Helanden

Jag har ofta känt mig lite obekväm att prata om hur Gud har helat mig med vem som helst, för idag är ju framför allt sjuk och inte helad kanske. Det beror på hur man ser på saken. Men igår kväll ägnade jag lite tid åt att bara tänka och minnas alla gånger Gud så konkret har helat mig och oavsett om jag väntar på att bli bättre i mitt hjärta så är det som jag varit med om tidigare verkligen stort, starkt och så värdefullt för mig. Jag älskar att minnas och tänka på hur övernaturligt det har varit varje gång. Så nu vill jag berätta om alla gånger jag blivit helad.

Den första gången jag upplevde ett konkret helande var hösten 2005 då Gud helade mig från depression men det ska jag berätta om i ett kommande inlägg så att detta inte blir för långt.

Under våren 2006 blev jag helad rent fysiskt för första gången. Och jag passar nu på att säga att jag blivit helad ganska många gånger men att det varit små åkommor alla gånger, däremot har upplevelserna inte varit "små". Hur som helst så var jag med Martin på ett bönemöte. Vi hade bara varit tillsammans några månader då. Jag hade jätteont i magen och det blev värre så att jag inte klarade av att stå upp och det var jobbigt att bara vara där pga smärtan. Efter ett tag gick jag till Martin och sa att jag hade ont i magen och bad honom be för mig. Han bad på en gång en kort och rak bön om helande och all smärta försvann på en halv sekund. Jag minns chocken jag upplevde. Det var första gången jag upplevt något liknande.

Senare samma kväll när vi var hemma hade jag fått ont i huvudet, det kändes som en riktig spänningshuvudvärk. Jag bad Martin att be för mig igen. Han bad i tre omgångar har jag för mig och det blev inte bättre. Jag uppmanade honom hela tiden att be igen. Jag bara kände "det måste funka, det funkade ju tidigare". Sen påminde Martin mig om ett bibelord som går så här:

"Kom till mig (Jesus), alla ni som arbetar och bär på tunga bördor så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt." Matt 11:28-30

Jag fick en förståelse av att jag kunde ge mina tunga bördor till Jesus och få hans vila istället. Så jag bad ut att jag gav all min stress och press till Jesus och att jag tog emot hans vila för mitt liv.

När jag hade bett så kände jag hur det kom som en eld och lade sig på min panna och den vandrade över hela huvudet och bak ner över nacken. När den hade lämnat var ALL spänning och smärta helt borta och den absolut skönaste avslappnade känslan fanns i hela mitt huvud. Jag blir så lycklig när jag tänker tillbaka på det. Det var så mycket skönare än bara avsaknad av spänning. Wow!

När vi reste hem från vår bröllopsresa i Thailand september 2007 hade jag varit vaken hela resan hem. Vi reste hem under det som var dag för oss, och när vi kom till Sverige var det tidigt på morgonen här. Vi var hela dagen i Stockholm och på kvällen skulle vi vara med som förebedjare på ett ungdomsmöte i en kyrka. I och med att jag varit vaken så länge och inte vilat knappt någonting hade mina ben svullnat och på kvällen gjorde de riktigt ont. Men innan mötet bad vi förebedjare för varandra, jag nämnde min smärta men han som bad för mig bad för en massa andra saker förutom det. Hursomhelst så minskades min svullnad och smärta med kanske 90% när han bad. Det hela gick på ett par sekunder. Benen var inga problem för mig under den kvällen! Men sen när vi la oss på kvällen var det mycket skönt att få lägga mig och benen i sängen. :)

Senare under hösten 2007 hände en till grej. På den där tiden hände det då och då att jag fick ont i någon sida av axeln/nacken. Jag kanske rörde mig på något speciellt sätt och så slog en spänningssmärta till som kunde sitta i flera dagar. Vi skulle åka på ett lovsångsmöte på kvällen och ett par timmar innan hade jag fått en såndär smärta på högra sidan. Det kändes lite jobbigt att det kom just då innan vi skulle åka iväg. Jag var gravid också och mådde inte så jättebra så jag ifrågasatte om vi skulle åka iväg. Men jag bestämde mig ganska snart för att vi skulle det ändå. När vi var på mötet stod vi upp och lovsjöng och jag märkte att det gjorde ont om jag höll upp mina armar (som man kan göra när man vill prisa Gud). Jag tog ner armarna men sen bestämde jag mig för att lyfta mina händer ändå. Jag bestämde mig för att strunta i smärtan och bara koncentrera mig på att vara med Gud. Då släppte smärtan helt och jag hade inga mer problem sen. Så här några år senare har jag konstaterat att den där typen av smärta som jag hade då och då innan aldrig har kommit tillbaka sen. Visst kan jag känna mig öm i nacken ibland pga att man ansträngt sig men aldrig den där smärtan som plötsligt slår till för att man rör sig på ett visst sätt och sen inte släpper på ett par dagar. Tack Gud!

Under våren 2008 när jag var gravid i sjunde månaden blev jag varse att jag hade en hjärtsjukdom som gjort mig extremt trött under hela graviditeten. Jag hade fått plötslig andnöd och vi åkte in till akuten. Jag var en vecka på sjukhus och de första tre nätterna sov jag sammanlagt ett par timmar (totalt) pga den andnöd jag hade. Senare när medicinen börjat verka kunde jag sova lite mer men det var 4-5 timmar första nätterna. Sen under en månad sov jag 6-6,5 timme per natt. Jag var enormt trött. Men vi hade i alla fall planerat att åka på en konferens i Stockholm helgen efter jag hade åkt in på sjukhus. Under den vecka jag var på sjukhus kände jag mig som i ett fängelse. Jag var övervakad med EKG hela tiden och kunde därför inte röra mig utanför avdelningen. Jag minns hur jag satt och tittade med enorm längtan ut genom fönstret på människor som fritt kunde gå omkring därute. Trots att jag var väldigt trött kändes det enormt roligt att få åka till Stockholm sen och uppleva någonting. Jag minns så väl när jag fick gå ut genom dörrarna på sjukhuset. Det kändes som jag var en frisläppt fånge! Haha.

Den där konferensen vi var på var en med Bill Johnson, en New Wine-konferens som samlade en stor bredd av Sveriges kristenhet. Ett 50-tal personer blev helade varje kväll. I början av förbönen delades ung. ett 20-tal profetiska ord från ung. lika många personer om åkommor som vi skulle be för. Jag minns inte exakt men det första eller andra ordet var till mig. De sa något om en kvinna och om "en del av hjärtat som är sjukt" (en del av septum är förtjockat hos mig i vänster kammare vilket är vad som orsakar min hjärtsvikt). Alla som fick ord till sig fick resa sig och de som stod runtomkring bad. De som stod runt mig bad två gånger utan att jag upplevde någonting. När de bad tredje gången upplevde jag något som liknande den gången Gud tog bort min spänningshuvudvärk. Jag kände en eld genom hela (!) min kropp och hela jag var helt avslappnad, spännings- och smärtfri. Jag hade inte tänkt på att jag var spänd men efter detta var det uppenbart att jag varit ordentligt spänd, så avslappnad som jag nu var. Och det är väl inte konstigt efter den vecka jag haft på sjukhus med så lite sömn.

I allt detta kan man välja att fokusera på att jag fortfarande är hjärtsjuk eller på allt som Gud hittills HAR gjort. Jag väljer att fokusera på och tacka för det som han HAR gjort, för det fyller mitt hjärta med glädje och djup tacksamhet! Varje gång man får uppleva en beröring av Gud är det något som är annorlunda mot allt det vi känner igen från den här världen. Man får en glimt av hans rike och hans verklighet och den är verkligen vacker och underbar!

"Tecken skall följa dem som tror. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska." Mark 16:17-18

Fortsättning följer...