Läget

Det finns så mycket vackert. Och det finns verkligen så mycket sånt som ord inte räcker till för att förklara. Gud som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka (Ef 3:20).

Det finns mycket vidd i det.

Som människorna till exempel, och hur Gud utrustar oss att älska mer än vi kunde tänka att det var möjligt. Och det går till på så roliga vägar. Först älskar Gud. Sen fördriver hans kärlek all fruktan. Sen vågar vi bli älskade. Sen vågar vi bli helade. Sen blir vi fria. Sen blir vi glada. Sen älskar vi som aldrig förr.

Det är en kedja som beskriver hur Gud skapar gudslikhet i oss - gör oss till människor som älskar på övermänskligt sätt.

Jag kommer hem då, efter så många äventyr, och kärleken till människorna släpper verkligen inte taget. Bär er. Älskar er. Är med er. Här. Nu.

Framtiden är lite... luddrig. Ändå vet jag hur det kommer bli, för jag har lärt mig att det finns något som heter "Guds väg" och att det är något verkligt och tillförlitligt och att det bottnar i något större än mig själv - att, om jag vill så har jag också en helig Gud med mig, och, om jag inte vill, så behöver det inte bli något. Men jag vill, och jag vet då, att det kommer bli.

Det kommer alltså bli Guds väg, och om jag nu skriver vad det innebär så är det för att det är vad jag tror, men oavsett hur det blir, så blir det som Gud vill, för han, Gud, har fått tillåtelse.

Det blir april i Stockholm, fortsätta som vanligt. Det blir Battlefield Serbia i maj tillsammans med Matilda Gustavsson, Phil Evans, några fler, och Belgrads evangeliska församling. Sen får jag lov att flytta till Västerås. Sen får jag lov att jobba. Sen ska jag cykla och be på Gotland v. 33 (ska du med?). Sen får jag lov att vara lärjunge. That's it. Om Gud vill. Ja, då, verkligen.

Kommande vecka är det sommar. Eller.. sommartid i alla fall. Jag ska tillbringa en del av både dag- och nattetid till att stå på Sergels torg för att försvara familjen tejic (tejic.se). Första passet blir imorgon mellan 13-17. Det kommer vara mycket folk (såna där stockholmare som springer hit och dit alltså). Vi kommer stå där dygnet runt på obestämd tid framöver. Migrationsverket säger att de inte kommer ändra sitt beslut om de inte får såna direktiv från regeringen. Så vi får se till att regeringen ger såna direktiv.

[I helgen blev jag fri. Åtminstone mer fri än någonsin. Tänk va! Jag slängde bokstavligen bort det kors jag varit tvungen att bära fram till i lördags. Det som varit död-ande är nu uppståndelse. Genom Jesus - automagiskt. Och det här var sannerligen kryptiskt. Men jag vill ha de här raderna här för min egen skull. Men... man blir fri först när man blir fri - när man kan göra sig av med sin historia utan bitterhet, självömkan, fördömelse eller självfördömelse. När man är fri har inget av detta längre någon makt. Jag har dött, men Jesus har upprättat mig så att jag också skulle kunna uppstå tillsammans med honom in i hans överflödande liv. Det var ju en rolig detalj att det korset jag hade var ett kors med Jesus hängande, döende. Mitt nästa kors kan vara ett uppståndelsekors. Otroligt. Tack Jesus. Åh. Jag har fått veta och förstå så mycket om Korset, på sistone. Den där händelsen, som sammanfattar hela historien, som är så bråddjup, svindlande, och så underbar att det känns så jobbigt bristfälligt att säga att den var underbar.]