Lördag med ups and downs

Ibland kan jag bli så sur och jag blir galen på att det kan vara så svårt att sluta vara sur. När jag vaknat imorse var livet egentligen toppen. Var glad och nöjd och hade en vacker och älskad man bredvid mig. I vardagsrummet hade jag några fina blommor i vas och när Rut vaknat och kom dit såg hon de direkt och sa "vilka vackra blommor" med stor beundran och andakt i rösten. Sen var hon där ett tag och sa nog minst tjugo gånger "vilka vackra blommor" och "vad gott de luktar". Hela tiden med största andakt. Hon kunde verkligen njuta av dem. Så mysigt.

Men jag hade sovit för lite och la mig lite senare för att försöka få mer vila och till slut när jag riktigt lyckats komma till rätta så att jag kunde vila (inte sova men trots allt verkligen vila) så kommer Rut in och stör mig och Martin märker inget. Ropar på honom men det tar ett tag innan han hör. Sen var min vila förstörd. All min vila är ganska dyrköpt nu för tiden och jag ligger liksom på minuskontot där så jag blev helt förtvivlad och kände att jag hade så svårt att släppa det. Var sur, arg, förtvivlad och ledsen. Jag som hade så bra förhoppningar och ambitioner för denna lördag men man klarar bara inte av att göra något bra när humöret är så dåligt. Och så försöker jag allt jag kan att bli glad igen men det går inte. Den enda trösten just då är att man vet att det släpper till slut, man kanske får acceptera en dålig dag och tänka att nästa dag blir så mycket bättre. Man kan inte slå knut på sig själv, man kan bara göra sitt bästa att inte förpesta livet för de runtomkring.

Nu är jag i alla fall glad igen. Det var bra att jag faktiskt lyckades sova när Martin och Rut var ute i skogen före lunch. Och sen på eftermiddagen var Rut så mysig. Hon kramade mig sådär riktigt ordentligt en god stund på eftermiddagen och pussade på mig. Visst får jag många kramar och pussar av Rut men det är inte så ofta hon kramas ordentligt och länge, så jag smälte lite av det. Och så pratade hon om bebisen, kände på och pussade magen och sa att hon kanske kunde se bebisen om hon tittade i min navel. Och så blev hon jättelycklig och förvånad när jag berättade att nu kan bebisen höra oss och så pratade hon lite med den.

Hade en mysig eftermiddag/kväll hemma hos svärföräldrarna med svägerska Mathilda också, medan Martin var och är på svensexa. På väg dit sa Rut "Kan nån ta kort på mig?". Det är inte så ofta hon vill bli fotograferad men nu tyckte hon nog att hon var väldigt rolig. :)