Gudsfruktan

1 Thess 4
1 För övrigt, bröder, ni har lärt av oss hur ni skall leva för att behaga Gud, och det är ju så ni lever. Nu ber och uppmanar vi er i Herren Jesus att låta ert liv ännu mer överflöda i detta. 2 Ni vet vilka föreskrifter vi har gett er från Herren. 3 Detta är Guds vilja: att ni helgas, att ni avhåller er från otukt, 4 och att var och en av er vet att skaffa sig hustru på ett helgat och hedervärt sätt. 5 Det får inte ske i lidelser och begär liksom bland hedningarna som inte känner Gud, 6 så att någon i denna sak går för långt och förorättar sin broder. Herren straffar allt sådant, det har vi redan sagt och betygat för er. 7 Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse. 8 Därför, den som nu avvisar detta, avvisar inte en människa utan Gud, som har gett er sin helige Ande.


Kände en helig Ande som tydde sig till mig som ett barn, när det som var i mitt hjärta var sånt som gladde honom. Visste att han tydde sig till mig, för att jag släppt det som bedrövat honom. Han är som ett barn, som gömmer sig när man sårar honom, och som tyr sig till dig när du gör honom glad, och då har han glömt det som tidigare sårade honom. Ett barn.

Min kropp, ett tempel, för den helige Anden. Kan du läsa det 100 gånger nu? Men det räcker ändå inte för att riktigt greppa, hur heligt det är. Vi är kärl för den högste Guden. Vi? Vi! Var och en som har bett om att få vara det! Vi har fått den gåva som inte kan jämföras med något i den här världen. Vi? Vi! Hur har vi förtjänat det? Nej, det har vi inte. Men Gud älskar, oss, och tror om oss att vi kan bli heliga. Så han lägger ner det ojämförligt heliga i våra kroppar, som vänt sig bort från Gud gång på gång. Och han uppmanar oss att leva värdigt vår kallelse.

Vem kan berömma sig? Alla har vi vanärat vår kallelse. Men Anden tyr sig till oss som ett barn så fort vi lägger ner något av det som sårar honom. Det är så lätt att såra honom, att driva iväg honom, och det är desto större, i Guds ögon, att respektera Anden så mycket mer, för han är inte någon som förblir oberörd. Paulus uppmanar: Utsläck inte Anden. Det är ingen uppmaning till Gud. Det är till oss.