Myser med Knut

Förmiddagen var tung. Sen sov jag länge medan Martin och Knut var ute och gick med vagnen. Så skönt. Nu sitter jag här och myser med ammad guldklimp.

Martin visade förresten också upp Knut för våra fina grannar. Det visade sig att hennes pappa hette Knut Bertil fast med Bertil som tilltalsnamn. Så häftigt faktiskt. Knut har vi tagit för att vi gillar det och Bertil för att det passar till och för att min fina morfar hette det.

Vi har ju längtat efter Knut i flera år. Jag tror det började med att en Rut borde ju ha en lillebror som heter Knut, och allt eftersom blev vi förälskade i idén och namnet och sen har vi längtat efter att denna Knut skulle få vara en del av våra liv. Nu är han det, äntligen!