fredag, november 27, 2009

Att vänja sig

Det finns en sån anpassningsförmåga hos människan. Har anpassat mig efter att ha mindre ork och mindre luft. En dag när inget är sämre är en bra dag, en normal dag, ett normalt liv. Men det slår mig lite då och då att det är så långt från normalt och jag får sån sorg för ett ögonblick, just då när jag förstår, att jag hade kunnat leva ett liv då jag kunnat sticka iväg och träna, ställa till med kalas och skura köksluckorna. Man vänjer sig vid att bara kunna somna i en ställning, som tillåter att man får tillräckligt med luft men inte för ont i kroppen. Man vänjer sig vid att man är en virrpanna och glömmer saker hela tiden. Man vänjer sig vid att spela Harpan 150 gånger per dag. Man vänjer sig vid att man är för trött och dimmig för att läsa en bok. Man vänjer sig. Förutom ibland, då själen skriker att det här livet är inte vad jag är skapad för. Så mycket personlighet som bara dränks i trötthet. Det är väl det som händer när en människa blir gammal och till slut dör. Tröttheten tar över och till slut finns inget av den människan kvar.

Ibland har jag funderat på, eller ägnat mig åt att minnas, vem jag är i min personlighet. Så mycket försvinner, men ändå finns det där under allt. Viljan, drivet och glädjen. Speciellt att få ge utlopp för min stora glädje saknar jag. Den vill ta sig så stora uttryck men min kropp hindrar den. Stunderna när det finns lite mer kraft och detta kan komma fram några minuter är verkligen så dyrbart för mig nu. Det lever jag på.

Gamla människor brukar ligga på sina sängar och minnas. Men jag ligger på min säng och spelar Harpan. Men ibland ligger jag och minns också.

4 kommentarer:

lisa sa...

tacksam att finna dina ord här.. ler

jag minns minsann o vet även om jag senaste tiden befunnit mig på håll,
Th: glad- superglad, mycket skratt, mycket energi och vilja att göra saker, liten och spröd och inte rädd för att vara liten o spröd, massa längtan efter jesus och så många mera saker.
Vi hörs kram!!

Anonym sa...

Många kramar från stora systern!

Johanna Söderlund sa...

Åh min lilla syster, önskar att jag kunde göra något.

Jag är också trött, men det är ju inte alls samma sak - min trötthet kommer att gå över och jag är ju pigg mellan varven också. Har mest problem med att sova länge i taget.

Josefine sa...

TH!
minns tillsammans med lisa alla tusen och åter tusen kärlekskramar som du ger...
tack att du skriver lite omdig och livet så jag kan finnas med i tankar och böner