måndag, juni 05, 2006

Danize, Nenad, helighet

Jaa, jag sköter mig urdåligt med både bloggen och framför allt thonline.se. Kom till Sverige, till en Martin på Arlanda som jag börjat undra om han fanns (men han var på riktigt och jag log åt det tills jag somnade). Sen hade jag ett hektiskt dygn och sen var jag i Västerås. Härifrån kan jag tyvärr inte publicera några underbara bilder. Men det kommer massor.. senare. Förlåt... så länge.

Så småningom ska det finnas text som jag skrev i Belgrad på tjugofyrasju.be. Det kan ni ju spana in. Men jag ska berätta åtminstone två saker som inte kom med i den texten.

Det bästa på hela resan var Danize, hennes bror och några andra barn. Vi var i New Belgrade, en förort, en solig söndag, och plockade upp en del av allt skräp som ligger på marken i den där staden. Vi tog tag i gräsmattorna utanför Pedja och hans familjs lägenhet. Eftersom människor inte pratade så bra engelska där fick Pedja svara på alla frågor. Han fick en så bra koppling med hela sitt grannskap när han fick förklara vilka vi var, och varför. Två svenska flickor, två engelsmän och och sju amerikanare plus några fler, med en koppling till en liten evangelikal församling och en global bönerörelse.

Hur som helst... Danize och hennes bror hängde mer än gärna med mig fast jag inte kunde säga många ord på serbiska.. men jag kunde i alla fall säga "riba ribi grise rep" vilket gjorde dem överlyckliga. Det betyder "en fisk biter svansen av en annan". När jag sedan skulle gå iväg för att samlas med de andra inbjöd jag dem att följa med och Danize tog min hand. Jag tror hon adopterade mig lite, och jag tror jag gjorde detsamma tillbaka. Sen lekte jag med dem ett par timmar och de tog med mig och visade en massa saker. Jag följde snällt med. Efter ett tag hade jag ett följe med barn efter mig, och Danize och hennes bror fick faktiskt nya kompisar från grannskapet den dagen. Åh, vad jag älskade dem. Men aa.. de adopterade mig, men det var ganska ömsesidigt. Jag tror att det var så ljuvligt för mig att få älska, och älska barn som så naturligt tar emot det. Tänk vad stark koppling som kan uppstå trots att man knappt kan kommunicera alls. Men barn förstår sig på sån relation... åh, glöm inte bort det när ni växer upp!

Nästa dag hade de tydligen frågat efter oss. Åh. Bara det ger mig ju ett knäsvagt förhållande för den där vita staden, Belgrad.

En torsdagkväll när vi var vid Akademija började jag prata med Nenad, en man i fyrtioårsåldern. Han hade lite svårt att ta att jag, så ung som jag var, hade något att säga till honom, och samtalet var rikt men knappast mjukt och enkelt och rätt in i hjärtat. Men när det var dags att gå skrev jag en lapp med vad jag trodde var på Guds hjärta för honom, med ett par bibelord, ett telefonnummer och en inbjudan till församlingen. Vi bjöd in många, och några ville komma, men Nenad ville tydligen verkligen komma. Han ringde, han mötte oss, och han kom, och han kom hela vägen till Jesus.

Idag läste jag ett mail från min teamledare:

"Hi guys,

Hope you’re well; just spoke to Igor from the church and he said that Nenad returned to the church last night with his friend and her husband and son. The husband gave his life to the Lord which means we’ve seen 4 people potentially added to the church…

Keep praying for them at strategic time…

Peace and Love

Phil"


Det känns helt fantastiskt. Helt klart.


Idag har jag tänkt på helighet, och min längtan efter ett allt heligare liv, för mig, och för andra. Har tänkt på att jag aldrig någonsin vill få det att verka som att helighet är detsamma som det att vara respektabel. Helighet är inte främst en ytlig sak, utan en hjärtats sak.

Matt 7:21-28
Inte skall var och en som säger Herre, Herre till mig skall komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skall säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med hjälp av ditt namn och med hjälp av ditt namn drivit ut onda andar och med hjälp av ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort ifrån mig, ni laglösa!

Helighet handlar inte om det yttre, utan om vår relation till Gud - om gudsfruktan och en sådan kärlek till Fadern som leder till att hans vilja kommer före vår vilja att prestera något märkvärdigt. Gud låter dem som är nära hans hjärta ärva hans rike - inte dem som gör saker i hans namn.

Det är så mycket allvarligare med inställningar och attityder i hjärtat som inte behagar Gud, än vad vi gör rent ytligt. Vill aldrig någonsin upphöja en människa som inte dricker, röker, svär, har sex innan äktenskapet, är homosexuell, eller som inte har "rätt" föreställningar, politisk läggning eller religiös tillhörighet, men som hyser avsky för dem som gör eller är ett eller annat av detta. Jag tror att Guds nåd är större över den som dricker, svär eller är homosexuell, än över den som i sitt hjärta avvisar någon som dricker, svär eller är homosexuell. Jag tror att Guds nåd är svindlande över den som i sitt hjärta vet att den är beroende av nåd och som ber om det. Jag tror att den som kastar allt sitt skit på Gud, för att ta emot hans nåd istället, blir så långt mer välsignad än den som i sin egen kraft försöker få sitt liv att se snyggt och prydligt ut för att vinna anseende hos människorna. Det som är värt att anstränga sig mest för, är att vara nära Fadern, nära hans hjärta - då kommer vi också göra hans vilja.

Gud, jag vill inte leva något fejkat, prydligt, kristet liv. Jag vill att mitt första fundament ska vara den kärleksrelation du och jag har. Jag vill inte fästa min blick på det som kan mätas och jämföras. Jag vill fästa min blick på dig och se in i ditt fadershjärta som bultar av kärlek för varje människa på den här jorden. Herre, jag vill älska. Skapa i mig, ett rent hjärta. Ge mig fötter och ord och tankar som följer mitt hjärta.

3 kommentarer:

Elisabet Svahn sa...

Tack Theresia!

lisa sa...

jag tror jag tror också.. kommer du till kyrkan imon?- kram!

anders sa...

Amen. Verkligen.