Vad mycket jag bloggar numera

Här är jag i Åre. Jag, Johanna och Tomas hade väldigt roligt åt taxibolagets slogan... Få se om jag minns nu. Jo: Vi är inte dyra, ring hundra 4 fyrtio 4.

Då var det vansinnigt roligt. Johanna och jag stod och väntade på lediga toaletter, kissnödiga och kiknade av skratt när vi upprepade deras slogan, om och om igen - precis som jag gör här på bilden (de käcka fingerrörelserna hör till).



Det här var i fredags. Cyklade fram och tillbaka till Vällingby. Dansade med Emanuel och Elias till schlager-dängor, typ Alcazar. Hur roligt som helst.

Älskar cyklingen. Mer och mer. Idag gick det så fort att jag föll omkull. Men det blev bara ett litet skrapsår på handen. Ett ganska illa fall, men det gick förvånansvärt bra. Man ska tänka på att det är vinter, och att snön gör väglaget oförutsägbart. Men det är tråkigt att hålla sig på den säkra sidan. ;-)

Åt middag hemma hos Anders ikväll. Det är bra. Varje gång får kallelsen rotas djupare och nöden för människors frälsning får ny eld, och varje gång får jag berätta om hur Gud och jag vinner seger i mitt liv, och jag blir själv så tagen att jag hela tiden får mera nytt liv att leva.

Nu har livet format sig. Nu ska det genast omformas. :) Ni vet... hitta en ny struktur igen. Pussla. Ta bort bitar. Lägga till nya. Är tacksam, för jag vet att jag mognar, men ja, det gör ont också. Det är nu jag ska minnas att anledningen till att jag märker såna här skiftningar och att jag berörs av dem är att det finns goda sätt att hantera, och att det är det jag ska se, hur, man gör. Det är ganska mycket kamp... med sånt som vill fortsätta vara följeslagare med mig i mitt liv, men som inte har rätt till det. Det har inte rätt, och jag tänker inte tillåta att det fortsätter sinka mig när jag vill gå fram.

Känner att det blir viktigare att allt i livet är rätt, och som det ska vara, även vad gäller detaljerna. Ni vet... vad lite surdeg kan göra.