Inatt var jag vaken en massa timmar, men jag kände mig tacksam över att det inte brukar vara så numera, och nu berodde det på min hals. I andra tider har jag suttit uppe och ugglat nästan varje natt. Men jag fick se på en gång att kronprinsessan åkt in till förlossningen i alla fall. Så roligt med en ny liten prinsessa. Hoppas hon får heta Lilian (det är ett av de tippade namnen)! Rut och min mamma heter Lilian. Så fint!
Rut vaknade av regnet vid sex-tiden och sa glatt från sitt rum: Mamma, det är regndag idag!
Sen sov jag hela förmiddagen. Men min röst är helt obrukbar idag! Det går bara inte att säga något, då får jag en förfärlig hosta. Så här på eftermiddagen tänkte jag att det känns så skönt att jag inte pratat någonting idag. Martin var hemma en stund på lunchen och då kommunicerade jag lite genom att forma munnen och peka. Och så pratade vi desto mer med ögonen och leendet. Mysigt! Ibland är det skönt att vara tyst, då säger man inget dumt i alla fall, och så här ett tag in i det känner jag mig så glad. Jag har aldrig provat på "tyst retreat" men idag fick jag mersmak. Nu har jag förvisso kommunicerat än del ändå via sms och mail och här, men när man skriver tänker man efter lite mer i alla fall.
Men jag säger er att för varje onyttigt ord som människor talar, skall de stå till svars på domens dag. Matt 12:36
Det är ganska oerhört, varje onyttigt ord. I sammanhanget talar Jesus om att det hjärtat är fullt av talar munnen. Onda uppsåt i hjärtat leder till onda ord. Goda uppsåt leder till goda ord.
Jag talar inte alltid bara bra, goda och uppbyggliga ord. Framför allt är det nog en utmaning att tala väl till Martin i alla lägen, för jag känner mig ju så trygg med honom och jag tar hans kärlek lite för givet. Andra människor kan man vara mer försiktig med, för man vet inte exakt var man har dem. Men mot Martin kan ett onyttigt ord bara trilla ur munnen när man känner sig lite irriterad och trött. Jag vill inte skylla på att jag är trött eller har gravidhormoner eller någonting. Man kan alltid bara hålla tyst.
Idag har det känts som en välsignelse att få vara tyst. Jag känner mig välsignad av att jag inte sagt något dumt. Och det säger mig att man måste inte leva ett liv där man titt som tätt säger dumma saker. Man kan bli bättre. Ett sätt kanske kan vara att hålla tyst ett tag och fasta från att prata. Så passande nu när det är fastetider och allt.
När Martin var hemma satt vi i soffan och flörtade med ögonen och Martin spelade den här låten för mig. Sötis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar