Skogen

Nu har poletten trillat ner för mig med det här med Martin och skogen. I Martins familj kan man ofta höra en kommentar ang. en promenad i skogen "det är ju så fridfullt", som att det vore den mest självklara saken i världen. Jag har nickat instämmande men inte riktigt varit på samma våglängd.

Visst är det härligt med skogen, men det finns väl mycket annat som är härligt också?

Nu bor vi precis intill en skog och det är väl ändå ganska underbart när man bor i en stad och i en lägenhet.

Martin och Rut är ute i skogen ibland och ibland följer jag med. Nu har jag sett på Martin vilken förvandling han kan gå igenom ibland när han får komma ut i skogen med gummistövlarna på. Om han varit lite stressad innan så kan man se hur axlarna sänks och andningen blir lugnare och han säger nånting om hur fridfullt det är i skogen.

Haha. Det är skojigt och fantastiskt på samma gång tycker jag, men det är tydligen ett familjearv - en familj som hittat friden i skogen och det kan få föras vidare. För om barnen ser sina föräldrar slappna av och njuta i skogen så gör nog barnen det också, om inte på en gång så med tiden.

Jag är så glad att jag fått se det så konkret på Martin så nu är det mycket roligare att uppmuntra till en skogsutflykt.

Tänk så bra att vi bor som vi gör. Tack!

Jag tycker också mycket om att få hem olika fina saker som Rut hittat i skogen. De blir ofta bra pynt som är så fina men som man aldrig skulle plocka hem själv.

Julina fick följa med en dag också. Då spanades det på svampar.