Ur Göran Skyttes "Omvänd"

"För den som inte är kristen kan de kristnas tal om synd säkert vara obegripligt, onödigt, extremistiskt, självplågande, flagellantiskt, till och med äckligt. Så länge jag inte var kristen tyckte jag att detta ständiga tal om synden närmast var perverst.

Nu ser jag annorlunda på saken. Jag älskar detta ständiga pyssel med synden. Jag älskar att gräva ner mig i alla de enskildheter i mitt liv som är eller kan vara "synd". Varför det? Därför att detta faktiskt är en förutsättning för att jag ska kunna bli en bättre människa - och för all del också en "bättre kristen".

Jag tycker lite synd om människor som är ointresserade av eller fientligt inställda till frågan om synd. Jag tycker att de missar något som egentligen är helt centralt i vår existens, oberoende av om vi "tror på Gud" eller inte.

Ty faktum är att varenda en av oss bär på ett berg av "synd". [...] Om man inte vill eller kan förmå sig att se denna "synd" blir det också svårt att bryta med den. Och då finns ju risken att den så att säga inkorporeras som ett slags naturligt tillstånd.

Kristna har dock en möjlighet - eller rättare sagt, flera möjligheter - att slippa detta bekymmer. En är att man gång på gång, söndag efter söndag, faktiskt erkänner att det existerar. En annan är att man går i bikt."