Jämt och hela tiden är det tid för att lära sig något nytt. Den här julen har jag fått lära mig hur mycket Gud, även om det så bara är begreppet gud, betyder och smärtar en människa som aldrig valt honom, som antar att han inte finns. I den människan är kristendomen anledningen till kanske de största och djupaste såren. I den människan finns uppfattningen om rätt och fel, och om synd, men inte något om Guds nåd. Det handlar bara om att inte vara tillräckligt bra, om att aldriga räcka till eller duga, om att inte bli accepterad, om att bli fördömd, och att inte känna till Guds kärlek. Och allt detta tycks manifestera sig genom de kristna.
Och det är väl så... det har väl alltid varit så? Men det ska inte vara så. Det var som det var med fariseerna... men det ska inte vara så med oss.
Det får inte handla om att vara bra för att duga för att bli älskad. Det måste handla om att så älskade Gud världen (!!), att han gav den sin ende son (!!), för att var och en som svarar på kärleken (!!) från Gud, och tror på den (!!), inte ska gå under utan ha evigt liv (!!). Och sen är det inte så mycket mer. Men detta är väldigt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar