måndag, september 17, 2012

Läget

På sistone har jag sovit bättre och kunnat sluta med melatoninen. Då har också mjölkmängden förbättrats så att jag kunnat helamma här nu på sistone. Det känns så himla skönt, på ett konstigt sätt. Det måste vara någon djup instinkt och tillfredställelse i att kunna ge sitt barn mat, själv. Så att det spelar mindre roll om man själv går under på kuppen. Bara för att jag kan helamma kan jag ju faktiskt ta ledigt någon gång också ifall jag behöver ta igen mig. Måste försöka förstå och acceptera det. Som igår kväll fick Knut lite extra ersättning på kvällen för jag kände att jag behövde sova en längre stund för mig själv. Då sov han drygt fem timmar i sträck istället för 3-4. Och det gnager lite i mig, men hallå - Knut behöver inte bara bröstmjölk, också en mamma som orkar. Men vi människor är inte bara drivna av sunt förnuft, också av känslor och instinkter. Nåväl.

Den här veckan är ju Martin ledig och jag vill verkligen utnyttja tiden på bästa sätt till att sova mycket och promenera mycket. Idag var jag ute på en mastodontpromenad för att vara jag. Tror inte jag gått en så lång och krävande (många backar upp och ner, med barnvagn) promenad sen 2009, innan min hjärtsjukdom började begränsa mig ordentligt. Det är så lustigt också hur kroppen skickar olika signaler och inte kan enas. Mina ömma höfter älskade all rörelse och det var de som drev mig att gå längre och längre. Men hjärtat protesterade. Jag vet i alla fall rätt bra hur mycket jag kan pressa mig. Idag pressade jag mig ganska hårt, men det kändes ändå ok.



Inga kommentarer: