Jag älskar den här dagen. Den var glad och tröttande. Massa städ av grusigt golv, och hungrigt cyklande till Spånga. Snabblek med Olivia (inte nudda-kudden-leken). Ibland tror jag att hon är 37 fast hon är 3. Hon är en gudskvinna, modig och glad.
Helena pratar med Peter i köket. Jag har pratat med Martin... min pojkvän-Martin. Världens finaste. Förstår ni hur lycklig jag är? Nej, inte jag heller.. men det är mycket. Hur hanterar man nåd på den nivån? Man tar en stund i taget... och minns att Gud tänkte så, med korset, att jag fick den mest dyrbara gåva som finns, och fastän jag inte förtjänat den så blir Gud glad när jag tar emot, med hela mig.. som en nyfött barn som tar emot hela livet, utan kompromiss - andas, andas, leva! Jag försöker ta emot, med hela mig, också denna gåva.
Helena skrattar med hela sig där i köket, utan kompromiss. Underbart!
Tänker låna din säng i natt Matilda! Tack! Saknar dig och hoppas du har det bra. Det har du, nog. Vaarmt... och myysigt. :)
Sträckläste Hebreerbrevet ikväll. Här kommer verser jag gillar:
4:14-16
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.
8:11 (också från Jer 31)
Ingen ska behöva undervisa sin landsman, ingen sin bror, och säga: Lär känna Herren. Alla skall veta vem jag är, från den minste till den störste.
11:6
Utan tro kan ingen finna nåd hos honom. Ty den som vill nalkas Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.
12:28-29
Vi får ett rike som inte kan skakas. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan. Ty vår Gud är en förtärande eld.
Dessutom, and this has to be said in english:
2 Tim 1:7
For God has not given us a spirit of timidity, but a spirit of power, of love and of self-discipline.
Vi får uppmuntra varandra så att vi kan leva i den anden, i den andan.
Haha. Nu kommer Helena och skriker för att hon är så kär. Åh... älskar älskar henne. Och nu fnittrar vi som bara tjejer kan och Helena kastar sig på sin säng... för hon är så kär.
Är du kär? undrar hon.
Jaa...
fnittrar mer....
2 kommentarer:
Jag är "apkär" i dig, kan du förstå det? *hahahaha*
TH... så fin, så fin. *tycker om* Och jag är glad att det är du som är kär, och inte jag (för det hade jag verkligen inte haft tid med nu). =)
Själv önskar jag att jag var mer disciplinerad. Jag ska INTE skriva fler blogginlägg på min sida förrän denna vecka är slut, men jag kan inte låta bli att röra mig i bloggvärlden, ändå. Jag är så våldsamt stressad, men sitter här och låtsas som om ingenting. Vad tror jag att jag håller på med? Nu har jag ca 1,5 h på mig att skriva min lilla reflektion utifrån en bok som jag har läst ca 30 av 187 sidor. (ok jag behöver bara reflektera kring en teologisk ståndpunkt, men inte ens allt rörande det jag tänkt ta upp har jag läst... detta kan bli pinsamt...) Hm... Får se hur det går på gruppseminariet imorgon... Och till Dig: stor kram!
Skicka en kommentar