måndag, augusti 06, 2012

Acceptera smärtan

Min syster har pratat en del den här sommaren om Acceptance and Commitment Therapy, ACT, som hon läst om på sin psykoterapiutbildning. Bland annat handlar det om att en förutsättning för att hantera det jobbiga är att acceptera det och ta till sig det.

Idag när vi åt lunch började det göra mer ont i magen. Det var ganska länge sen jag tagit smärtstillande då så jag kunde ha tagit en ny dos, men jag tänkte på vad Kristina sagt och bestämde mig för att köra på en annan strategi - fokusera på smärtan istället för att försöka tänka bort den och gömma den med tabletter. Så jag satt helt enkelt och tog in att det gjorde ont. Efter en stund släppte det och kändes mycket bättre. Under eftermiddagen har det kommit några sådana tillfällen av mer påtaglig smärta och jag har kört på samma strategi. Efter en stund lättar det och blir bättre.

Jag tycker det är lite fascinerande, dels att det är ett sätt att hantera smärta så klart, men också att det ger mig en känsla av att jag får kontroll på situationen. Det är stärkande, och jag antar att det är extremt positivt i en massa olika situationer där man behöver möta smärta och lidande på olika sätt. Man kanske känt sig övermannad under lång tid, men när man bestämmer sig för att möta allt det jobbiga kan man märka att man kan få kontroll. Man blir en övervinnare.

Jag inbillar mig också, just när det gäller nerver som ju har som uppgift att skicka signaler till hjärnan och transportera tillbaka signaler till kroppen, att det är en förutsättning för läkningsprocessen att acceptera nervernas signaler till hjärnan. Som nu, låter jag den där skadade nerven i magen berätta för hjärnan att det gör ont, sedan får hjärnan chans att hantera och möta det och förhoppningsvis skicka tillbaka supersmarta signaler om hur nerven ska läka. Om jag gömmer smärtan, både med mina tankar och med smärtstillande, kanske jag fördröjer och försvårar läkningen. Ja, det är min egna påhittade vetenskap, jag hoppas den är spot on! :-)

Knut sover i amningskudden. Det är hans favoritställe att sova på, förutom i famnen.



2 kommentarer:

Queen of Kammebornia sa...

Fina, kära vän! Jag har läst ikapp lite hos dig nu och sänder alla mina varmaste tankar och kramar och gratulationer! Vilket litet underverk! Hoppas så att du får må bättre snart!!! Kramar i mängd genom rymden!

Queen of Kammebornia sa...

Jag tänker på dig!!!