http://nouw.com/FruWikstrom
måndag, november 09, 2015
måndag, november 02, 2015
Höstlov
Nu är vi tillbaka till vardagen. Martin var sjukledig i en vecka och sedan hade vi höstlov/föräldraledigt några dagar. Idag är barnen på förskola och skola och Martin jobbar. Men kontorsstolen undviks än så länge.
Viktigt att han håller sig lite mer i rörelse nu för att vårda ryggen.
Vi har haft härliga dagar i alla fall. Vi var uppe hos mina föräldrar i Horndal och mina systrar var där också.
Knut var så lycklig över sin kusin Nils och var som ett plåster på honom hela tiden. Så söt när han efter en stund efter att han vaknat ropar - Nils, nu kommer jag, jag har sovit en liten stund.
Och Rut och Konrad spelade många partier schack med varann. Nu har de lärt sig reglerna och kan börja kämpa med att försöka lista ut smarta drag. Så bra när båda är på ungefär samma nivå.
Men som ni kanske ser så går det bättre för Konrad.
Här kommer ett par bilder till från vårt höstlov.
Viktigt att han håller sig lite mer i rörelse nu för att vårda ryggen.
Vi har haft härliga dagar i alla fall. Vi var uppe hos mina föräldrar i Horndal och mina systrar var där också.
Knut var så lycklig över sin kusin Nils och var som ett plåster på honom hela tiden. Så söt när han efter en stund efter att han vaknat ropar - Nils, nu kommer jag, jag har sovit en liten stund.
Och Rut och Konrad spelade många partier schack med varann. Nu har de lärt sig reglerna och kan börja kämpa med att försöka lista ut smarta drag. Så bra när båda är på ungefär samma nivå.
Men som ni kanske ser så går det bättre för Konrad.
Här kommer ett par bilder till från vårt höstlov.
fredag, oktober 23, 2015
Finaste blommorna på Tellus
Martin ger svar på tal... hihi.
Martin har återhämtat sig ganska bra. Så skönt.
Idag är jag istället bekymrad för Knut som har börjat klia på sig mycket de senaste veckorna. Han tål inte mjölk och soja så bra så det får han inte i sig, men jag vet inte varför det kliar på honom nu. Har bett förskolan kolla allt en extra gång och det ska vara ok allt där. De var pigga på att testa att utesluta gluten en vecka för att testa så det gör vi nu, men jag tror inte det är det, och det har bara blivit värre med kliandet ändå. Så vad beror det på? Blir typ galen på det. Men vi har fått en remiss till barnkliniken nu så hoppas, hoppas de kan hjälpa oss att få några svar, men det lär ju dröja ett tag innan vi får komma in.
Igår efter förskolan cyklade jag och Knut iväg på en liten lekplats-tour.
Åh vad jag älskar hösten. Även när det är mulet är det så oerhört fint.
torsdag, oktober 22, 2015
Wake up call
Alltså åh! Vi fick världens bästa uppmuntran och start på den här dagen från vår lilla solstråle Rut. Kolla bara:
Från Rut
Till Mamma Pappa
Jag älskar er
Jag tyker at ni är dåm besta på Telus.
Detsamma Rut!!
De sista dagarna har varit lite speciella då Martin kände sig väldigt skum i kroppen sen natten till tisdagen. Under förmiddagen kände han en smärta som strålade på vänster sida i nacken och han kände sig lite avdomnad på vänster sida. Han ringde 1177 och åkte sen in på akuten. De kollade allt noggrant och röntgade även huvudet. Inget farligt kunde upptäckas och Martin åkte hem på eftermiddagen. Men senare framåt kvällen, efter bestyren med middag osv så började allt snurra för Martin. Han kände ett kraftigt illamående och yrsel och bad att jag skulle köra in honom på akuten igen. Jag fick hjälpa honom in där, ge honom en spypåse och se till så han fick en plats att lägga sig, sen åkte jag till barnen igen som var hos vänner. De undersökte honom mer men kunde inte hitta något farligt. Slutsatsen blev att det var något skumt i nacken som orsakade denna yrsel. Sent på natten åkte han hem igen och hade fått mediciner mot yrsel och illamående. Tack vare dem mådde Martin ganska bra under dagen igår, men sen när medicinerna gick ur kroppen kom yrseln och illamåendet tillbaka, så nu får Martin ta det lite lugnt. Han ska vara sjukskriven en vecka.
Mitt i allt tycker vi att det är en ganska rolig upplevelse, bisarrt nog. På tisdagkvällen hade Martin känslan av att han skulle dö, men det var nog väldigt långt ifrån verkligheten, men ändå får man nya tankar och perspektiv på livet. Om jag dör vill jag att du ska säga till mina barn att jag hade inte kunnat få bättre barn. Det enda som betyder något är min familj. Och andra sådana saker har Martin sagt. Jag har inte känt mig särskilt orolig under allt detta utan varit viss om att allt kommer bli bra, men man kan inte låta bli att känna tacksamhet. Ibland behöver vi wake up calls där vi får inse vad som är viktigt.
För länge sen när Rut var typ 2 år skadade Martin sin fot rejält på jobbet. Jag var ju hjärtsjuk även då och så beroende av Martin, så jag blev helt förkrossad över detta och grät och var förtvivlad i ett dygn eller så. Men Martin klarade av att hämta och lämna Rut på förskolan och han var sjukskriven nästan två veckor så då låg vi hemma i sängen hela dagarna och pratade och skojade med varann. Det var en av de absolut bästa tiderna i livet. Så full av återhämtning, tid och kärlek mellan mig och Martin. Den erfarenheten och all annan erfarenhet man fått sen dess gjorde att jag denna gång bara kände ro och trygghet i den här situationen. Och man är så viss om att Gud bär genom allt. Det känner jag påtagligt, och jag kan inte låta bli att tacka för allt gott som också kommer ur detta.
Från Rut
Till Mamma Pappa
Jag älskar er
Jag tyker at ni är dåm besta på Telus.
Detsamma Rut!!
De sista dagarna har varit lite speciella då Martin kände sig väldigt skum i kroppen sen natten till tisdagen. Under förmiddagen kände han en smärta som strålade på vänster sida i nacken och han kände sig lite avdomnad på vänster sida. Han ringde 1177 och åkte sen in på akuten. De kollade allt noggrant och röntgade även huvudet. Inget farligt kunde upptäckas och Martin åkte hem på eftermiddagen. Men senare framåt kvällen, efter bestyren med middag osv så började allt snurra för Martin. Han kände ett kraftigt illamående och yrsel och bad att jag skulle köra in honom på akuten igen. Jag fick hjälpa honom in där, ge honom en spypåse och se till så han fick en plats att lägga sig, sen åkte jag till barnen igen som var hos vänner. De undersökte honom mer men kunde inte hitta något farligt. Slutsatsen blev att det var något skumt i nacken som orsakade denna yrsel. Sent på natten åkte han hem igen och hade fått mediciner mot yrsel och illamående. Tack vare dem mådde Martin ganska bra under dagen igår, men sen när medicinerna gick ur kroppen kom yrseln och illamåendet tillbaka, så nu får Martin ta det lite lugnt. Han ska vara sjukskriven en vecka.
Mitt i allt tycker vi att det är en ganska rolig upplevelse, bisarrt nog. På tisdagkvällen hade Martin känslan av att han skulle dö, men det var nog väldigt långt ifrån verkligheten, men ändå får man nya tankar och perspektiv på livet. Om jag dör vill jag att du ska säga till mina barn att jag hade inte kunnat få bättre barn. Det enda som betyder något är min familj. Och andra sådana saker har Martin sagt. Jag har inte känt mig särskilt orolig under allt detta utan varit viss om att allt kommer bli bra, men man kan inte låta bli att känna tacksamhet. Ibland behöver vi wake up calls där vi får inse vad som är viktigt.
För länge sen när Rut var typ 2 år skadade Martin sin fot rejält på jobbet. Jag var ju hjärtsjuk även då och så beroende av Martin, så jag blev helt förkrossad över detta och grät och var förtvivlad i ett dygn eller så. Men Martin klarade av att hämta och lämna Rut på förskolan och han var sjukskriven nästan två veckor så då låg vi hemma i sängen hela dagarna och pratade och skojade med varann. Det var en av de absolut bästa tiderna i livet. Så full av återhämtning, tid och kärlek mellan mig och Martin. Den erfarenheten och all annan erfarenhet man fått sen dess gjorde att jag denna gång bara kände ro och trygghet i den här situationen. Och man är så viss om att Gud bär genom allt. Det känner jag påtagligt, och jag kan inte låta bli att tacka för allt gott som också kommer ur detta.
söndag, oktober 18, 2015
Vi pratar om vädret
Jag till Knut: Vad fint väder det är idag. Solen skiner.
Knut: Jag tycker söt solen.
Jag: Tycker du solen är söt?
Knut: Ja-a.
Vilka fantastiska dagar vi fått den här hösten. Sol nästan hela tiden och bara enstaka dagar med regn. Ovanligt och underbart.
Vilka fantastiska dagar vi fått den här hösten. Sol nästan hela tiden och bara enstaka dagar med regn. Ovanligt och underbart.
fredag, oktober 16, 2015
Återblick
Jag har länge velat komma igång med bloggen igen men i förra veckan började jag läsa igenom mina gamla inlägg och läste ända tillbaka till innan Knut föddes. Så tacksam för alla minnen som är sparade på detta sätt, för skriver man inte ner så glömmer man ändå så otroligt mycket. Roligast var det att läsa om barnen och roliga saker som Rut sagt. Nu börjar Knut komma upp i den åldern då han säger så många roliga, underbara saker, så jag kände att nu får jag se till att börja blogga igen.
När jag läste så tänkte jag också på vad mycket som hänt under de här åren. Det har verkligen varit tuffa år med min hälsa. Men jag vill tro att det blivit mer stabilt nu. Jag är så glad i alla fall att jag efter mycket om och men och efter väldigt lång tid av ovisshet blivit sjukpensionär. Det är så vilsamt att ha landat i det och slippa tänka eller oroa sig för vad som ska hända.
Förra sommaren skulle jag försöka arbetsträna för att pröva min arbetsförmåga. Jag jobbade vid datorn 1 timme om dagen hemifrån i två månader. Det var så dumt att det skedde på sommaren för i alla tidigare år sen jag blev sjuk har jag kraschat efter varje sommar. Det är en extra intensiv tid för mig eftersom barnen är lediga och jag vill försöka orka med att vara med dem och göra så mycket som möjligt. Den här gången kraschade jag så hårt. Alla gånger har varit någon slags reaktion av utmattning men den här gången kändes det så självklart att beskriva det som "att gå in i väggen". Under första halvan av augusti grät jag nästan hela tiden. Jag var så stressad och bara grät av stress. Sen föll det sig så bra att jag kunde vara ensam hemma i hela fyra dagar, och det visade sig då hur hårt jag hade kraschat. Jag hade svårt att ens ordna något att äta till mig själv, än mindre plocka undan eller fixa minsta lilla i hemmet. Jag orkade inte stå på benen eller göra någonting. Men vad bra det var att jag fick de där dagarna för då kunde jag också koncentrera mig på att vila. Under augusti månad gick jag upp 7 kg i vikt trots att jag inte åt annorlunda alls, snarare var jag mer försiktig då jag märkte att det gick uppåt på vågen. Min kropp ballade ur helt enkelt. Och har inte kunnat gå ner mer än ett par av de kilona på det här året sen dess. I år är i alla fall första gången jag inte kraschar efter en sommar. Den här sommaren var så bra och jag vilade så mycket. Var så fokuserad på att inte orsaka ännu en krasch, och Martin var en sån hjälte den här sommaren - han hittade sin glädje i att umgås med barnen och han hittade på så mycket med dem, oftast utan mig.
Så trist för mig, men så nödvändigt. Kände mig för första gången faktiskt mer utvilad efter sommaren än före. Tack Martin!
När jag läste igenom bloggen så tänkte jag på hur mycket trötthet som präglat de här sista åren. Känner mig äldre och sjukare nu, men det året när jag var gravid med Knut var ju verkligen ett bra år. På något sätt mådde jag så otroligt bra under graviditeten och orkade mer än på länge. Sen kraschade min mage av stress och sen kraschade hela jag. Känns så ledsamt i min mammaroll att det är så här. T ex har jag börjat använda hörselkåpor ofta för att jag blivit överkänslig mot ljud. Och min älskade Rut som har så mycket att prata om HELA tiden.
Kan inte riktigt njuta av det längre eftersom det gör ont i mina öron. Och Knut, han gillar att skrika - av glädje, förtjusning, iver och ilska. Jag minns själv hur roligt det var att låta när man var liten. Jag älskade att skrika av vilken anledning som helst. Jag älskade att låta. Så svårt för ett barn att förstå att det kan bli för mycket ljud. Ja, det är så ledsamt att jag inte orkar vara mamma som jag vill, samtidigt är barnen min största motivation. Och man slutar inte hoppas på att saker ska bli bättre.
När jag läste så tänkte jag också på vad mycket som hänt under de här åren. Det har verkligen varit tuffa år med min hälsa. Men jag vill tro att det blivit mer stabilt nu. Jag är så glad i alla fall att jag efter mycket om och men och efter väldigt lång tid av ovisshet blivit sjukpensionär. Det är så vilsamt att ha landat i det och slippa tänka eller oroa sig för vad som ska hända.
Förra sommaren skulle jag försöka arbetsträna för att pröva min arbetsförmåga. Jag jobbade vid datorn 1 timme om dagen hemifrån i två månader. Det var så dumt att det skedde på sommaren för i alla tidigare år sen jag blev sjuk har jag kraschat efter varje sommar. Det är en extra intensiv tid för mig eftersom barnen är lediga och jag vill försöka orka med att vara med dem och göra så mycket som möjligt. Den här gången kraschade jag så hårt. Alla gånger har varit någon slags reaktion av utmattning men den här gången kändes det så självklart att beskriva det som "att gå in i väggen". Under första halvan av augusti grät jag nästan hela tiden. Jag var så stressad och bara grät av stress. Sen föll det sig så bra att jag kunde vara ensam hemma i hela fyra dagar, och det visade sig då hur hårt jag hade kraschat. Jag hade svårt att ens ordna något att äta till mig själv, än mindre plocka undan eller fixa minsta lilla i hemmet. Jag orkade inte stå på benen eller göra någonting. Men vad bra det var att jag fick de där dagarna för då kunde jag också koncentrera mig på att vila. Under augusti månad gick jag upp 7 kg i vikt trots att jag inte åt annorlunda alls, snarare var jag mer försiktig då jag märkte att det gick uppåt på vågen. Min kropp ballade ur helt enkelt. Och har inte kunnat gå ner mer än ett par av de kilona på det här året sen dess. I år är i alla fall första gången jag inte kraschar efter en sommar. Den här sommaren var så bra och jag vilade så mycket. Var så fokuserad på att inte orsaka ännu en krasch, och Martin var en sån hjälte den här sommaren - han hittade sin glädje i att umgås med barnen och han hittade på så mycket med dem, oftast utan mig.
Så trist för mig, men så nödvändigt. Kände mig för första gången faktiskt mer utvilad efter sommaren än före. Tack Martin!
När jag läste igenom bloggen så tänkte jag på hur mycket trötthet som präglat de här sista åren. Känner mig äldre och sjukare nu, men det året när jag var gravid med Knut var ju verkligen ett bra år. På något sätt mådde jag så otroligt bra under graviditeten och orkade mer än på länge. Sen kraschade min mage av stress och sen kraschade hela jag. Känns så ledsamt i min mammaroll att det är så här. T ex har jag börjat använda hörselkåpor ofta för att jag blivit överkänslig mot ljud. Och min älskade Rut som har så mycket att prata om HELA tiden.
Kan inte riktigt njuta av det längre eftersom det gör ont i mina öron. Och Knut, han gillar att skrika - av glädje, förtjusning, iver och ilska. Jag minns själv hur roligt det var att låta när man var liten. Jag älskade att skrika av vilken anledning som helst. Jag älskade att låta. Så svårt för ett barn att förstå att det kan bli för mycket ljud. Ja, det är så ledsamt att jag inte orkar vara mamma som jag vill, samtidigt är barnen min största motivation. Och man slutar inte hoppas på att saker ska bli bättre.
torsdag, oktober 15, 2015
Hur lång tid tar det?
Igår var jag, Martin och Knut en sväng till stan. Vi tog god tid på oss att åka hiss, efter att jag fått Knut att bli ledsen för att jag tryckte på hissknappen innan han. Sen tog vi god stund på oss att putsa våra skor i den här roliga puts-maskinen.
Och då menar jag verkligen en god stund. Det var nämligen hur roligt som helst. Och vi kunde ge det lite tid för Martin fastnade i ett telefonsamtal under tiden. Efter kanske 15 minuter fick Martin lyfta med sig Knut som inte alls tyckte han var klar med skoputsandet. Man kan undra - hur lång tid tar det att bli klar? Hade Knut varit nöjd efter 20 minuter, en halvtimme eller kanske hade han velat vara där i en timme innan det var klart? Svårt att veta, men helt klart tar vissa saker tid, innan man är klar. Och jag tror det kan vara ganska härligt när man ger sig själv tid att haka på i ett barns fascinerande upptäckande av vår värld och allt den har att bjuda på. Så många roliga och vackra saker vi annars bara går förbi.
Och jag fick ju tid på mig att ta selfies... :) Men jag putsade också mina skor länge och väl. Så särskilt effektiv var inte maskinen dock, så det kanske behövdes lång tid.
Och då menar jag verkligen en god stund. Det var nämligen hur roligt som helst. Och vi kunde ge det lite tid för Martin fastnade i ett telefonsamtal under tiden. Efter kanske 15 minuter fick Martin lyfta med sig Knut som inte alls tyckte han var klar med skoputsandet. Man kan undra - hur lång tid tar det att bli klar? Hade Knut varit nöjd efter 20 minuter, en halvtimme eller kanske hade han velat vara där i en timme innan det var klart? Svårt att veta, men helt klart tar vissa saker tid, innan man är klar. Och jag tror det kan vara ganska härligt när man ger sig själv tid att haka på i ett barns fascinerande upptäckande av vår värld och allt den har att bjuda på. Så många roliga och vackra saker vi annars bara går förbi.
Och jag fick ju tid på mig att ta selfies... :) Men jag putsade också mina skor länge och väl. Så särskilt effektiv var inte maskinen dock, så det kanske behövdes lång tid.
måndag, oktober 12, 2015
Sälja pappa
Jag tänkte försöka kicka igång den här bloggen igen. Vi får se hur det går. Men vi börjar med den här söta konversationen från i morse då jag skulle säga hejdå till Martin som åkte iväg för jobb.
Jag till Martin: Du är så dyrbar för mig!
Rut ropar från övervåningen: Visst skulle du aldrig sälja pappa även om du fick en massa tusenlappar?
Jag: Nej, det skulle jag aldrig göra.
Rut: För du har ju lovat att älska honom för alltid och du får aldrig sälja honom.
Jag: Nej, jag ska aldrig sälja pappa.
Rut: Bra.
En bild på Rut och hennes kompis Elsa, på första skoldagen. Rut har ju börjat första klass nu. Hon älskar det!
Jag till Martin: Du är så dyrbar för mig!
Rut ropar från övervåningen: Visst skulle du aldrig sälja pappa även om du fick en massa tusenlappar?
Jag: Nej, det skulle jag aldrig göra.
Rut: För du har ju lovat att älska honom för alltid och du får aldrig sälja honom.
Jag: Nej, jag ska aldrig sälja pappa.
Rut: Bra.
En bild på Rut och hennes kompis Elsa, på första skoldagen. Rut har ju börjat första klass nu. Hon älskar det!
lördag, april 20, 2013
Ruts första låttext
Vilken härlig dag vi haft idag! Strålande sol, och Rut har plockat ett stort fång tussilago åt mig. Jag och barnen gick på en promenad och hamnade på en innebandymatch, till Ruts stora fascination.
Ikväll vid läggningen önskade Rut en vaggvisa, men de som jag sjöng var visst inte bra nog. Så Rut hittade på en egen. Den gick så här:
Sov du lilla barn,
mamma stoppar om dig.
Gud hör alltid vad du säger.
Prinsessor hör alltid vad du säger.
Slut.
Skönt. Nu kan vi sova gott ikväll också.
Ikväll vid läggningen önskade Rut en vaggvisa, men de som jag sjöng var visst inte bra nog. Så Rut hittade på en egen. Den gick så här:
Sov du lilla barn,
mamma stoppar om dig.
Gud hör alltid vad du säger.
Prinsessor hör alltid vad du säger.
Slut.
Skönt. Nu kan vi sova gott ikväll också.
lördag, mars 16, 2013
Månen
Svärmor har berättat om när Martin var liten och såg månen i fönstret och han pekade och ropade glatt "Månin!". Sen kom han till ett annat fönster och såg månen där också. Då sa han "Till månin!".
Ikväll var det Rut som sa något roligt om månen. Först tittade vi på den innan vi klev in i bilen hos hennes farmor och farfar.
"Titta, vad rolig månen ser ut. Den ser ut som en nagel, eller som en banan."
Sen fick hon syn på den här hemma när vi var på väg in.
"Titta, månen är här också. Den följer efter oss. Månen följer efter små barn."
Ikväll var det Rut som sa något roligt om månen. Först tittade vi på den innan vi klev in i bilen hos hennes farmor och farfar.
"Titta, vad rolig månen ser ut. Den ser ut som en nagel, eller som en banan."
Sen fick hon syn på den här hemma när vi var på väg in.
"Titta, månen är här också. Den följer efter oss. Månen följer efter små barn."
torsdag, mars 14, 2013
Flytt och rens
Vi ska förresten flytta i början på juni! Till ett litet bostadsrättsradhus med uteplats och en egen liten tomt. Äntligen kommer jag kunna sätta mig ute i solen! Åh vad jag ser fram emot det, och den här sommaren.
Vi kommer bo nära våra vänner. Rut och hennes bästa kompis Julina kommer kunna springa själva till varann och det kommer vara 200 m till Knuts förskola och Ruts framtida skola. Det betyder så mycket eftersom jag inte kan gå så jättelångt.
Nu håller vi i alla fall på och går igenom bohaget i lugn och ro - rensar, organiserar, slänger och skickar till second hand. Jag scannar av varje vrå för att se om det finns något där vi kan göra oss av med.
Jag: Kan vi inte slänga det här Hello Kitty-pusslet?
Rut: Nej, jag vill ha kvar det!
Jag: Men det saknas ju en pusselbit.
Rut: Vi kan slänga det när jag är på väg upp till himlen.
Det blir spännande att se hur vi ska få plats med Ruts alla saker och möbler i ett mindre rum. En hel del kommer få åka in i Knuts kommande rum.
Vi kommer få ett extrarum, till Knut, men annars blir sovrummen mindre än nu och vi kommer inte ha lika bra förvaringsutrymmen som här. Så det gäller att tänka till.
Vi kommer bo nära våra vänner. Rut och hennes bästa kompis Julina kommer kunna springa själva till varann och det kommer vara 200 m till Knuts förskola och Ruts framtida skola. Det betyder så mycket eftersom jag inte kan gå så jättelångt.
Nu håller vi i alla fall på och går igenom bohaget i lugn och ro - rensar, organiserar, slänger och skickar till second hand. Jag scannar av varje vrå för att se om det finns något där vi kan göra oss av med.
Jag: Kan vi inte slänga det här Hello Kitty-pusslet?
Rut: Nej, jag vill ha kvar det!
Jag: Men det saknas ju en pusselbit.
Rut: Vi kan slänga det när jag är på väg upp till himlen.
Det blir spännande att se hur vi ska få plats med Ruts alla saker och möbler i ett mindre rum. En hel del kommer få åka in i Knuts kommande rum.
Vi kommer få ett extrarum, till Knut, men annars blir sovrummen mindre än nu och vi kommer inte ha lika bra förvaringsutrymmen som här. Så det gäller att tänka till.
onsdag, mars 13, 2013
Vi lär oss engelska
Rut:
Tajt bäjp
Vet du vad det betyder?
Det är engelska.
Det betyder, vad du är gullig mamma!
För övrigt är jag chanslös mot Rut i att hålla kvar skeden på näsan.
Tajt bäjp
Vet du vad det betyder?
Det är engelska.
Det betyder, vad du är gullig mamma!
För övrigt är jag chanslös mot Rut i att hålla kvar skeden på näsan.
tisdag, mars 12, 2013
Barnmatsdags
Nu är Knut 7,5 månad och nu börjar det bli dags på allvar att äta lite annat än ersättning.
När det gäller hans mat utgår jag ungefär ifrån det här:
Kokta grönsaker, eller t ex avokado eller oliv
Ägg
Kokosmjölk
Oljor, helst kokosolja
Smaka, suga eller gnaga på kött
Lite krydda där det passar. Men inte salt.
Jag undviker så klart mjölk eftersom han inte tål det, men även frukt eller för mycket kolhydrater - det är bara tom energi.
De senaste dagarna har han fått äta blomkålsmos med kokosmjölk, 1 ägg och gurkmeja. Mixat och uppkokat. Det räckte till fem måltider.
Knut tyckte det var världsklass!
En annan sak är att inte ha för bråttom! Bebisar klarar sig på bröstmjölk eller ersättning till 1 års ålder.
Läste någonstans en sån bra tanke - att bebisar är redo att äta när de själva sträcker sig efter maten, t ex när familjen sitter och äter.
Låt bebisen styra helt enkelt! Det sa de till mig på BVC också. Känner att jag redan stressat upp mig lite och kanske pressat Knut lite för mycket att äta. Igår på dagen ville han inte ha mat. Blev ledsen när han såg maten, men glad när han såg flaskan. Så då fick det vara så. Han är lite snorig och då kanske man inte vill ha stadigare mat. Men så på kvällen ville han ha lite men jag nöjde mig med väldigt lite.
Det är en konst att inte pressa för mycket. Lätt att bli ivrig tycker jag. Vissa barn slukar ju maten från 5 månaders ålder och då tror jag det bara är att köra på, andra är långsammare och då behöver man inte stressa upp sig över det heller. Låt bebisen styra så blir det säkert bra!
Något jag tänkt att jag ska göra men inte hunnit än är att koka äggmjölk på ägg+ersättning. Mixa+koka. Ett ägg innehåller alla proteiner vi behöver och nästan alla vitaminer och mineraler. Den ultimata maten. Och det kan ju vara lättare att få i sig mat via flaskan när man är van vid det. Välling ger jag endast om nån hotar med pistol. ;-)
När det gäller hans mat utgår jag ungefär ifrån det här:
Kokta grönsaker, eller t ex avokado eller oliv
Ägg
Kokosmjölk
Oljor, helst kokosolja
Smaka, suga eller gnaga på kött
Lite krydda där det passar. Men inte salt.
Jag undviker så klart mjölk eftersom han inte tål det, men även frukt eller för mycket kolhydrater - det är bara tom energi.
De senaste dagarna har han fått äta blomkålsmos med kokosmjölk, 1 ägg och gurkmeja. Mixat och uppkokat. Det räckte till fem måltider.
Knut tyckte det var världsklass!
En annan sak är att inte ha för bråttom! Bebisar klarar sig på bröstmjölk eller ersättning till 1 års ålder.
Läste någonstans en sån bra tanke - att bebisar är redo att äta när de själva sträcker sig efter maten, t ex när familjen sitter och äter.
Låt bebisen styra helt enkelt! Det sa de till mig på BVC också. Känner att jag redan stressat upp mig lite och kanske pressat Knut lite för mycket att äta. Igår på dagen ville han inte ha mat. Blev ledsen när han såg maten, men glad när han såg flaskan. Så då fick det vara så. Han är lite snorig och då kanske man inte vill ha stadigare mat. Men så på kvällen ville han ha lite men jag nöjde mig med väldigt lite.
Det är en konst att inte pressa för mycket. Lätt att bli ivrig tycker jag. Vissa barn slukar ju maten från 5 månaders ålder och då tror jag det bara är att köra på, andra är långsammare och då behöver man inte stressa upp sig över det heller. Låt bebisen styra så blir det säkert bra!
Något jag tänkt att jag ska göra men inte hunnit än är att koka äggmjölk på ägg+ersättning. Mixa+koka. Ett ägg innehåller alla proteiner vi behöver och nästan alla vitaminer och mineraler. Den ultimata maten. Och det kan ju vara lättare att få i sig mat via flaskan när man är van vid det. Välling ger jag endast om nån hotar med pistol. ;-)
måndag, mars 11, 2013
Ett frukostsamtal
Rut: Är du en mamma?
Jag: Ja.
Rut: Ja, för du fick mig och Knut, då blev du en mamma.
Jag: Ja, precis.
Rut: Jag tycker det gick mycket fortare för mig, än för Knut, att bli stor.
Jag: Ja.
Rut: Ja, för du fick mig och Knut, då blev du en mamma.
Jag: Ja, precis.
Rut: Jag tycker det gick mycket fortare för mig, än för Knut, att bli stor.
fredag, mars 08, 2013
Berättelsen om Blommi
För ett par veckor sen köpte Martin blommor till mig och Rut. En vit till mig och en lila till Rut. Glädjen som Rut kände över detta var verkligen enorm!
Det var kärlek vid första ögonkastet kan man säga. Rut ville inte släppa taget om sin blomma och bar den med sig överallt. Den fick följa med in på hennes rum...
"Kom nu Blommi. Vi ska ha jättekul."
... Blommi och Rut sätter sig på en filt inne på hennes rum.
"Jag älskar dig Blommi. Du är så vacker."
Sedan har Blommi fått sitta nära Rut när hon ätit frukost, lunch och middag. Blommi har även stått bredvid Ruts säng en natt på en liten pall. Rut ville att hon skulle ha en filt över sig på natten också men det avstyrde jag. På morgonen hade Blommi vält ut, men det gick bra.
Ja, så har den sista tiden varit.
Min blomma har fått stå och vara vacker i fönstret, i fred.
Gissa vilken blomma som tuppade av först?
Min!
"Mamma, det är för att du inte har pratat med din blomma. Nästa gång pappa köper en blomma till dig måste du prata med den."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)