söndag, maj 20, 2012

Syskon

I sommar fyller Rut 4 och strax efter det kommer lillebror. Jag tycker hela arrangemanget är så lyxigt. Rut är så stor och duktig nu att hon mest känns som en resurs när det ska till och bli tillökning. Men sen så är hon en väldigt omhändertagande, bebisgillande person också. Hon kommer hjälpa till med att trösta och roa bebisen. När det blir dags för det kommer hon kunna hjälpa till att mata den m.m.

Men utöver det så är ju Rut så stor nu så att hon kan vara ute och leka själv. Vi ser henne från balkongen. Det känns som att det blir en oerhörd skillnad på mängden slit med detta arrangemang jämfört med om det kommit bebis för två år sen. Och så är det också så att skilsmässostatistiken har en peak när barnen är 2 år. Det är tungt att vara småbarnsföräldrar. Det är nog inte så dumt att tänka lite på hur man kan underlätta för sig själv i just de mest kämpiga perioderna.

Kommer det barn är de ju välkomna. Alla barn är ju mirakel oavsett när de kommer, om de så ska till att komma sådär direkt efter en annan har ploppat ut. Men jag tycker inte man ska stressa i onödan med att skaffa barn tätt, för att de ska komma nära varann i ålder eller nåt. Jag har fyra syskon, och det närmsta är 3,5 år bort, men de är alla så underbara för mig. Det finns något värdefullt i att ha syskon i helt andra åldrar också. Man drar nytta och får glädje av varandras olika perspektiv och möjligheter.

Dessutom är ju det här med att få vara gravid och bli förälder på nytt en sån fantastisk resa. Är det inte onödigt att begränsa det till några få år när man kan sprida ut det och glädja sig i fler säsonger av ens liv? Det tycker i alla fall jag.



2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad jag gärna vill bli mamma jag med. Känna den glädjen. *suck* Min man vill inte, och även om han velat så kan jag inte få biologiska barn. Adoption är nästan otänkbart då han nu är 42 och jag fyller 22 i år. Men men.. :)

Sv: Angående kommentaren om syskon på min blogg... Jag och min syster har bråkat i över 2-3 år nu. Allt handlar om att jag ska acceptera hennes man, men hon ska inte acceptera min - vilket INTE är rätt. Och hon sa själv att jag inte längre är hennes syster, att hon inte räknar mig som en.

Elisabet Svahn sa...

Så det blir en lillebror!!!! Hurra!! Åh vad härligt.

Och vad bra det är att familjer får se så olika ut. För oss som haft svårt att få barn har man ju ingen aning om när det kan tänkas komma ett syskon, om det alls gör det. Planering blir ju inget att tänka på utan det är välkommet nu, eller om tio år. Vi får se!

Stor kram