Såg Narnia med Putte på hennes födelsedag. Och de andra husarna var med också. Jag grät från sekund 15 och sen nästan hela filmen. Men då var det mensdag också. Man är .. annorlunda... fast sig själv ändå.
I så mycket, finns det något gott. Jag tror att Gud är en Gud som lönar. Han gjorde mig känslig, och därför har jag gråtit mer än många, och därför har jag skrikit och slagit mig själv och förnedrat mig själv. Men i hans närhet, kan han ge mig lön, och han gör mig glad. Jag vaknar om morgnarna och skrattar. Jag blir sliten i varje dag, men han gör så att jag är lyckligare än många.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar