Barn är en välsignelse

Ibland lyckas människor säga så viktiga saker till en. Det kanske bara är en mening som fastnar och lever kvar i en under många år eller kanske ett helt liv. Jag tänkte på det idag, att jag är tacksam till en man från Danmark vi träffade när jag var i början av min graviditet med Rut. Vi satt och pratade lite med honom och han sa bland annat detta - Barn är en välsignelse från Gud. Det är vad som står i Bibeln. De är alltid en välsignelse.

Jag tror att det kanske var något vi hade glädje av att höra då på ett annat sätt än nu. Men de orden, eller insikten som de orden gav till mig, är vad som bar mig när vi kastade oss ut i tro för att våga den här graviditeten, och det bar mig i början när jag mådde som sämst. Barn är alltid en välsignelse. Det kommer att gå. Jag kommer inte bli jättesjuk eller dö.

Och än så länge verkar det som att det har gått bättre än vad någon kunnat förvänta sig. Mina hjärtbelastningsvärden borde rimligtvis ha legat kvar på samma nivå eller blivit förhöjda. Men de har sjunkit, mycket, till en lägre nivå än jag någonsin haft sen de började mäta.

Det är så bra, och jag är så glad.

Så här såg det ut när vi fick se Rut. Hon är en välsignelse och lillebror är en välsignelse.