Principer för bön - 2

Shoot... Här kommer fortsatt referat ur Finney's "Principer för bön":

6. Bön med rätta motiv
Många böner har själviska motiv. Jag har hört troende kvinnor, vars män inte är frälsta, be om sina mäns frälsning. Men egoismen har kommit fram då de har sagt: "Jag önskar att min make skulle börja att gå till kyrkan tillsammans med mig." De tycks inte tänka på hur deras makar vanärar Gud genom synd, ej heller att Gud ska bli ärad genom deras omvändelse.

Så är det också ofta med föräldrar [...] De talar på ett sätt som om det skulle skada barnen om de får höra sanningen. De förstår inte att deras barn vanärar Gud genom sina synder, utan hoppas bara att de ska slippa det fruktansvärda i att gå förlorade.

Mycken bön för "hedningarna" tycks endast vara grundad på socialt medlidande. Många som ber för missionen låter sina böner uteslutande kretsa "om de många miljonerna" som går förlorade, medan man glömmer bort att hedendomen vanärar Gud.

Detta är en bedrövelse. Inte förrän vi lär oss, att vi bör ha högre motiv, när vi ber för missionen, än just det allmänna medlidandet, kommer våra böner och ansträngningar att få betydelse.

7. Uthållig bön
Vi kan aldrig vänta att vi ska kunna be i enlighet med Guds vilja, om vi inte ber i den helige Ande. Kristna som har avfallit och förlorat bönens ande och på nytt börjar be kommer inte omdelbart att kunna be uthålligt. Deras sinnen är inte med en gång tillbaka i ett rätt förhållande till den helige Ande. De kan inte koncentrera sina tankar länge nog för att invänta välsignelsen.

De flesta kristna kommer fram titll den uthålliga bönen genom en lång process. Deras sinnen fylls undan för undan av nöd för något böneämne så, att de även i det dagliga arbetet suckar och påminner Gud om detta böneämne.

Låt dig inte bedragas att tro, att du kan be effektivt utan denna längtan efter bönesvar. Jag tror inte det är möjligt.

När Jesus bad i Getsemane kom han i en sådan ångest att "svetten droppade som blod ner på marken" (Luk 22:44).

8. Bön i Jesu namn
För att kunna be effektivt måste man be mycket. Det berättas att när aposteln Jakob var död upptäckte man att han hade hårda valkar på sina knän. Knäna liknade kamelknän. Så mycket hade han knäböjt i bön!

Här har vi hemligheten till de första kristna förkunnarnas framgång. De hade valkiga knän!

Vi kan inte vinna seger i bönen med mindre än att vi säger nej till all synd. Det räcker inte att ångra sin synd. Vi måste överge allt som är synd och i vårt hjärta besluta att inte mer synda. Det finns befriande syndaförlåtelse.

Jesus Kristus låter oss använda hans namn. Innebörden av att bedja i Jesu namn är att vi får bönesvar på samma sätt som han. Vi får ta emot lika mycket som Guds älskade Son skulle få om han skulle be till Gud om samma sak. Men vi måste be i tro.

9. Trosfylld bön
Effektiv bön är beroende av tro. Vi måste tro att vi får det vi ber om. Vänta inte svar på din bön, om den inte betts i tro. Men det måste finnas grund för vår tro på bönesvar. Om en sak är uppenbarad i Guds ord och vi ber utan att vänta bönesvar gör vi Gud till en lögnare.

Om du leds av Guds Ande att be för något särskilt bör du ha grund att förvänta dig bönesvar på samma villkor som Gud uppenbarar sin vilja i sitt ord.

Det kanske finns många som bedrar sig själva. Men vi behöver inte bli bedragna. Om somliga följer sina egna impulser är det deras eget fel. Jag önskar inte göra det. Om vi är andligt nyktra och följer den helige Andes ledning kommer vi alltid rätt.

10. Känslofylld bön
När vi känner nöd för syndares frälsning återspeglas Guds känslor för de människor som inte tagit emot hans nåd.

Vilken nöd måste det inte finnas hos Gud när hans Ande kan frambringa en sådan vånda hos sina barn. Han har själv valt det mest uttrycksfulla ord för att beskriva denna vånda, nämligen födslosmärta.

Gud lägger denna nöd på oss meed syfte att föra oss själva närmre honom. Under denna börda känner vi behov av hjälp från Gud. Det är för att stärka vår tro som Gud låter oss känna den svåra födslovåndan. När den upplevs som outhärdlig måste vi söka lindring hos Gud.

Så länge som nöden finns kvar, och det är den, om vi inte utsläcker den helige Ande i våra liv, kommer den att öka ända till den stund vi i förtroende för Herren överlämnar den åt honom.

När befrielsen kommer känns det med en gång som den person vi har bett för är på väg att bli frälst. Bördan är borta, i sin kärlek fyller Gud vårt hjärta med glädje och ljuvlig visshet om bönhörelse.