Återblick

Jag har länge velat komma igång med bloggen igen men i förra veckan började jag läsa igenom mina gamla inlägg och läste ända tillbaka till innan Knut föddes. Så tacksam för alla minnen som är sparade på detta sätt, för skriver man inte ner så glömmer man ändå så otroligt mycket. Roligast var det att läsa om barnen och roliga saker som Rut sagt. Nu börjar Knut komma upp i den åldern då han säger så många roliga, underbara saker, så jag kände att nu får jag se till att börja blogga igen.

När jag läste så tänkte jag också på vad mycket som hänt under de här åren. Det har verkligen varit tuffa år med min hälsa. Men jag vill tro att det blivit mer stabilt nu. Jag är så glad i alla fall att jag efter mycket om och men och efter väldigt lång tid av ovisshet blivit sjukpensionär. Det är så vilsamt att ha landat i det och slippa tänka eller oroa sig för vad som ska hända.

Förra sommaren skulle jag försöka arbetsträna för att pröva min arbetsförmåga. Jag jobbade vid datorn 1 timme om dagen hemifrån i två månader. Det var så dumt att det skedde på sommaren för i alla tidigare år sen jag blev sjuk har jag kraschat efter varje sommar. Det är en extra intensiv tid för mig eftersom barnen är lediga och jag vill försöka orka med att vara med dem och göra så mycket som möjligt. Den här gången kraschade jag så hårt. Alla gånger har varit någon slags reaktion av utmattning men den här gången kändes det så självklart att beskriva det som "att gå in i väggen". Under första halvan av augusti grät jag nästan hela tiden. Jag var så stressad och bara grät av stress. Sen föll det sig så bra att jag kunde vara ensam hemma i hela fyra dagar, och det visade sig då hur hårt jag hade kraschat. Jag hade svårt att ens ordna något att äta till mig själv, än mindre plocka undan eller fixa minsta lilla i hemmet. Jag orkade inte stå på benen eller göra någonting. Men vad bra det var att jag fick de där dagarna för då kunde jag också koncentrera mig på att vila. Under augusti månad gick jag upp 7 kg i vikt trots att jag inte åt annorlunda alls, snarare var jag mer försiktig då jag märkte att det gick uppåt på vågen. Min kropp ballade ur helt enkelt. Och har inte kunnat gå ner mer än ett par av de kilona på det här året sen dess. I år är i alla fall första gången jag inte kraschar efter en sommar. Den här sommaren var så bra och jag vilade så mycket. Var så fokuserad på att inte orsaka ännu en krasch, och Martin var en sån hjälte den här sommaren - han hittade sin glädje i att umgås med barnen och han hittade på så mycket med dem, oftast utan mig.

Så trist för mig, men så nödvändigt. Kände mig för första gången faktiskt mer utvilad efter sommaren än före. Tack Martin!

När jag läste igenom bloggen så tänkte jag på hur mycket trötthet som präglat de här sista åren. Känner mig äldre och sjukare nu, men det året när jag var gravid med Knut var ju verkligen ett bra år. På något sätt mådde jag så otroligt bra under graviditeten och orkade mer än på länge. Sen kraschade min mage av stress och sen kraschade hela jag. Känns så ledsamt i min mammaroll att det är så här. T ex har jag börjat använda hörselkåpor ofta för att jag blivit överkänslig mot ljud. Och min älskade Rut som har så mycket att prata om HELA tiden.

Kan inte riktigt njuta av det längre eftersom det gör ont i mina öron. Och Knut, han gillar att skrika - av glädje, förtjusning, iver och ilska. Jag minns själv hur roligt det var att låta när man var liten. Jag älskade att skrika av vilken anledning som helst. Jag älskade att låta. Så svårt för ett barn att förstå att det kan bli för mycket ljud. Ja, det är så ledsamt att jag inte orkar vara mamma som jag vill, samtidigt är barnen min största motivation. Och man slutar inte hoppas på att saker ska bli bättre.

Huden

En av alla roliga och bra förändringar som kom när jag började äta Lchf-kost för fyra år sen var att finnarna försvann. Jag var 24 år då men den där tonårsaknen verkade aldrig vilja försvinna. Så skönt att bli kvitt den äntligen! Men ännu om jag ätit något med mycket kolhydrater eller dåliga oljor så brukar det alltid komma någon eller några små finnar. Det är en av alla anledningar som gör att jag håller mig rätt så strikt.

Huden blev också finare överlag. Knottror som jag haft så länge jag kan minnas försvann eller minskade rejält. Huden slutade också vara så torr och sen dess är det väldigt sällan jag känner att jag behöver smörja in mig. Istället för att smörja huden utifrån smörjer jag den inifrån med nyttiga fetter.

Den här hösten när jag ätit strikt mjölkfritt (min son som jag ammar tål inte mjölkprotein) har huden mått sämre. Jag har blivit knottrigare framför allt. Det är nog inte så konstigt, för alla fetter jag ersätter med har mycket sämre omega 3/6-förhållande jämfört med smör och mjölkprodukter. Det bidrar till inflammation i kroppen.

Det finns nog en del att vinna på att inte äta för mycket mjölkprodukter men smör och ost önskar jag verkligen att jag kunde äta - för mer omega 3 och kalcium.

För någon månad sen eller mer började jag i alla fall ta rejäla doser tillskott av omega 3. Det är något jag brukar ta men jag kommer ofta av mig under långa perioder, eller så tar jag inte så mycket. Huden blev i alla fall snart bättre igen.

På sistone har jag också druckit Aloe Vera-destillat och nu är min hud lenare än den varit någonsin (så länge jag kan minnas i alla fall). Att Aloe Vera är bra för huden är välkänt. Det är också positivt och läkande för hela mag- tarmkanalen (vilket är den främsta anledningen till att jag tar det nu) och även för tandköttet och munnen - därför brukar jag skölja runt i munnen innan jag sväljer.

Om man har problem med sur mage och halsbränna kan Aloe Vera hjälpa lite för det är basiskt. Jag själv har antagligen alldeles för lite magsyra och därför brukar jag ha några citrondroppar tillsammans med min Aloe Vera. Man ska ta den minst ett par timmar efter eller någon timme före måltid så att den får verka fritt i magen och tarmarna.

Men åter till huden. Om man har problem med huden, eller bara vill ta hand om den, så tänk på att huden är kroppens största organ och att den underhålls inifrån. Orsaken till hur din hud ser ut kommer alltså inifrån och därför är det så mycket bättre att behandla din hud inifrån istället för utifrån. Krämer m.m. kan så klart hjälpa ganska bra, men du kommer aldrig åt orsaken till problemet på det sättet.

Oftast beror nog olika problem med huden på att kroppen är inflammerad, dvs utsatt för så mycket skadliga ämnen att det blir för mycket för kroppen att hantera och det börjar märkas och synas. Hjälp din kropp och din hud genom att äta mindre socker, mer bra fetter, inflammationssänkande tillskott som D-vitamin, Omega 3 och Aloe Vera. Även goda bakterier som vi kan få från t ex mjölksyrade grönsaker eller probiotika hjälper kroppen att stå emot alla skadliga ämnen, virus och parasiter, och kan ge en hälsosammare hud, och kropp!

Det går åt rätt håll

Träffade min hjärtläkare idag och blev så fantastiskt glad när jag fick höra mina hjärtvärden (NT-proBNP). Det var någonting på 800, vilket är en ganska dramatisk nedgång från 2300 för tre månader sen. Wow! I April när mina värden var på 1100, vilket då var det lägsta jag haft sen de började mäta, sa jag att när mina värden är under 1000 ska jag fira. Nu var de under med stor marginal. Undrar hur jag ska fira!? :-)

Jag har känt på sista tiden att mitt hjärta har känts ganska starkt så jag är väl inte bara förvånad, men att det var så lågt nu chockade mig verkligen! Är det sant? utbrast jag glatt när min läkare berättade. Åh vad glad jag är! Tack Gud för vad du gör i mig!

Sen mår jag ändå väldigt dåligt just nu men det är andra saker. Magen gör jätteont och jag är ganska sönderstressad. Men nu känns det så hoppfullt. Hjärtat mår bättre än någonsin och Martin blir pappaledig på fredag. Nu får jag försöka koncentrera mig på att läka i magen och från all stress. 

Jag kanske kan hinna och orka göra lite mer saker bara för mig framöver. Men vill också ha tid för mer avsatt kvalitetstid med båda mina barn. 

Men jag behöver skratta mycket. Tips på roliga filmer? :-)

Helhetshälsa

Jag berättade ju att Knut blev så mycket bättre när han fick lite bakterier. För varje dag som gick under någon vecka så blev han gladare och sov bättre. Så otroligt vad lite bakterier kan göra och vad viktig mag- och tarmhälsan är för vårt välbefinnande!

Jag har ju haft så ont i magen under hösten pga stress. Det är nytt för mig att ha ont i magen på det sättet. Jag älskar kunskapen om kroppen, om hälsa och sjukdomar, så jag kan en hel del om mycket som har med kroppen att göra, men magen har jag inte haft så bra koll på. Men den senaste månaden har jag läst och läst, men också funderat över hur enkelspårig sjukvården är många gånger. Svensk sjukvård är så otroligt läkemedelsfokuserad, på ett sätt att man glömmer eller inte förmår hjälpa patienter på andra vis. Man tänker också enkelspårigt och är bara ute efter att komma åt kärnan i problemet och förbiser mer övergripande faktorer för bättre hälsa och välbefinnande. Jag tänker att många som är sjuka kanske inte har sitt främsta problem i t ex tarmhälsan, men skulle faktiskt kunna må mycket bättre på det stora hela om man förbättrade den. Mer än 70% av vårt totala immunförsvar är koncentrerat till tarmarna! Och det finns så klart många såna här olika faktorer för helhetshälsa. Bra att sjukvården är bra på att fråga om rökning och alkoholvanor numera i alla fall!

Jag läste t ex härom dagen om en person som varit sjuk och trött på många sätt och vis under 10 år men sjukvården kunde inte hjälpa honom. Till slut bestämde han sig för att sluta försöka få hjälp där och han började själv läsa på så mycket han kunde och försöka förbättra sin situation själv. Idag anser han sig vara frisk från alla sina tidigare besvär.

Det är så knasigt att det ska fungera så, och att sjukvården på något sätt inte kan hjälpa människor att få den där attityden. Många gånger möts man ju till och med med skepsis när man själv läst på.

Jag har i alla fall köpt på mig några hälsokostpreparat och börjat behandla min mage så gott jag kan själv. Och det förbluffar och irriterar mig vilken milsvid skiljelinje som går mellan svensk sjukvård och "alternativa" behandlingsmetoder, trots att det många gånger finns många bra studier som visar god effekt av olika hälsokostpreparat. Men sjukvården är som sagt läkemedelsfixerad och väljer kemiska preparat med biverkningar hellre än skonsammare och naturligare alternativ som människan kanske använt väldigt länge dessutom.

Så klart kan man hamna på villovägar när man försöker behandla sig själv. Men det kan man faktiskt när man låter någon annan behandla en också! Det kan inte finnas mycket negativt med att själv göra sitt bästa för att ha koll på sin egen kropp och sin egen situation, och att börja tänka att det finns många saker man kan göra för att förbättra sin helhetshälsa, eller förebygga framtida problem.

Mina främsta tips just nu för helhetshälsa:

Dra ner på socker och spannmål.
Ta tillskott av D-vitamin och Omega-3.
Aloe Vera-destillat.
OMXtra fermented food.
Bra fetter varje dag, t ex smör och kokosolja.
Var rädd om din sömn och tillfällen till vila,
men också tillfällen till glädje och humor.

Goda bakterier

Jag har funderat mycket på bakterier och en god tarmhälsa på sistone. Inte minst känns det relevant just nu med en minsting. Det är nämligen så att vår bakterieflora till stor del etableras under det första levnadsåret. Sedan ser kroppen denna flora som det normala och det blir svårare att bygga upp en bra tarmflora senare i livet om man fått en dålig start.

Viktiga källor till goda bakterier för en bebis är från mamman i samband med den vaginala förlossningen, genom amningen och genom salivutbyte. Det ställer alltså krav också på att framför allt mamman har en bra bakterieflora att dela med sig av. Idag rekommenderas inte föräldrar att pussa på sina barn, smaka av deras mat eller stoppa deras napp i munnen, för att vi har en så dålig salivhälsa många gånger. Men det naturliga är att dela saliv med sina barn. Innan barmatsburkar och mixerstavar tuggade föräldrarna ofta maten åt sina barn. För bättre saliv undviker man socker, spannmål och omega6-rika fetter från t ex margariner och färdigmat. Och använd inte bakteriedödande tandvårdsprodukter eller rengöringsmedel.

Efter att Knut fick 3-månadersvaccinet blev han lös i magen och fick grönt bajs. Grönt bajs tyder på dålig matsmältning och för snabb process genom tarmarna. I förra veckan var bajset riktigt, riktigt grönt. Som en en nästan lysande spenatsoppa. Då hade bajset varit grönt eller tendens till grönt i minst två veckor. Jag gav honom i alla fall fem sempers magdroppar (bakterier) och nästa dag var det inte tillstymmelse till grönt i bajset. Bara fint gult som det ska vara. Otroligt hur bakterierna kunde ge så god effekt så fort och tydligt!

Den främsta källan till goda bakterier för oss men även för bebisar när de börjar äta är ju givetvis maten. Tyvärr har vi tappat både vanan och kunskapen om sådan mat. Det är ett område jag vill utforska mer framöver. Mjölksyrade grönsaker är en väldigt bra källa. Men jag antar att över huvud taget hur man hanterade och förvarade mat förr i tiden, innan det fanns kyl och frys, var mycket positivt. Man lät mat jäsa, eller fermenteras. Man saltade och syrade och förvarade mat i lädersäckar, under jorden och i varmare temperaturer. Allt med en kunskap om hur man bevarade mat länge utan att dåliga bakterier fick överhanden.

Man kan så klart också använda sig av probiotiska tillskott, dvs tillskott av bakterier, kanske speciellt för att återhämta sig efter en antibiotikakur, men vi kan nog inte på det sättet uppnå den kvalitet och mångfald av bakterier som ett rätt matintag kan ge. Dessutom blir det väldigt dyrt i längden med tillskott. Jag tänker ändå köpa någon variant och ge mig själv en kur eller kickstart. Om du köper tillskott, kolla så att mängden bakterier är angivet, annars är risken att det är väldigt låga mängder.

Magen

Den här helgen har jag tagit ledigt från olika saker jag har planerat in och planen är nu istället att vila, vila, vila. Orsaken är magontet som jag haft ganska länge nu. Från början kom det när jag blev stressad men de senaste veckorna har jag haft ont hela tiden. Nu har jag tagit Omeprazol i en vecka men det har inte hjälpt så jag märkt det i alla fall. På måndag ska jag träffa familjeläkare. Men jag vet ju i alla fall vad som är orsaken - stress - så det är där lösningen behöver in också. Nu kan jag inte göra några dramatiska förändringar i vardagslivet, jag behöver fortfarande vara mamma. Man får tänka varje dag på hur man kan underlätta för sig själv, var man kan hitta vila, på att tänka bra tankar m.m. Knut sov så dåligt i början på veckan efter vaccinationen och det sänkte mig ordentligt, men nu senaste nätterna har han sovit riktigt bra. Han sover ibland 7 timmar första svängen och sen 4 timmar nästa på natten. Men man måste ändå skynda sig i säng på kvällarna för att hinna få någon vettig sömn själv. Knut somnar några timmar innan vi gör det, men vi brukar gå och lägga oss direkt efter att Rut somnat.

Martin är ledig sista veckan i november. Sen blir han ledig igen 17e december och är pappaledig till augusti nästa år! Underbart!

Jag håller mig nära sängen idag. :-)

Vid vägs ände

Vi har fått en barnläkartid först på måndag. Det är lite galet att en burk Neocate kan kosta från 10-550 kr styck, och därför har jag försökt amma så mycket jag bara klarat av tills vi kan få ett recept. Men när jag ammat väldigt mycket känner jag mig allt sämre. Stressen blir mer och mer handikappande och jag har allt oftare ont i magen av stress. Det problemet har jag inte alls haft förut men det har kommit mer och mer nu sen Knutte kom till oss. Har läst en del om stresshormoner och om det mjölkbildande hormonet prolaktin. Det blir ju mer och mer av det desto mer man ammar. Och jo, man blir stressad och orolig av det. Sist jag helammade blev min stress till slut ohållbar och även om det inte blev så illa nu, med sömnen i alla fall, så känns det som att det var på väg ditåt. Det är så himla sorgligt men nu måste jag nästan lägga ner amningen. Lite grann tänker jag amma tills vidare i alla fall. Men nu tar jag melatonin varje kväll ett tag och det minskar mjölkmängden rätt så fort och effektivt. Jag har dragit ner på amningen sen i lördags.

Jag har fått mer och mer konstant ont i magen men det är intressant hur magontet först kommer väldigt plötsligt i samma sekund som jag blir extra stressad över någonting. Jag antar att det är stresshormoner som utsöndras till magen och hur de mer och mer börjat irritera magväggarna. Läste förresten att stresshormonet kortisol utsöndras vid långvarig stress och "låser fast" kroppen i stressläge för en längre tid. Det är så typiskt för mig, inte bara nu utan alltid då jag varit mer stressad. Då blir det så svårt att sova och även att vila på dagen trots att man kämpar med trötthet.

Jag måste beställa hem någon bok om hormoner för jag tycker det är svårt att få all information jag vill ha på nätet, och jag tycker det är så himla spännande. LCHF-kosten har ju sin grund i kostens påverkan på våra hormoner, framför allt insulin. Det är så knasigt att se på kroppen som en maskin där bara kalorier in/ut är det som spelar roll. Kroppen är mer avancerad än så och vi kan lära oss så mycket mer om hur vi samarbetar med den på bästa sätt. Jag vill veta så mycket mer!

Den här killen vet i alla fall hur han gör mig GLAD!

Jag och min kropp för resten av livet

I fredags var jag, Martin och Rut på badhuset medan min svägerska passade Knut. Det var en stor dag för Rut som tog Baddaren. Hon är så duktig och verkligen orädd i vattnet, så det var kul att hon fick göra det som hon är så bra på. Jag var nog i åttaårsåldern när jag tog Baddaren och då tyckte jag det var lite larvigt. Rut tyckte det var hur häftigt som helst!

Jag passade i alla fall på att simma lite också och det kändes så enormt skönt att jag bestämde mig för att försöka göra det varje vecka. Igår var jag iväg och simmade igen. Det var lite jobbigare, men nu hade jag också bara min egen träning att tänka på då jag var där själv. Kände mig ganska svag innan men hade bestämt att jag skulle komma iväg på onsdagen och ville verkligen att det skulle bli av. Men jag fick lov att vila efter varje simmad längd, men höll nog på i 40 minuter!

Det är så många saker som är knasigt med min kropp, men det mesta har väl att göra med att jag inte orkat röra på mig så mycket pga min hjärtsjukdom. Igår när jag simmade kändes det konstigt på flera ställen i vänsterarmen. Det, och att jag fick lov att vila hela tiden, gjorde att jag kände mig så gammal! Jag har aldrig orkat tänka så mycket på min kropp i ett långt perspektiv - resten av livet, utan har mest bara tagit mig igenom nuet och konstaterat att just nu är det okej att det är så här och så här. Men det kändes ganska skönt igår att reflektera över att jag och min kropp kommer hänga ihop så länge jag andas på den här jorden. Bäst jag gör mitt bästa att ta hand om mig själv, och den här kroppen. Hoppas simning en gång i veckan kan göra mig riktigt gott. Det är ändå en stor fördel att vara i vattnet att man kan vila ofta. När man är ute och promenerar finns det inte så många ställen man kan sätta sig ner.

Tack och lov!

Jag har gått lite fram och tillbaka med helamning/ersättning. Det hänger ju på om jag tar min sömnmedicin eller inte eftersom den begränsar hormonet prolaktin som producerar mjölk.

I förra veckan var jag helt slut. Det hade funkat ganska bra med helamning ett tag, men så kom en intensiv helg och efter det började Knut sova mycket sämre på nätterna. Jag klarar inte det så bra utan sömnmedicin - jag kan inte somna om när jag väl får sova, och när jag äntligen somnar är det snart dags att amma igen. Jag kände hur jag bara blev mer och mer trött och stressad och sov bara 4-5 timmar per natt. I helgen bestämde vi oss för att börja med ersättning igen och att jag skulle ta sömnmedicinen. Efter första natten insåg jag att det var verkligen på tiden. Jag kunde inte sova ändå! Det var alldeles för mycket stress och trötthet på en gång. I flera nätter fortsatte det så. Jag sov alltså bara 4-5 timmar per natt i mer än en vecka. Igår grät jag hela dagen typ men Martin var hemma och avlastade mig och kramades med mig när det gick. Och på eftermiddagen åkte jag iväg och fick massage! Så otroligt underbart. Och inatt sov jag från 21-3 och från 4.30-6.30. Sen sov jag två timmar på förmiddagen också. Och nu är jag fortfarande så trött att jag längtar tills jag får gå och lägga mig ikväll! Det är så ljuvligt när det känns att den där stressen lämnat och man bara kan vila. Pga att mitt hjärta inte är friskt så kan min kropp lätt bli stressad och fortsätta vara det ganska länge trots att det inte är något specifikt jag känner mig stressad över. Det är inte så känslomässigt alltså, även om det går att påverka med tankar och känslor. Som dessa nätter när jag inte kunnat sova har jag ibland lyckats få ro genom att försöka "lura" min kropp att vara glad och avslappnad. Hur då? Jo, jag kör gladterapi på mig själv genom att le med hela ansiktet. Testa det nu och känn vad gott det gör för din kropp! Sen så försöker jag andas djupa, avslappnade andetag med hela magen, ända ner i hela bäckenet, istället för uppe i bröstet. Det gör kroppen naturligt när den är avslappnad och kanske sover, så att göra det med flit lugnar också ner kroppen väldigt mycket.

En annan sak som är bra för att stressa ner är ju just också att gråta, som jag gjorde igår. Det rinner nämligen ut en massa stresshormoner ur kroppen i själva tårarna. Ibland när jag känt mig alldeles stressad men inte direkt i färd med att gråta har jag försökt titta på någon gråtig film eller program och det brukar fixa biffen. För mig brukar det räcka med Lilla sjöjungfrun eller Extreme Home Makeover. Haha! Man vill ju se något gråtigt som ändå är feel good! Alltför sorgligt och tragiskt får det inte vara.

Imorgon åker vi upp till mina föräldrar i Horndal och då ska jag fortsätta vara ostressad - njuta av luft, natur och familj.

Knut, min lilla stjärna!

Lycka

Jag funderade ett slag på detta med lycka. Och i mina resonemang kom formuleringarna från Baloos sång i Djungelboken...

Var nöjd med allt som livet ger
och allting som du kring dig ser
glöm bort bekymmer, sorger och besvär.

Var glad och nöjd för vet du vad
en björntjänst gör ju ingen glad.
Var nöjd med livet som vi lever här.

Jag anser verkligen att lycka till stor del är ett val. Det har så mycket mer med vår inställning och själsliga styrka att göra än omständigheterna omkring oss.

Jag har också hört (Joyce Meyer sa det) att när vi är unga så bär vår starka kropp vårt bräckliga inre, men när vi blir äldre så bör vi mer och mer bära vår bräckliga kropp med vårt allt starkare inre. Vi kanske blir svagare i vår kropp, men då kan det finnas en inre styrka som kompenserar och bär oss, så att vi inte går under inför livets omständigheter.

När jag var ung krävdes det inte mycket för att känslorna skulle göra en djupdykning. Idag kan jag känna lycka varje dag trots att mina omständigheter skulle kunna dra ner mig varje dag. Jag är så oerhört begränsad pga min hjärtsjukdom jämfört med andra i min ålder. Det är så många saker jag inte kan göra, som jag skulle vilja göra. Det finns så mycket jag skulle vilja klara av, som jag inte orkar. Men mitt inre är inte bräckligt. Mitt inre har legat i hårdträning i ganska många år nu och blir bara starkare och starkare. Man orkar inte leva som sjuk om man inte pumpar sin själ med tro, hopp och kärlek och bestämmer sig för att mitt i allt tänker jag leva och njuta av det livet som är mitt.

Och den gamla klyschan är så sann - det finns alltid någon som har det sämre. Därför vill jag leva i tacksamhet över allt gott som jag har. Den som inte vet vad brist är kan lätt glömma att tacka för sitt överflöd.

Dags för D-vitamin

Jag är så grymt tacksam till de här tabletterna och d-dropparna, faktiskt. Inte minst nu när vi har en liten plutt hemma.

I förra veckan kände Martin av lite förkylningskänningar. Han tog några extra tabletter d-vitamin (2000 IE-tabletterna) och sen gick det över. Jag försökte avhålla mig lite från att pussas. Man vill ju verkligen inte att en förkylning ska spridas nu när Knut är så liten. Men när jag trodde faran var över passade jag på att hångla upp Martin ;-). Inom ett dygn började jag känna lite halsont. Jag tog fyra extra tabletter och förkylningen bröt inte ut på mig heller. Jag passade på att ge Knut 10 d-droppar också. Dagen efter, i förrgår, kräktes Knut ganska mycket. Helt ovanligt för att vara han, och igår var han lite ledsen under dagen och på kvällen rann det lite från hans ena öga, men i övrigt mådde han då toppen. Det verkar ju som att han blev lite förkyld men det gick över otroligt smärtfritt.

Jag minns att Rut blev förkyld när hon var runt månaden också. Då var det jobbigare och det är så tungt som förälder att se sin lilla sparv sjuk också. Vi hade fullt sjå att försöka hålla hennes näsgångar öppna så att hon skulle kunna amma.

Att D-vitamin är helt essentiellt för vårt immunförsvar är något det skrivits om mycket de senaste åren och det kommer hela tiden ny forskning om hur viktigt det är med d-vitamin för vår hälsa, både den fysiska och psykiska hälsan. Vill du veta mer så googla.

Jag hade verkligen dåligt immunförsvar innan jag började med tillskott av d-vitamin för 3,5 år sen. Då brukade en förkylning normalt hålla i sig flera veckor för mig. Nu blir jag sällan sjuk och kommer det en förkylning så är det normala att jag bara känner någon svag känning som sedan passerar, så som det blev nu.

Jag fortsätter också ge Rut d-droppar trots att hon är över 2 år. Försöker ge henne 10 droppar om dagen men det blir snarare 20-25 droppar då och då. Känns som att hon håller sig väldigt frisk för att gå på förskolan också.

I Finland rekommenderas alla flickor upp till 18 att ta tillskott på D-vitamin. Vi ligger lite efter här i Sverige. Men egentligen borde nästan alla ta tillskott. Vi får helt enkelt för lite sol här uppe på våra breddgrader. Tycker du ska köpa D-vitamin right away! Nu är sommaren slut och din kropp behöver påfyllning av d-vitamin för att klara höst, vinter och vår.

Nu när jag skulle köpa sist så upptäckte jag ett nytt märke som ger en riktigt hög dos till väldigt bra pris. Kolla in (här finns också mer bra info om D-vitamin).

Ett svårt val

Den senaste veckan nånting har jag haft det ganska tufft och haft mycket att fundera på. Bröstmjölken har inte räckt till riktigt och även om vi gett ersättning också så känns det så knäckande. Jag har velat amma så mycket som möjligt så det har inneburit ganska mycket vakentid på nätterna när Knut inte varit nöjd och velat äta. Och så har jag legat där utmattad och fundersam över hur jag ska göra. Ge mer ersättning, sluta med ersättning så att mjölken kanske ökar på? Plus att det på något vis funnits hur mycket som helst mer att tänka på.

I helgen tog jag en paus med mina sömntabletter (melatonin) och då kom det plötsligt massor med mjölk i brösten. Jag tyckte det verkade ologiskt att melatoninet skulle minska mjölkmängden så jag hade inte ens övervägt det. Men nu i efterhand minns jag att det var i samband med att jag började ta melatonin igen när Knut var en dryg vecka som mjölkmängden började minska. Innan det var det snarare för mycket hela tiden.

En googling kunde också bekräfta att melatonin verkar sänka prolaktinmängden. Prolaktin är kroppens mjölkbildande hormon. Så det var ju bra att veta vad som var boven i dramat.

Men efter två nätter utan melatonin var jag knäckt. Jag hade sovit alldeles för lite och då kommer en massa smärta och stelhet i kroppen som ett brev på posten för mig.

Oj vad jag grubblade över vad jag skulle välja - trötthet och smärta, eller mycket mjölk i brösten. Till slut fick jag lov att komma fram till att jag måste prioritera min hälsa om jag ska orka med det här. Så nu ger vi lite mer ersättning och jag kämpar lite mindre med amningen. Och så försöker jag sova mer på nätterna och ge Knut mer till Martin. Det är lite svårt att släppa taget men jag blir bättre.

Jag förstår att min dåliga sömn och all smärta i kroppen har att göra med min dåliga kondition och det stillasittande liv jag haft de senaste tre-fyra åren pga min hjärtsjukdom. Nu ska jag försöka sova så bra jag kan på nätterna och röra på mig så mycket jag orkar och kan på dagarna. Jag hoppas att jag ska bli bättre. Då kan jag också kanske dra ner på melatoninet och amma mer i framtiden.

Inatt hoppade Knut förresten över en måltid och sov från 9-3, i sin egen säng. Så skönt. Det har sina fördelar med mätta bebisar.

Acceptera smärtan

Min syster har pratat en del den här sommaren om Acceptance and Commitment Therapy, ACT, som hon läst om på sin psykoterapiutbildning. Bland annat handlar det om att en förutsättning för att hantera det jobbiga är att acceptera det och ta till sig det.

Idag när vi åt lunch började det göra mer ont i magen. Det var ganska länge sen jag tagit smärtstillande då så jag kunde ha tagit en ny dos, men jag tänkte på vad Kristina sagt och bestämde mig för att köra på en annan strategi - fokusera på smärtan istället för att försöka tänka bort den och gömma den med tabletter. Så jag satt helt enkelt och tog in att det gjorde ont. Efter en stund släppte det och kändes mycket bättre. Under eftermiddagen har det kommit några sådana tillfällen av mer påtaglig smärta och jag har kört på samma strategi. Efter en stund lättar det och blir bättre.

Jag tycker det är lite fascinerande, dels att det är ett sätt att hantera smärta så klart, men också att det ger mig en känsla av att jag får kontroll på situationen. Det är stärkande, och jag antar att det är extremt positivt i en massa olika situationer där man behöver möta smärta och lidande på olika sätt. Man kanske känt sig övermannad under lång tid, men när man bestämmer sig för att möta allt det jobbiga kan man märka att man kan få kontroll. Man blir en övervinnare.

Jag inbillar mig också, just när det gäller nerver som ju har som uppgift att skicka signaler till hjärnan och transportera tillbaka signaler till kroppen, att det är en förutsättning för läkningsprocessen att acceptera nervernas signaler till hjärnan. Som nu, låter jag den där skadade nerven i magen berätta för hjärnan att det gör ont, sedan får hjärnan chans att hantera och möta det och förhoppningsvis skicka tillbaka supersmarta signaler om hur nerven ska läka. Om jag gömmer smärtan, både med mina tankar och med smärtstillande, kanske jag fördröjer och försvårar läkningen. Ja, det är min egna påhittade vetenskap, jag hoppas den är spot on! :-)

Knut sover i amningskudden. Det är hans favoritställe att sova på, förutom i famnen.

Lite tungt

Har gråtit av mig lite här på förmiddagen. Det verkar som att jag fått en nervskada från operationen och det verkar svårt att säga om det kommer läka bra eller dåligt. Som det ser ut nu är jag väldigt beroende av smärtstillande pga den smärtan. I övrigt har snittet läkt väldigt fint och har inte mycket ont av det.

Det har ju inte ens gått en vecka än så jag borde nog inte börja oroa mig så mycket än men idag var det svårt att låta bli. Får bara hoppas på det bästa. Lite känselbortfall kan man leva med men inte den här smärtan. Men hoppas att allt ska bli helt bra, snart! Ni får gärna knäppa era händer och be eller hålla era tummar och hoppas att det ska läka bra.

Imorgon ska jag ta bort stygnen. Kanske kan få någon positiv input angående det hela då.

Knuts humör är lite upp och ner. Det tar också på min känslomässiga ork så klart. Det gör så ont att se honom ha ont i magen. Början av natten var lite jobbig. Men sen sov han tre-fyra timmar inbäddad i amningskudden i sin egen säng. Det var skönt att få lite längre sammanhängande sömn. Annars blir det mest nån timme här och där. Förmiddagen har också varit bra för honom. Hoppas hela tiden att vi har det värsta av magontet bakom oss.

Nygråten nybliven mamma med mycket gosig son.

Mitt hjärta

Jag lämnade blodprover för några veckor sen, för att kolla hur mitt hjärta mår. Min doktor är på semester och jag vet inte när jag ska träffa honom härnäst så jag ringde in idag och frågade vad proverna visade. Kände mig lite nyfiken att veta hur det ser ut såhär när jag är höggravid och det snart är dags för kejsarsnitt. Det är BNP-värdet som är det intressanta, ett bra mått på hjärtsvikt. I april låg det på 1100, nu låg det på 1200. Jag är otroligt nöjd och glad att det så gott som är oförändrat trots att jag är höggravid nu. En vecka efter jag hade fått Rut låg värdet på 4200. Extremt högt. Och innan jag blev gravid i höstas låg det på 2200. Tusen lägre nu! Jag kan bara tacka Gud! All vetenskaplighet och rimlighet säger att det här värdet ska gå upp och inte ner när man är gravid, oavsett om man är hjärtsjuk eller inte.

Jag hoppas vi hinner med att ha lite mer sommar efter snittet och jag har läkt ihop lite grann.