Framtid och Farsan

Jag är rädd men trygg, tvivlande men trosviss och förtröstande, feg men modig. Det är så bra. Jag vet och känner av vad jag borde vara om jag bara var jag. Men i Jesus finns det mer utrymme. Vågar, vill och förmår. Det går, bara tack vare Han som ger mig kraft.

Behöver bostad, jobb och bitar på de rätta platserna, och helst också pengar till att fara till Serbien, och kraft att flytta alla mina saker till Västerås. Men jag ler över den saken... eller de sakerna. Behöver inte vara rädd att något inte blir som jag vill. Kan vara trygg i att allt sammanfaller till det bästa för den som älskar Gud. Rädsla har inget egentligt utrymme; ingen plats att sätta ner en fot på.

Idag har jag kommit på att jag måste lära mig att märka saker som jag känner, mer. Min andliga känslighet är något som är så självklart för mig att jag inte reflekterar över när jag märker andliga saker, men överallt finns det nycklar, som jag märker, men knappast alltid märker att jag märker. Jag måste uppmärksamma att jag märker. Ska försöka uttala vad jag känner mer. Om man bara uttalar något drar man fram det i ljuset och det blir tydligt hur man ska se, och vad det är man ser. Får också försöka lära mig att fråga Gud om saker som jag inte tänker på att jag ska fråga honom om. Det är samma sak där... man tycker saker är självklara, eller kanske neutrala, men när man drar upp det inför Gud så börjar man se sanningen om det.

Tycker om att stå på Sergels torg, för familjen Tejic. Vi står dygnet runt på obestämd tid framåt. Jag gillar natten eller tidig morgon bäst. Fattade igår morse hur viktigt det är att komma inför Gud inför och under de där passen, så att Anden kan leda och så att man har rätt inställning i hjärtat. Gud använder den där platsen och oss som står där - mycket. Han gör det. Vi har mycket mandat att verka tillsammans med honom. I oss själva blir det meningslöst, men av Hans styrka blir det riktigt starkt. Vill inte att demonstrationstiden ska ta slut om det inte är för att Tejics får uppehållstillstånd. Vill fortsätta utnyttja möjligheten att vara där. Nu har jag ju börjat lära mig vad det handlar om.

Igår stod jag där mellan 05 och 13. Mellan 11 och 12 var jag själv men "Farsan" tog hand om mig. Han var där från när jag kom vid 5. Han är en hemlös 39-åring. Han drack visserligen lite folköl men hans uppträdande var verkligen nyktert och han var skärpt och hade ett fint hjärta, och så hade han blivit frälst och helad, och han har börjat gå till New Life nu. Han hjälpte mig att ta hand om folk som ville skriva på namnlistan, och när han gick iväg en stund berättade han det och sa att han skulle vara tilbaka snart. Det var en sån välsignelse, för jag var lite orolig innan över att stå där själv. Farsan är Farsan för han har några söner som också driver omkring i Stockholm och de kallar honom Farsan för att han tar hand om dem och håller dem ifrån att börja med narkotika. Tack Gud för Farsan! Han kommer få sin lön, och jag misstänker att den blir stor i himmelriket.