Igår passade vi på att gå på bio, Snow White and the Huntsman. Älskade den! Men alltså, man blir helt matt av att behöva se alla trailers innan. Martin och jag går nästan aldrig på bio och ser väldigt sällan på film över huvud taget. Att gå och se en biofilm är verkligen att bli helt genomsköljd av en hel värld av intryck, och sen dessa trailers, som försöker konkurrera med varandra om att göra intryck på oss. Jag har intryck så det räcker, tack!
Nej men, jag vill leva ett liv där vardagen får göra stora intryck på mig. Där en Rut-kram eller en lugn kväll med Martin är nog för att göra mig lycklig. Vill inte leva på jakt efter en intrycks-kick. Vill ha nära till dessa intryck i mitt vanliga, enkla liv. Tror inte man kan proppa sig själv hur mycket som helst med sådana floder av intryck som en film ger, och ändå bevara den där nyfikenheten i den avskalade vardagen.
Om man kan se det vackra i det lilla, krävs det helt enkelt inte mycket för att njuta, och då kan man alltid ha nära till en stund av förtjusning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar