva kyrkan, med möjlighet att bo där och vara där när som helst på dygnet. Jag föreställer mig varma kök och en ständigt pågående bön och lovsång och soffor som man kan gråta av sig i, och rum som man kan vara ensam i, men då man får välja den ensamheten själv. Jag föreställer mig disciplin som får smitta av sig. Jag föreställer mig ett koncentrat av Jesu kropp, samlade av överlåtelse och längtan efter att få se människor få nya liv. Det livsförvandlande ska inte ligga i skönt häng, utan i en uppenbar överlåtelse till Gud och beslut att låta honom få varje dag - en gudstjänst som är oftare än på söndagar kl 11.

Tack till pionjärerna!

4 kommentarer:

Katarina sa...

Hm... ja, ensamhet är verkligen problematiskt. Svårt att leva annorlunda, men kanske nödvändigt. Det kräver fleras gemensamma överlåtelse till ett sådant liv. Och det krävs öppenhet. Kanske. =) (tänkte en lite tanke att jag ville besöka dig idag... tänkte sedan att det inte gick... Men du är kanske inte har cellgrupp på torsdagkvällar?)Kramar!

Katarina sa...

Oj, vad konstig grammatik... Längtar kanske hem till mat. =)

Anonym sa...

Preach it sister!! Amen to that!

Anonym sa...

Jo tack! Har lovat mig själv att aldrig mer bo själv, men det vet du ju. Aldrig varit så ensam i hela mitt liv fast jag insåg det inte förän jag verkligen behövde nån. Men tänk alla som inte har kommit på det än...
Hur som hellst så tänkte jag på att Stockholm är fullt med människor som inte har nåt val men behöver jobba söndagar. Varför finns det inga gudtjänster i veckan, eller gör det det?