måndag, oktober 26, 2009

Behöver skriva

En blogg har man väl kanske mest för sin egen skull, för att få ventilera någonstans, för att det finns ett behov av att uttrycka sig. Just nu känner jag inte för att berätta för någon att jag börjar blogga igen, vill bara skriva för min egen skull.

Det är en tuff tid. Har inte kunnat ta en promenad på två månader. Hjärtsvikt och svaghet. Det blir svårare och svårare att vara vid gott mod. Under en sån här tid orkar man inte mycket mer än att bara få sin vardag att gå ihop, men det är så mycket mer. Försäkringskassan stressar mig oerhört. Och så är det så mycket tankar. Ibland blir de svåra tankarna för många och för tunga. Man tänker på allt man saknar, allt man inte kan göra, allt man längtar efter.

Jag längtar efter att kunna och orka
- leka med Rut
- laga mat
- diska
- damma
- sortera och städa i lådor
- umgås med vänner
- ta en promenad
- avlasta Martin
- tvätta fönstren
- duscha varannan dag
- borsta håret varje dag
- finnas till för Martin mer

Detta har upptagit min längtan väldigt mycket den senaste månaden. Månaden innan det drömde och längtade jag mer efter större saker... som att kunna arbeta, plugga, förverkliga drömmar. Men man märker mer och mer att saknaden efter de små sakerna blir så stor.

Jag vill vara Ruts mamma fullt ut. Det gör så ont att behöva titta på, att inte kunna delta fullt ut. Det är en så stor ansträngning för mig att vara själv med henne, och jag är ju knappt heller det längre, och det gör så ont att det ska behöva vara så. Jag blir avundsjuk på andra som får tiden jag hade velat ha med henne. Och när jag försöker ta mig själv lite kvalitetstid med henne så blir jag så fort utmattad.

Det är så speciellt att vara mamma. Det är nästan märkligt. Martin är med henne så mycket mer än jag nu, sen en tid, men ändå är det jag som är hennes främsta trygghet.

Jag är inte rädd för döden. Jag önskar att jag kunde få dö, om det bara handlade om mig. Men jag behöver leva för min man och min dotter.

Dags att göra i ordning sig för sängen...

4 kommentarer:

Katarina sa...

Råkade slinka in... Visste inte att du var så trött, borde kanske förstått men kopplade inte. Glömmer ibland hur saker och ting är. *kramar om*

Åke sa...

fortsätt att skriva Theresia!

Anonym sa...

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du
Ingmar Olsson C/O farfar Sven

Anonym sa...

Vi är fler i världen som behöver dig! Älskar dig!! Stora systern