Helhetshälsa

Jag berättade ju att Knut blev så mycket bättre när han fick lite bakterier. För varje dag som gick under någon vecka så blev han gladare och sov bättre. Så otroligt vad lite bakterier kan göra och vad viktig mag- och tarmhälsan är för vårt välbefinnande!

Jag har ju haft så ont i magen under hösten pga stress. Det är nytt för mig att ha ont i magen på det sättet. Jag älskar kunskapen om kroppen, om hälsa och sjukdomar, så jag kan en hel del om mycket som har med kroppen att göra, men magen har jag inte haft så bra koll på. Men den senaste månaden har jag läst och läst, men också funderat över hur enkelspårig sjukvården är många gånger. Svensk sjukvård är så otroligt läkemedelsfokuserad, på ett sätt att man glömmer eller inte förmår hjälpa patienter på andra vis. Man tänker också enkelspårigt och är bara ute efter att komma åt kärnan i problemet och förbiser mer övergripande faktorer för bättre hälsa och välbefinnande. Jag tänker att många som är sjuka kanske inte har sitt främsta problem i t ex tarmhälsan, men skulle faktiskt kunna må mycket bättre på det stora hela om man förbättrade den. Mer än 70% av vårt totala immunförsvar är koncentrerat till tarmarna! Och det finns så klart många såna här olika faktorer för helhetshälsa. Bra att sjukvården är bra på att fråga om rökning och alkoholvanor numera i alla fall!

Jag läste t ex härom dagen om en person som varit sjuk och trött på många sätt och vis under 10 år men sjukvården kunde inte hjälpa honom. Till slut bestämde han sig för att sluta försöka få hjälp där och han började själv läsa på så mycket han kunde och försöka förbättra sin situation själv. Idag anser han sig vara frisk från alla sina tidigare besvär.

Det är så knasigt att det ska fungera så, och att sjukvården på något sätt inte kan hjälpa människor att få den där attityden. Många gånger möts man ju till och med med skepsis när man själv läst på.

Jag har i alla fall köpt på mig några hälsokostpreparat och börjat behandla min mage så gott jag kan själv. Och det förbluffar och irriterar mig vilken milsvid skiljelinje som går mellan svensk sjukvård och "alternativa" behandlingsmetoder, trots att det många gånger finns många bra studier som visar god effekt av olika hälsokostpreparat. Men sjukvården är som sagt läkemedelsfixerad och väljer kemiska preparat med biverkningar hellre än skonsammare och naturligare alternativ som människan kanske använt väldigt länge dessutom.

Så klart kan man hamna på villovägar när man försöker behandla sig själv. Men det kan man faktiskt när man låter någon annan behandla en också! Det kan inte finnas mycket negativt med att själv göra sitt bästa för att ha koll på sin egen kropp och sin egen situation, och att börja tänka att det finns många saker man kan göra för att förbättra sin helhetshälsa, eller förebygga framtida problem.

Mina främsta tips just nu för helhetshälsa:

Dra ner på socker och spannmål.
Ta tillskott av D-vitamin och Omega-3.
Aloe Vera-destillat.
OMXtra fermented food.
Bra fetter varje dag, t ex smör och kokosolja.
Var rädd om din sömn och tillfällen till vila,
men också tillfällen till glädje och humor.

Tiden och valen

Det tar tid att försöka vara en bra fru och mamma. Därför har jag inte hunnit blogga så mycket den här veckan. Martin är föräldraledig den här veckan också så jag passar på att umgås med honom, och barnen.

Jag funderar, eller kanske fascineras, mycket över hur mycket vi kan påverka våra liv genom att vara noga med hur vi använder vår tid. Som den här veckan till exempel har jag flera gånger tänkt Ska jag blogga nu? men kommit fram till att det varit bättre att jag ägnat mig åt familjen för att ha energi och närvaro till dem.

När man som jag har så begränsad energi så får verkligen de små valen stor inverkan. Om jag tittar på ett tv-program förlorar jag tid för kvalitativ vila, och mitt inre blir bortkopplat från det som är viktigt här och nu i mitt liv. Resultatet blir att jag kanske inte orkar städa eller laga mat och när jag umgås med Martin eller barnen har jag inte samma fokus.

Igår kväll var Martin ute och övningskörde med en vän och jag gick och la mig och var verkligen trött. Jag borde bara ha lagt mig för att sova men istället surfade jag på telefonen ett tag. Vi håller på att göra om i vardagsrummet och jag letade på nätet efter soffbord och matta och jag blev alldeles uppstressad. När jag till slut skulle sova var det inte så lätt trots att jag varit så trött.

Det är så bra att fundera på - hur vill jag må, vem vill jag finnas till för, vad vill jag ha energi till - och göra det som leder till det, och välja bort det som motverkar våra mål.

Mitt liv handlar så enormt mycket om att försöka motverka stress just nu så jag blir så medveten om alla de där små valen, också på tankenivå - jag får lov att välja ibland vad jag ska tänka på och hur jag ska tänka om saker. Vissa orosmoln kan man inte bara blunda för, man får ta tag i dem, men många gånger händer stressande saker som man inte kan göra något åt, förutom att tänka positivt och att inte själv göra det värre.

Jag tycker det här är så spännande, för det avgör ju till så stor del vilka liv vi lever.

Tänk på vad du gör - är det viktigt? Är det något viktigt i ditt liv som du missar för att du gör fel sak nu? Och vad tänker du på? Är det viktigt? Är det något viktigt och meningsfullt du glömmer att tänka på och rikta ditt inre mot?

Vår kropp har bara en viss mängd energi. Det gäller att använda den energin på ett bra sätt, och inte bara arbete, också vila, återhämtning, njutning och träning.

Men vårt inre har också bara en viss mängd energi, eller utrymme. Man kan inte proppa sitt inre med hur mycket intryck som helst, eller med vad som helst, och tro att man ska kunna ha energi att ta tag i problem man möter eller vara närvarande för sig själv eller de man älskar. Vi behöver rikta vårt inre mot det som är viktigt, men också till att ha roligt och att tänka ostört och fritt utan för mycket intryck.

Och vem var nu han på bilden, bredvid äpplet? Steve Jobs.

Vid vägs ände

Vi har fått en barnläkartid först på måndag. Det är lite galet att en burk Neocate kan kosta från 10-550 kr styck, och därför har jag försökt amma så mycket jag bara klarat av tills vi kan få ett recept. Men när jag ammat väldigt mycket känner jag mig allt sämre. Stressen blir mer och mer handikappande och jag har allt oftare ont i magen av stress. Det problemet har jag inte alls haft förut men det har kommit mer och mer nu sen Knutte kom till oss. Har läst en del om stresshormoner och om det mjölkbildande hormonet prolaktin. Det blir ju mer och mer av det desto mer man ammar. Och jo, man blir stressad och orolig av det. Sist jag helammade blev min stress till slut ohållbar och även om det inte blev så illa nu, med sömnen i alla fall, så känns det som att det var på väg ditåt. Det är så himla sorgligt men nu måste jag nästan lägga ner amningen. Lite grann tänker jag amma tills vidare i alla fall. Men nu tar jag melatonin varje kväll ett tag och det minskar mjölkmängden rätt så fort och effektivt. Jag har dragit ner på amningen sen i lördags.

Jag har fått mer och mer konstant ont i magen men det är intressant hur magontet först kommer väldigt plötsligt i samma sekund som jag blir extra stressad över någonting. Jag antar att det är stresshormoner som utsöndras till magen och hur de mer och mer börjat irritera magväggarna. Läste förresten att stresshormonet kortisol utsöndras vid långvarig stress och "låser fast" kroppen i stressläge för en längre tid. Det är så typiskt för mig, inte bara nu utan alltid då jag varit mer stressad. Då blir det så svårt att sova och även att vila på dagen trots att man kämpar med trötthet.

Jag måste beställa hem någon bok om hormoner för jag tycker det är svårt att få all information jag vill ha på nätet, och jag tycker det är så himla spännande. LCHF-kosten har ju sin grund i kostens påverkan på våra hormoner, framför allt insulin. Det är så knasigt att se på kroppen som en maskin där bara kalorier in/ut är det som spelar roll. Kroppen är mer avancerad än så och vi kan lära oss så mycket mer om hur vi samarbetar med den på bästa sätt. Jag vill veta så mycket mer!

Den här killen vet i alla fall hur han gör mig GLAD!

Tack och lov!

Jag har gått lite fram och tillbaka med helamning/ersättning. Det hänger ju på om jag tar min sömnmedicin eller inte eftersom den begränsar hormonet prolaktin som producerar mjölk.

I förra veckan var jag helt slut. Det hade funkat ganska bra med helamning ett tag, men så kom en intensiv helg och efter det började Knut sova mycket sämre på nätterna. Jag klarar inte det så bra utan sömnmedicin - jag kan inte somna om när jag väl får sova, och när jag äntligen somnar är det snart dags att amma igen. Jag kände hur jag bara blev mer och mer trött och stressad och sov bara 4-5 timmar per natt. I helgen bestämde vi oss för att börja med ersättning igen och att jag skulle ta sömnmedicinen. Efter första natten insåg jag att det var verkligen på tiden. Jag kunde inte sova ändå! Det var alldeles för mycket stress och trötthet på en gång. I flera nätter fortsatte det så. Jag sov alltså bara 4-5 timmar per natt i mer än en vecka. Igår grät jag hela dagen typ men Martin var hemma och avlastade mig och kramades med mig när det gick. Och på eftermiddagen åkte jag iväg och fick massage! Så otroligt underbart. Och inatt sov jag från 21-3 och från 4.30-6.30. Sen sov jag två timmar på förmiddagen också. Och nu är jag fortfarande så trött att jag längtar tills jag får gå och lägga mig ikväll! Det är så ljuvligt när det känns att den där stressen lämnat och man bara kan vila. Pga att mitt hjärta inte är friskt så kan min kropp lätt bli stressad och fortsätta vara det ganska länge trots att det inte är något specifikt jag känner mig stressad över. Det är inte så känslomässigt alltså, även om det går att påverka med tankar och känslor. Som dessa nätter när jag inte kunnat sova har jag ibland lyckats få ro genom att försöka "lura" min kropp att vara glad och avslappnad. Hur då? Jo, jag kör gladterapi på mig själv genom att le med hela ansiktet. Testa det nu och känn vad gott det gör för din kropp! Sen så försöker jag andas djupa, avslappnade andetag med hela magen, ända ner i hela bäckenet, istället för uppe i bröstet. Det gör kroppen naturligt när den är avslappnad och kanske sover, så att göra det med flit lugnar också ner kroppen väldigt mycket.

En annan sak som är bra för att stressa ner är ju just också att gråta, som jag gjorde igår. Det rinner nämligen ut en massa stresshormoner ur kroppen i själva tårarna. Ibland när jag känt mig alldeles stressad men inte direkt i färd med att gråta har jag försökt titta på någon gråtig film eller program och det brukar fixa biffen. För mig brukar det räcka med Lilla sjöjungfrun eller Extreme Home Makeover. Haha! Man vill ju se något gråtigt som ändå är feel good! Alltför sorgligt och tragiskt får det inte vara.

Imorgon åker vi upp till mina föräldrar i Horndal och då ska jag fortsätta vara ostressad - njuta av luft, natur och familj.

Knut, min lilla stjärna!

Acceptera smärtan

Min syster har pratat en del den här sommaren om Acceptance and Commitment Therapy, ACT, som hon läst om på sin psykoterapiutbildning. Bland annat handlar det om att en förutsättning för att hantera det jobbiga är att acceptera det och ta till sig det.

Idag när vi åt lunch började det göra mer ont i magen. Det var ganska länge sen jag tagit smärtstillande då så jag kunde ha tagit en ny dos, men jag tänkte på vad Kristina sagt och bestämde mig för att köra på en annan strategi - fokusera på smärtan istället för att försöka tänka bort den och gömma den med tabletter. Så jag satt helt enkelt och tog in att det gjorde ont. Efter en stund släppte det och kändes mycket bättre. Under eftermiddagen har det kommit några sådana tillfällen av mer påtaglig smärta och jag har kört på samma strategi. Efter en stund lättar det och blir bättre.

Jag tycker det är lite fascinerande, dels att det är ett sätt att hantera smärta så klart, men också att det ger mig en känsla av att jag får kontroll på situationen. Det är stärkande, och jag antar att det är extremt positivt i en massa olika situationer där man behöver möta smärta och lidande på olika sätt. Man kanske känt sig övermannad under lång tid, men när man bestämmer sig för att möta allt det jobbiga kan man märka att man kan få kontroll. Man blir en övervinnare.

Jag inbillar mig också, just när det gäller nerver som ju har som uppgift att skicka signaler till hjärnan och transportera tillbaka signaler till kroppen, att det är en förutsättning för läkningsprocessen att acceptera nervernas signaler till hjärnan. Som nu, låter jag den där skadade nerven i magen berätta för hjärnan att det gör ont, sedan får hjärnan chans att hantera och möta det och förhoppningsvis skicka tillbaka supersmarta signaler om hur nerven ska läka. Om jag gömmer smärtan, både med mina tankar och med smärtstillande, kanske jag fördröjer och försvårar läkningen. Ja, det är min egna påhittade vetenskap, jag hoppas den är spot on! :-)

Knut sover i amningskudden. Det är hans favoritställe att sova på, förutom i famnen.