Wake up call

Alltså åh! Vi fick världens bästa uppmuntran och start på den här dagen från vår lilla solstråle Rut. Kolla bara:

Från Rut
Till Mamma Pappa
Jag älskar er
Jag tyker at ni är dåm besta på Telus.

Detsamma Rut!!

De sista dagarna har varit lite speciella då Martin kände sig väldigt skum i kroppen sen natten till tisdagen. Under förmiddagen kände han en smärta som strålade på vänster sida i nacken och han kände sig lite avdomnad på vänster sida. Han ringde 1177 och åkte sen in på akuten. De kollade allt noggrant och röntgade även huvudet. Inget farligt kunde upptäckas och Martin åkte hem på eftermiddagen. Men senare framåt kvällen, efter bestyren med middag osv så började allt snurra för Martin. Han kände ett kraftigt illamående och yrsel och bad att jag skulle köra in honom på akuten igen. Jag fick hjälpa honom in där, ge honom en spypåse och se till så han fick en plats att lägga sig, sen åkte jag till barnen igen som var hos vänner. De undersökte honom mer men kunde inte hitta något farligt. Slutsatsen blev att det var något skumt i nacken som orsakade denna yrsel. Sent på natten åkte han hem igen och hade fått mediciner mot yrsel och illamående. Tack vare dem mådde Martin ganska bra under dagen igår, men sen när medicinerna gick ur kroppen kom yrseln och illamåendet tillbaka, så nu får Martin ta det lite lugnt. Han ska vara sjukskriven en vecka.

Mitt i allt tycker vi att det är en ganska rolig upplevelse, bisarrt nog. På tisdagkvällen hade Martin känslan av att han skulle dö, men det var nog väldigt långt ifrån verkligheten, men ändå får man nya tankar och perspektiv på livet. Om jag dör vill jag att du ska säga till mina barn att jag hade inte kunnat få bättre barn. Det enda som betyder något är min familj. Och andra sådana saker har Martin sagt. Jag har inte känt mig särskilt orolig under allt detta utan varit viss om att allt kommer bli bra, men man kan inte låta bli att känna tacksamhet. Ibland behöver vi wake up calls där vi får inse vad som är viktigt.

För länge sen när Rut var typ 2 år skadade Martin sin fot rejält på jobbet. Jag var ju hjärtsjuk även då och så beroende av Martin, så jag blev helt förkrossad över detta och grät och var förtvivlad i ett dygn eller så. Men Martin klarade av att hämta och lämna Rut på förskolan och han var sjukskriven nästan två veckor så då låg vi hemma i sängen hela dagarna och pratade och skojade med varann. Det var en av de absolut bästa tiderna i livet. Så full av återhämtning, tid och kärlek mellan mig och Martin. Den erfarenheten och all annan erfarenhet man fått sen dess gjorde att jag denna gång bara kände ro och trygghet i den här situationen. Och man är så viss om att Gud bär genom allt. Det känner jag påtagligt, och jag kan inte låta bli att tacka för allt gott som också kommer ur detta.