Kramar man minns

I helgen blev det mycket prat om bebisar, att vara gravid, möjligheten att man inte ska kunna få barn, förlossning, mens, preventivmedel och allt sånt tillsammans med Lindetjejerna. Nu har alla en man i sina liv och vi har väl kommit upp i den åldern då allt sånt här är högst relevant.

Jag började på en ny virkning i morse och för ovanlighetens skull satt jag och virkade utan musik eller att titta på något på datorn. Oh, vad jag tror att våra hjärnor behöver mer sånt! Det allra bästa för hjärnan tror jag är en skogspromenad eller att plocka blåbär/svamp i några timmar. Det känns så nyttigt med tid till att bara låta tankarna gå lite hit och dit med bara lite långsam naturlig input, som en skog, istället för ett tv-program. Jag tänker ofta på hur lite sån tid många, inklusive jag själv, får idag. Att bara sitta och stirra in i en vägg är ju stressande, så man behöver hitta lite såna där lagom aktiviteter. Jag kan ju inte gå i skogen på det sätt jag skulle vilja men att sitta och virka fungerar rätt så bra det också så länge mönstret inte är för komplicerat.

När jag satt och virkade i morse tänkte jag i alla fall på sånt vi pratat om i helgen och jag mindes saker från tiden då jag fick Rut. Jag mindes en kram som var så alldeles särskilt underbar och romantisk och minnesvärd.

Jag hade så ont efter kejsarsnittet, ganska länge. Martin fick byta alla blöjor på Rut och jag fick väcka honom på natten för att han skulle lyfta Rut från min ena sida till den andra när jag behövde amma på andra sidan. Men sen kom jag på att jag kunde amma från båda brösten åt samma håll. Haha. Man behöver vara lite skicklig i såna lägen. Eftersom jag var så rörelsehindrad kunde jag inte ens krama Martin ordentligt. När jag var uppe för att gå på toa gick jag så hukande att en kram var omöjlig, men efter ett antal dagar (minns inte hur många nu) klarade jag att sträcka på mig så att jag kunde krama Martin. Jag var visserligen böjd, men det gick att kramas. Haha, den kramen var så fantastiskt mysig. Min första kram med Martin sen vi blivit föräldrar. Jag minns hur jag stod böjd så att mitt huvud hamnade mot hans bröst men det var ändå en riktig kram, kanske den bästa jag varit med om! Vilken lycka att vara familj!