onsdag, mars 12, 2008

Njuta

Martin och jag hinner knappt med varann ibland. Speciellt är det så på måndagar och tisdagar. Vi säger inte ens hej på morgonen, för jag behöver sova. Så ses vi framåt 9 på kvällen då jag kraschar i säng. Igår hade vi varit tillsammans i 2 år! Martin hämtade upp mig vid nio när jag slutat på jobbet. Sen firade vi på McDonalds. Vår vän servade oss där och vi fick massa extrasaker på vår beställning, inklusive två miniglassar som de får dela ut gratis. Sen snabbt hem för att sova sova inför en ny tidig arbetsdag för min del. Hann fånga Martin när han gått upp för att kissa och kunde kramas lite innan det var dags att gå. Så enkla saker men så otroligt värdefulla. Ibland ger man allt man har i en kort kram, och är bara stilla en stund, andäktig inför hur mycket kärlek det finns.

Sådär mellan nervositet inför nytt jobb, smärta av foglossning och trötthet, kommer den fantastiskt stora glädjen - att få leva, att få älska, att få vara älskad, att få ha den här utsikten:

3 kommentarer:

Johanna Söderlund sa...

Om jag känner dig rätt så var det inte så kort kram :-)

Theresia sa...

Haha! Helt rätt! :)

Em sa...

Hej hej nu har jag hittat hit också.. besök mig på www.sskstudent.blogg.se =)
Kram Emelie B