måndag, december 10, 2012

Föräldrar och barn

Åh vad jag älskar att få vara själv med Rut ibland. Hon är så rolig och vi skojar och skrattar ofta väldigt mycket ihop. Vi vet båda vilka knappar vi ska trycka på för att skapa ett gott skratt hos den andre.


Sen jag blev mamma själv, speciellt senaste året kanske, har jag förstått på ett helt nytt sätt vad bra det är att få växa upp med sin egen mamma och pappa. Föräldrar är inte utbytbara. Det finns ingen annan som kan vara det de är. Andra människor kan komma väldigt långt, och så klart göra ett bättre jobb under vissa förutsättningar, men det finns ingen annan som kan ge barnet den där speglingen av en vuxen människa som delar mina gener. Man förstår sig själv när man ser på sina föräldrar. Och föräldrarna kan förstå sitt barn som ingen annan kan. Adoptivbarn drabbas ofta av identitetskris och att förlora en förälder i unga år skapar stora sår. Det finns en djup längtan, ett djupt behov, att få känna sina egna rötter. (Kom just att tänka på vad vanligt det är med släktforskning hos personer som är 55+. När de egna föräldrarna försvinner vill man ta reda på mer om sitt ursprung.)

Jag ser så mycket av mig själv i Rut, och det känns som att ingen kan förstå henne så bra som jag kan. Jag förstår vart hon är nu, men jag kan också förstå någonting av vad som ligger i hennes framtid. Sen kanske hon kommer stå där en dag och skrika åt mig Du fattar ju ingenting. Men det kan hon ju tro.

Alla människor har sin personlighet och sina egenheter. Vissa saker kan man störa sig på men när man känner igen sig själv i detta så är det nära till en medkänsla och en nåd som man liksom måste kämpa för att få fram ifall man inte alls känner igen sig själv.

Det är så fint detta, att i ens egna gener finns en nyckel till att förstå sina barn. Den variant av barn som jag och min man får, är antagligen dem vi är bäst lämpade att vara föräldrar för, tillsammans. Ibland tolkar Martin Rut på ett sätt och jag på ett annat, och ibland har nog jag rätt men ibland har Martin rätt. Det är så bra.

Ja, det är fantastiskt med biologiska föräldrar och biologiska barn. Det är svårt att komma ifrån att vi människor har lättare att älska det och dem vi känner igen oss själva i. Och med det sagt är det kanske ännu mer fantastiskt med kärleken som faktiskt finns och är stark mellan andra slags föräldrar och barn! Ja, wow! Hurra för alla föräldrar! Hurra för alla barn!

Hurra för min fina Rut!


Hur stor kan en bubbelkrona bli? Ja, det undrar vi medan vi bubblar av skratt.



Inga kommentarer: