lördag, augusti 04, 2012

Förlossningen

Det blev ju lite tidigare förlossning. Jag hade snittdatum den 6e augusti egentligen men nu blev det ytterligare sex dagar tidigare. Jag var i vecka 37+4 då så det var lite tidigt men man räknas ändå som fullgången efter 37 veckor. Men jag mådde så dåligt sista veckan, sömnen blev sämre och sämre - det är där min hjärtsjukdom märks som mest. Jag klarade av det någorlunda tack vare melatonin varje kväll men sista två nätterna blev det inte så mycket sömn ändå. Jag fick det nya datumet i slutet på förra veckan så det var så skönt att ha en sluttid på graviditeten i alla fall.

Vi åkte in tidigt på morgonen i tisdags. Jag var lugn och kände mig redo. Men när det väl var dags kände jag mig riktigt skraj. Mitt snitt med Rut kändes lite för mycket tyckte jag och nu var det svårt att föreställa sig hur den där kniven inte skulle kännas massor. Men smärtlindringen fungerade faktiskt mycket bättre den här gången. Det var lite roligt också att kirurgen hette Jesus Gonzales. Bra vibbar då vi på morgonen lagt förlossningen i Jesu händer. :) Så blev det, bokstavligt talat.

Och ett snitt går ju ändå väldigt fort. Man har ägnat mycket tid åt att förbereda sig mentalt på själva operationen, men så plötsligt kommer den stunden då ens bebis ska komma ut och man får snabbt ställa om till att förbereda sig på att få se sin bebis. Men först får man höra, och Knut skrek ordentligt. Det är sånt man minns, det där skriket, och sen att få se honom. Han låg på mitt bröst och tittade nyfiket på mig under hela tiden tills operationen var klar. Då är det lätt allting. Åh, vad han var fin! Åh, han är så underbart söt min son!

Ja, sen fick jag ligga på uppvaket i tre timmar tills jag kunde vifta någorlunda på mina tår igen. Det är inte så roligt att behöva vänta och längta men det var verkligen ingenting mot efter Rut då jag fick ligga själv i ett dygn. Jag hann också träffa Knut betydligt längre innan detta. Han hann till och med suga på bröstet en kortis.


Allt blev en sån positiv upplevelse och så mycket bättre än förra gången. Smärtan efteråt har varit så mycket lättare också. Tacksam!





Inga kommentarer: