Jag och min kropp för resten av livet

I fredags var jag, Martin och Rut på badhuset medan min svägerska passade Knut. Det var en stor dag för Rut som tog Baddaren. Hon är så duktig och verkligen orädd i vattnet, så det var kul att hon fick göra det som hon är så bra på. Jag var nog i åttaårsåldern när jag tog Baddaren och då tyckte jag det var lite larvigt. Rut tyckte det var hur häftigt som helst!

Jag passade i alla fall på att simma lite också och det kändes så enormt skönt att jag bestämde mig för att försöka göra det varje vecka. Igår var jag iväg och simmade igen. Det var lite jobbigare, men nu hade jag också bara min egen träning att tänka på då jag var där själv. Kände mig ganska svag innan men hade bestämt att jag skulle komma iväg på onsdagen och ville verkligen att det skulle bli av. Men jag fick lov att vila efter varje simmad längd, men höll nog på i 40 minuter!

Det är så många saker som är knasigt med min kropp, men det mesta har väl att göra med att jag inte orkat röra på mig så mycket pga min hjärtsjukdom. Igår när jag simmade kändes det konstigt på flera ställen i vänsterarmen. Det, och att jag fick lov att vila hela tiden, gjorde att jag kände mig så gammal! Jag har aldrig orkat tänka så mycket på min kropp i ett långt perspektiv - resten av livet, utan har mest bara tagit mig igenom nuet och konstaterat att just nu är det okej att det är så här och så här. Men det kändes ganska skönt igår att reflektera över att jag och min kropp kommer hänga ihop så länge jag andas på den här jorden. Bäst jag gör mitt bästa att ta hand om mig själv, och den här kroppen. Hoppas simning en gång i veckan kan göra mig riktigt gott. Det är ändå en stor fördel att vara i vattnet att man kan vila ofta. När man är ute och promenerar finns det inte så många ställen man kan sätta sig ner.