Att bli berörd

Igår kväll kollade jag utetemperaturen med en timmes mellanrum. Första gången stod det -7, andra gången -17. I morse var det så kargt och vackert ute. Träden såg mer sagolika än verkliga ut. Som så ofta önskade jag att jag hade min riktiga kamera med mig. Nåväl. Telefonen fick duga till ett kort i alla fall. Jag skulle till sjukhuset för att lämna prover så jag passade på att köra Rut till förskolan först. Annars är det alltid Martin som kör på morgonen, och jag som hämtar.

Något roligt som hände idag (här får ni en bra mätare på hur mycket jag gör om dagarna egentligen) var att jag såg ett par gamla gubbar. Sjukhuset är nog ett bra ställe att åka till om det är just det man vill se. Jag har en passion för gamla gubbar. Tycker att de är något av det vackraste som finns. När jag var 20 och bodde i Stockholm älskade jag att titta på just dem när jag åkte i tunnelbanan och jag drömde om att göra en fotoserie med bara gamla män. Jag vet inte hur jag ska förklara det, det är bara så det är, att de är vackra. Jag tror att den sinnebild jag har av min morfar är idealet för hur en riktigt vacker gammal man ska se ut. Jag blev så oerhört berörd när jag såg honom när han låg inför döden. Denna starka man och kvar var bara något mjukt och skört, och minnen. Jag minns huden, ansiktet och hur han lät när han sov. 

Speciellt vackert är det när dessa män strålar glädje mitt i sin begränsning. En sådan man såg jag idag, som fick hjälp ut ur en taxi och strålade ett tacksamt och ödmjukt leende mot taxichauffören. Det berörde mig, men så påminde han också om morfar. 

Och nu är det korta ögonblicket från i morse sparat som ett tillfälle av skönhet, värt att gråta en skvätt över. Och jag är så glad att livet får beröra och göra avtryck. Enkla och stora saker.

Den här veckan har varit lite märklig och jag har känt mig likgiltig och oinspirerad, men så har jag börjat gråta över en kinesisk affärskvinna på 29 år som är dömd till döden, över att papperslösa inte har rätt till vård, över kronprinsessans gravidmage och en massa mer som jag har glömt. Jag har varit av, och plötsligt på. Men jag har känt mig mest av, och då har allt som berört mig varit så vackert. Ibland är det en sån gåva bara att få känna någonting.