Lilla Tutan

Nu är vi äntligen hemma från sjukhuset! Jag har varit där i nio dagar och Martin i åtta och Rut i sju. Men jag började faktiskt inte längta hem förrän igår, men då slog hemlängtan till med full kraft.
Tänk att vi fick ta med oss Rut hem! Det är så fantastiskt. Nu ska hon bo med oss och vi ska ta hand om henne! Hon var hungrig och gnällig på vägen hem, men det gick ganska bra att sova så länge vi inte behövde stanna för nåt rött ljus. Jag trodde hon skulle vara jätteivrig att få mat när vi väl var hemma, men när vi lagt oss på sängen var hon alldeles tyst och tittade sig storögt omkring en stund innan hon började suga på bröstet. Det finns så mycket hon aldrig har sett...

Martin har hämtat upp badbaljan från förrådet så vi ska bada henne ikväll. Det blir första gången för henne (man torkar bara av dem efter förlossningen numera - det är det bästa).

Vi ägnade inte en tanke åt smeknamn innan förlossningen. Men när man väl fått sitt barn, vet att det är en flicka och att hon heter Rut, då kommer allt möjligt ur munnen på en. Rut blir Rutan som blir Rutan-Tutan som blir Tutan som blir Lilla Tutan. Och så är hon Hoppetossa också. Hon har så sprattliga ben och armar när hon ligger på skötbordet. Och så är hon tusen andra saker, men vår lilla Tuta, det är hon! Och hon är så söt!

Jag ska berätta mer om allt i kommande inlägg.