Knut kan verkligen gallskrika öronbedövande när han är hungrig. När han vaknar på natten är det inte så smart att ligga och dra sig medan han vaknar till. Det går nämligen ganska snabbt från ett litet gny till vrål. Annars är han rätt så glad av sig. Den ömma punkten är just en hungrig mage. Ungefär så som min svärmor beskrivit Martin som bebis.
Och på dagarna vill han helst sova på mig. Mycket vill han sova också. Den här veckan har jag ägnat sovstunderna åt att kolla igenom en massa Skavlan-program jag missat. Lägger man ner honom vaknar han väldigt fort. På natten klarar han det bättre att sova själv. Varför är det så? För att det är mörkt på natten kanske.
Nu börjar det snart bli dags att testa att ge Knut lite ersättning med komjölk. Så fantastiskt det skulle vara om han tål det nu! Annars ska vi vänta en månad till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar