Ett leende är ju verkligen den bästa indikation man kan få på att bebisen mår bra. Knut log mot oss på sin andra och tredje dag men efter det kom magontet och leendet försvann. När jag slutade med mjölk så kom leendet tillbaka. Det är så tungt att se honom ha ont, och så förlösande att se honom le och må bra.
I förra veckan la Martin Knut bredvid mig i sängen men med huvudet bort från mig så han inte kunde se att jag var där. Han gnällde lite, men så vände han på huvudet och fick syn på mig, och gav mig ett bamseleende. It made my day!
6 kommentarer:
Visst är det fantastiskt det där med bebisars leenden och värmen man känner när de ler mot en?
Vilken underbar bild! Vad vackra ni är! :)
Kram
Helt underbart!!!
Vilken fin bild på er.
Vilket unerbart leende! Vad synd att lillen är så känslig mot mölprodukter.
åh vilken guldklimp :)
Skicka en kommentar