Vad är viktigt?

Min vän Elisabet har utmanat sig själv det här året att handla så lite det går. Hon skriver en del om det i sin blogg och om utmaningarna och insikterna i detta, som att man blir rädd om sina saker. Nu måste ju hårnålarna och hårsnoddarna räcka året ut t ex, så man får se till att inte slarva bort dem.

Jag måste säga att jag blivit väldigt påverkad av att följa Bettan. Det där med hårsnoddarna är ju en sån marginell grej men det säger så mycket till mig. Jag har så många saker som jag inte bryr mig så mycket om ifall de går sönder eller försvinner, för jag kan ju skaffa nytt. Det är ett tankesätt som är oekonomiskt och omiljövänligt men det som berör mig mest är ändå någonting djupare i mig, hela attityden till saker.

Det finns så mycket jag vill ha, men nuförtiden när jag tänker på att göra ett eventuellt inköp så tänker jag ofta på Bettan och jag tänker på att jag inte trivs med de där ha-begären i mig. Jag vet inte exakt vad det är som motiverar Bettan, men mycket verkar det handla om att bevara vår miljö. Ärligt talat så går jag inte igång allt för mycket på det. Visst tycker jag det är viktigt, men det gör mig inte passionerad, och jag skäms inte för att säga det. Vi är olika och vi har passion för olika saker och det är precis så det ska vara.

Det jag går igång på är den konsumtionshets vi lever i, som om vi inte duger om vi inte har ett snyggt hem, snygga kläder, snygg frisyr och coola prylar. Människor köper en soffa på avbetalning för att de känner att de måste ha en snygg modern soffa och jag tycker det är så tragiskt. En soffa är inte livsnödvändigt och man kan köpa en på second hand om man måste ha en och så kan man spara tills man har råd. Men medan man sparar kan man ju fundera på vad det är som är viktigt i livet. Är det viktigare att ha en snygg soffa än att skaffa ett fadderbarn? Är det viktigare att köpa ett par nya jeans än att  köpa mat till någon som har det tufft?

Både Martin och jag är faktiskt ganska generösa av oss (tycker jag ;-), men under de senaste månaderna när jag följt Bettans utmaning så har gränserna för vad jag tycker att jag behöver flyttats. Som i morse t ex funderade jag på om jag ska ta och köpa ett par gravidbyxor. Jag har tänkt innan att jag ska försöka att inte köpa något nytt nu för att jag är gravid men imorse hade jag sån lust att dra på mig ett par byxor istället för leggings eller strumpbyxor som det blir varje dag, och jag funderade på om jag kanske ändå inte ska köpa ett par byxor. Innan hade jag känt - jag behöver det - men nu kan jag tänka - ja det hade kanske varit bra men jag klarar det faktiskt ändå, det är inte så lång tid det handlar om, snart är det sommar, och jag har kläder att ta på mig. Jag har garderoberna fulla med kläder, allt funkar verkligen inte nu, men jag borde klara mig. Det hela handlar bara om hur snygg jag vill vara och om nöjet att ha något att variera med.

Jag vill fortfarande ha bra och snygga möbler till mitt hem och i framtiden kommer jag nog vilja renovera med nya material, men det känns så viktigt att inte ha bråttom. Om jag inte gillar den soffa jag har nu innebär inte det att jag måste skaffa en ny inom ett år. Jag kan leva med den om det innebär att jag kan leva generöst under tiden som jag sparar till en bra som vi kan ha länge. Jag tror att de inköp som det finns tid och tanke bakom är såna som man kan ha glädje och nytta av under lång tid och jag gillar vad det gör med mig under tiden - det formar tålamod och jag lär mig att ha min glädje i andra saker än ett nytt inköp. Åh vad bra att inte behöva pigga upp sig själv med nya kläder, en resa eller en soffa utan att kunna ha den glädjen ändå. Då kanske jag klarar av att sälja allt och flytta till Afrika och leva som missionär nån gång. ;-)

Det finns så många aspekter på det här och så mycket som tål att sägas, men nu får jag nöja mig för den här gången. Tack Bettan för att du utmanade mig också, jag gillar det!