Föräldrar och barn

Åh vad jag älskar att få vara själv med Rut ibland. Hon är så rolig och vi skojar och skrattar ofta väldigt mycket ihop. Vi vet båda vilka knappar vi ska trycka på för att skapa ett gott skratt hos den andre.

Sen jag blev mamma själv, speciellt senaste året kanske, har jag förstått på ett helt nytt sätt vad bra det är att få växa upp med sin egen mamma och pappa. Föräldrar är inte utbytbara. Det finns ingen annan som kan vara det de är. Andra människor kan komma väldigt långt, och så klart göra ett bättre jobb under vissa förutsättningar, men det finns ingen annan som kan ge barnet den där speglingen av en vuxen människa som delar mina gener. Man förstår sig själv när man ser på sina föräldrar. Och föräldrarna kan förstå sitt barn som ingen annan kan. Adoptivbarn drabbas ofta av identitetskris och att förlora en förälder i unga år skapar stora sår. Det finns en djup längtan, ett djupt behov, att få känna sina egna rötter. (Kom just att tänka på vad vanligt det är med släktforskning hos personer som är 55+. När de egna föräldrarna försvinner vill man ta reda på mer om sitt ursprung.)

Jag ser så mycket av mig själv i Rut, och det känns som att ingen kan förstå henne så bra som jag kan. Jag förstår vart hon är nu, men jag kan också förstå någonting av vad som ligger i hennes framtid. Sen kanske hon kommer stå där en dag och skrika åt mig Du fattar ju ingenting. Men det kan hon ju tro.

Alla människor har sin personlighet och sina egenheter. Vissa saker kan man störa sig på men när man känner igen sig själv i detta så är det nära till en medkänsla och en nåd som man liksom måste kämpa för att få fram ifall man inte alls känner igen sig själv.

Det är så fint detta, att i ens egna gener finns en nyckel till att förstå sina barn. Den variant av barn som jag och min man får, är antagligen dem vi är bäst lämpade att vara föräldrar för, tillsammans. Ibland tolkar Martin Rut på ett sätt och jag på ett annat, och ibland har nog jag rätt men ibland har Martin rätt. Det är så bra.

Ja, det är fantastiskt med biologiska föräldrar och biologiska barn. Det är svårt att komma ifrån att vi människor har lättare att älska det och dem vi känner igen oss själva i. Och med det sagt är det kanske ännu mer fantastiskt med kärleken som faktiskt finns och är stark mellan andra slags föräldrar och barn! Ja, wow! Hurra för alla föräldrar! Hurra för alla barn!

Hurra för min fina Rut!

Hur stor kan en bubbelkrona bli? Ja, det undrar vi medan vi bubblar av skratt.

Helhetshälsa

Jag berättade ju att Knut blev så mycket bättre när han fick lite bakterier. För varje dag som gick under någon vecka så blev han gladare och sov bättre. Så otroligt vad lite bakterier kan göra och vad viktig mag- och tarmhälsan är för vårt välbefinnande!

Jag har ju haft så ont i magen under hösten pga stress. Det är nytt för mig att ha ont i magen på det sättet. Jag älskar kunskapen om kroppen, om hälsa och sjukdomar, så jag kan en hel del om mycket som har med kroppen att göra, men magen har jag inte haft så bra koll på. Men den senaste månaden har jag läst och läst, men också funderat över hur enkelspårig sjukvården är många gånger. Svensk sjukvård är så otroligt läkemedelsfokuserad, på ett sätt att man glömmer eller inte förmår hjälpa patienter på andra vis. Man tänker också enkelspårigt och är bara ute efter att komma åt kärnan i problemet och förbiser mer övergripande faktorer för bättre hälsa och välbefinnande. Jag tänker att många som är sjuka kanske inte har sitt främsta problem i t ex tarmhälsan, men skulle faktiskt kunna må mycket bättre på det stora hela om man förbättrade den. Mer än 70% av vårt totala immunförsvar är koncentrerat till tarmarna! Och det finns så klart många såna här olika faktorer för helhetshälsa. Bra att sjukvården är bra på att fråga om rökning och alkoholvanor numera i alla fall!

Jag läste t ex härom dagen om en person som varit sjuk och trött på många sätt och vis under 10 år men sjukvården kunde inte hjälpa honom. Till slut bestämde han sig för att sluta försöka få hjälp där och han började själv läsa på så mycket han kunde och försöka förbättra sin situation själv. Idag anser han sig vara frisk från alla sina tidigare besvär.

Det är så knasigt att det ska fungera så, och att sjukvården på något sätt inte kan hjälpa människor att få den där attityden. Många gånger möts man ju till och med med skepsis när man själv läst på.

Jag har i alla fall köpt på mig några hälsokostpreparat och börjat behandla min mage så gott jag kan själv. Och det förbluffar och irriterar mig vilken milsvid skiljelinje som går mellan svensk sjukvård och "alternativa" behandlingsmetoder, trots att det många gånger finns många bra studier som visar god effekt av olika hälsokostpreparat. Men sjukvården är som sagt läkemedelsfixerad och väljer kemiska preparat med biverkningar hellre än skonsammare och naturligare alternativ som människan kanske använt väldigt länge dessutom.

Så klart kan man hamna på villovägar när man försöker behandla sig själv. Men det kan man faktiskt när man låter någon annan behandla en också! Det kan inte finnas mycket negativt med att själv göra sitt bästa för att ha koll på sin egen kropp och sin egen situation, och att börja tänka att det finns många saker man kan göra för att förbättra sin helhetshälsa, eller förebygga framtida problem.

Mina främsta tips just nu för helhetshälsa:

Dra ner på socker och spannmål.
Ta tillskott av D-vitamin och Omega-3.
Aloe Vera-destillat.
OMXtra fermented food.
Bra fetter varje dag, t ex smör och kokosolja.
Var rädd om din sömn och tillfällen till vila,
men också tillfällen till glädje och humor.

Feta popcorn

Vi köpte griskött för några månader sen från DOMTA-grisen. Där får grisarna leva bra och naturligt och slaktas under lugna omständigheter på gården.

Hur som helst så kommer köttet med en massa fläsk och hud (svål), vilket jag inte är så van vid och det är heller inte så lätt att få tag i bra recept. Jag har läst om hur man gör fläsksvålar (vilket i själva verket är poppad grishud) som är så populärt som snacks inom LCHF, men den beskrivning jag hittade lät minst sagt komplicerad. När jag nu tillagade sista köttbiten så råkade jag få till det ändå. På slutet började helt enkelt svålen "poppa" vilket var väldigt roligt att se på. När jag sedan smakade var det otroligt gott och smakade verkligen som popcorn, fast godare!

Jag är egentligen inte en person som klarar av att äta så mycket fläsk och svål, men när det var tillagat såhär var det inga problem att äta allt. Jag är lite kinkig rent känslomässigt när kött är för mycket av något annat än just rent kött, men teoretiskt så vill jag äta allt. Jag tycker det är tragiskt att så mycket av djurdelar slängs för att vi vill ha filén men inte det andra. Hela djuret är ju till för att ätas eller användas, och jag tror dessutom vi går miste om en massa nödvändiga ämnen när vi inte äter allt från djuret.

Rut var i alla fall inte sugen på middag, men jag kom till henne med ett "fett popcorn", hon smakade försiktigt men tyckte snart att det var jättegott. Sen ropade hon "Meeer fett popcorn!". Sen åt hon sin middag bestående av bara fläsk och svål.



Vad mättande det är förresten! Man blir verkligen skönt mätt på inte så mycket mat och det talar till mig att det är det här vi är menade att äta. Återigen är det tragiskt att vi väljer bort och glömmer kunskapen om så mycket som vi ätit historiskt. Vår moderna mat kan vi många gånger äta väldigt mycket av och ändå inte bli mätta, och inte stå oss särskilt länge efter en måltid. Mellanmål talar vi idag om som något nödvändigt för att må bra, men jag tror inte att vi har haft lyxen att kunna äta mellanmål särskilt länge av vår historia. Mellanmål behövs bara när vi äter fel mat och får dåligt blodsocker.

Hur får man till en riktigt god svål (med eller utan kött under) då?

Värm ugnen till 200 grader.
Snitta svålen ordentligt.
Häll upp kokande vatten upp till en tredjedel i en långpanna och lägg svålen nedåt i vattnet.
Ställ in i ugnen och låt svålen koka i 20 minuter.
Sänk värmen till 160 grader.
Ta ut köttet/svålen och krydda ordentligt med salt, peppar och timjan medan ugnen svalnar. Gnid gärna in kryddorna.
Lägg köttet/svålen på galler över långpannan med vatten. Svålen/huden ska nu vara uppåt.

Om du tillagar ett köttstycke ska innertemperaturen bli 80-85 grader. Om det bara är svål/fläsk tror jag det kan få vara i ugnen någon timme.

Sätt ugnen på 250 grader och grilleffekt. Snart börjar svålen poppa. Ta ut innan det blir alltför bränt.

Jag tillagade ett köttstycke och huden blev inte poppad så jämnt eftersom stycket var runt, så jag skar av de bitar som inte var helt klara och stoppade in dem igen så att allt blev poppat. Så jättejättegott blev det verkligen! Innan har vi inte klarat av att äta upp allt på våra grisbitar men den här gången var det inga problem (fast det räcker till flera måltider så mättande som det är).

Hur ska man få tag på fläsk och svål då? Googla efter en grisuppfödare nära dig eller fråga efter det på mataffären. Kanske de kan beställa det åt dig.

Tiden och valen

Det tar tid att försöka vara en bra fru och mamma. Därför har jag inte hunnit blogga så mycket den här veckan. Martin är föräldraledig den här veckan också så jag passar på att umgås med honom, och barnen.

Jag funderar, eller kanske fascineras, mycket över hur mycket vi kan påverka våra liv genom att vara noga med hur vi använder vår tid. Som den här veckan till exempel har jag flera gånger tänkt Ska jag blogga nu? men kommit fram till att det varit bättre att jag ägnat mig åt familjen för att ha energi och närvaro till dem.

När man som jag har så begränsad energi så får verkligen de små valen stor inverkan. Om jag tittar på ett tv-program förlorar jag tid för kvalitativ vila, och mitt inre blir bortkopplat från det som är viktigt här och nu i mitt liv. Resultatet blir att jag kanske inte orkar städa eller laga mat och när jag umgås med Martin eller barnen har jag inte samma fokus.

Igår kväll var Martin ute och övningskörde med en vän och jag gick och la mig och var verkligen trött. Jag borde bara ha lagt mig för att sova men istället surfade jag på telefonen ett tag. Vi håller på att göra om i vardagsrummet och jag letade på nätet efter soffbord och matta och jag blev alldeles uppstressad. När jag till slut skulle sova var det inte så lätt trots att jag varit så trött.

Det är så bra att fundera på - hur vill jag må, vem vill jag finnas till för, vad vill jag ha energi till - och göra det som leder till det, och välja bort det som motverkar våra mål.

Mitt liv handlar så enormt mycket om att försöka motverka stress just nu så jag blir så medveten om alla de där små valen, också på tankenivå - jag får lov att välja ibland vad jag ska tänka på och hur jag ska tänka om saker. Vissa orosmoln kan man inte bara blunda för, man får ta tag i dem, men många gånger händer stressande saker som man inte kan göra något åt, förutom att tänka positivt och att inte själv göra det värre.

Jag tycker det här är så spännande, för det avgör ju till så stor del vilka liv vi lever.

Tänk på vad du gör - är det viktigt? Är det något viktigt i ditt liv som du missar för att du gör fel sak nu? Och vad tänker du på? Är det viktigt? Är det något viktigt och meningsfullt du glömmer att tänka på och rikta ditt inre mot?

Vår kropp har bara en viss mängd energi. Det gäller att använda den energin på ett bra sätt, och inte bara arbete, också vila, återhämtning, njutning och träning.

Men vårt inre har också bara en viss mängd energi, eller utrymme. Man kan inte proppa sitt inre med hur mycket intryck som helst, eller med vad som helst, och tro att man ska kunna ha energi att ta tag i problem man möter eller vara närvarande för sig själv eller de man älskar. Vi behöver rikta vårt inre mot det som är viktigt, men också till att ha roligt och att tänka ostört och fritt utan för mycket intryck.

Och vem var nu han på bilden, bredvid äpplet? Steve Jobs.

Grattis Madeleine och Chris

När jag först såg videon såg jag en varm, naturlig och charmig video med två uppenbart förälskade personer. Jag la inte märke till Madeleines "tihi" utan uppfattade bara hennes fniss som uttryckte glädje och förälskelse.

Du kanske inte hängt med i allt, men jag blir så bedrövad över all kritik och småaktighet som svenska folket spyr ut över Internet. Varför ska det vara så svårt att glädja sig med andra? Varför ska det vara så svårt att hylla kärleken?

Speciellt irriterad blir jag på vissa uttalanden, som de här från Birgitta Stenberg på SVT Debatt:

Men Maddes ”ti hi” är inte ett spontant uttryck för förälskelse – fnissandet avslöjar ett behov att behaga som alla svenska kvinnor lider av. Jag har retat mig på detta sedan jag föddes, skriver Birgitta Stenberg.

Jag tycker då inte att det är något att lida av. Själv tycker jag det är en fantastisk känsla att få behaga en man (min älskade man!), och jag tror att män tycker om att få behaga kvinnor också.

Vad är det med oss kvinnor? Varför ska vi visa oss så vänliga mot en värld som inte är vänlig mot oss?

Ja, vi borde alla vara sura och bittra hela tiden, sluta älska och helt enkelt leva i hämnd. Blir vår värld bättre då? Jag tror vänlighet är något av det vackraste i världen. Speciellt i hårda miljöer. Om man som kvinna har en förmåga att vara vänlig är jag övertygad om att man själv och ens omvärld kan vinna på det. Vänlighet river murar och skingrar ilska. Vänlighet ger glädje. Vänlighet skapar fred. Jag tycker vi borde vara måna om det. Vad vinner vi på att ifrågasätta andra människors vänlighet? Vad vinner vi själva på att vara ovänliga och bittra?

Jag älskar att vara glad, kär, vänlig och uppmuntrande, speciellt mot min man. Det kan jag vara för han älskar mig. Men även om han har en dålig dag och inte är den perfekta mannen så kan jag vara vänlig. Det blir liksom inte alls bättre av att jag också är sur. Det blir bara så mycket bättre av lite vänlighet.

Ordspråksboken 12:25 Bekymmer tynger en mans hjärta, ett vänligt ord ger det glädje.

Ordspråksboken 11:24 Den ene strör ut och får ändå mer, den andre snålar och blir bara fattigare.

40+

Jag kände just ett sting av en intressant känsla; en längtan efter att bli äldre.

När man är ung har man egentligen så många möjligheter och så mycket tid att ägna åt det man verkligen värderar, men tyvärr är man ofta för oerfaren och för ofokuserad för att verkligen göra det bästa av tiden. Sen kommer, i alla fall för oss, småbarnsåren, plus, i alla fall för oss, sjukdom. Så lite tid man har över då. Det mesta av tiden och energin går egentligen åt till bara familjen.

Jag längtar efter tid och ork att fokusera på fler saker jag har passion för, men jag längtar faktiskt också efter mer år på nacken. Jag vet att de här åren som är nu och de som har varit har format mig och Martin så mycket. Vi har blivit bättre människor, men det kan vi inte göra så väldigt mycket av just nu. Jag längtar efter att vara 40+, ha mer vishet, mer erfarenhet, mer tyngd i varje ord, mer fokus, mer tid. Jag tänker på människor och situationer runtomkring oss där jag skulle vilja göra något, men det är så otroligt svårt just nu, men jag fick också en frid - livet har olika säsonger, och det finns en massa saker som det inte är meningen att jag ska ägna mig åt förrän jag har mer tyngd och tid i allt jag gör. Nu är utmaningen att vara den bästa mamman och frun jag kan vara och jag måste försöka lägga min energi helhjärtat på det. Inte så att man inte kan göra något annat, men jag kan verkligen inte ändra på att den tid och det engagemang jag kan lägga på andra saker och människor är väldigt begränsad.

Nu ska jag inte längta efter en annan säsong, men det känns bra att se fram emot att bli 40+. Det ska bli underbart!

Nu är det höst kära du!

Jag har märkt att det kommit en massa julsaker i butikerna nu. Fast just nu är det faktiskt höst och väldigt långt kvar till julen. Sen när det väl är jul får vi fira jul i två-tre dagar. Sen lanseras våren. Glöm det gamla, in med det nya! Den 27e december 2011 fick jag ett mail som krossade mig lite grann. Det var H&M som skickade ett mail i starka gula och gröna färger med rubriken VÅREN ÄR HÄR. Jag som trodde det var jul kanske inte övertygades om att det var vår, men den där julkänslan jag levde i dog ändå lite grann. Nu var glada julen slut slut slut...

Jag tycker det är så hemskt att den här konsumtionshetsen gör att vi aldrig kan få leva i nuet. Varför ska vi leva i julen nu när det är vacker oktoberhöst ute och varför ska vi leva i våren när det är jul och snö? Kan vi inte leva i en årstid i taget? Det vore väl bra!?

Jag ska i alla fall inte lägga in några bilder på julpynt här, utan på ett förslag på höstaktivitet. Klättra i gran! Du behöver inte ens gå till affären.

Rut klättrade ganska många meter upp i den där granen och blev plötsligt rädd, klättrade försiktigt ner lite grann för att sedan klättra uppåt igen. Perfekt klättergran för fyraåring!