Höstlov

Nu är vi tillbaka till vardagen. Martin var sjukledig i en vecka och sedan hade vi höstlov/föräldraledigt några dagar. Idag är barnen på förskola och skola och Martin jobbar. Men kontorsstolen undviks än så länge.

Viktigt att han håller sig lite mer i rörelse nu för att vårda ryggen.

Vi har haft härliga dagar i alla fall. Vi var uppe hos mina föräldrar i Horndal och mina systrar var där också.

Knut var så lycklig över sin kusin Nils och var som ett plåster på honom hela tiden. Så söt när han efter en stund efter att han vaknat ropar - Nils, nu kommer jag, jag har sovit en liten stund.

Och Rut och Konrad spelade många partier schack med varann. Nu har de lärt sig reglerna och kan börja kämpa med att försöka lista ut smarta drag. Så bra när båda är på ungefär samma nivå.

Men som ni kanske ser så går det bättre för Konrad.

Här kommer ett par bilder till från vårt höstlov.

Wake up call

Alltså åh! Vi fick världens bästa uppmuntran och start på den här dagen från vår lilla solstråle Rut. Kolla bara:

Från Rut
Till Mamma Pappa
Jag älskar er
Jag tyker at ni är dåm besta på Telus.

Detsamma Rut!!

De sista dagarna har varit lite speciella då Martin kände sig väldigt skum i kroppen sen natten till tisdagen. Under förmiddagen kände han en smärta som strålade på vänster sida i nacken och han kände sig lite avdomnad på vänster sida. Han ringde 1177 och åkte sen in på akuten. De kollade allt noggrant och röntgade även huvudet. Inget farligt kunde upptäckas och Martin åkte hem på eftermiddagen. Men senare framåt kvällen, efter bestyren med middag osv så började allt snurra för Martin. Han kände ett kraftigt illamående och yrsel och bad att jag skulle köra in honom på akuten igen. Jag fick hjälpa honom in där, ge honom en spypåse och se till så han fick en plats att lägga sig, sen åkte jag till barnen igen som var hos vänner. De undersökte honom mer men kunde inte hitta något farligt. Slutsatsen blev att det var något skumt i nacken som orsakade denna yrsel. Sent på natten åkte han hem igen och hade fått mediciner mot yrsel och illamående. Tack vare dem mådde Martin ganska bra under dagen igår, men sen när medicinerna gick ur kroppen kom yrseln och illamåendet tillbaka, så nu får Martin ta det lite lugnt. Han ska vara sjukskriven en vecka.

Mitt i allt tycker vi att det är en ganska rolig upplevelse, bisarrt nog. På tisdagkvällen hade Martin känslan av att han skulle dö, men det var nog väldigt långt ifrån verkligheten, men ändå får man nya tankar och perspektiv på livet. Om jag dör vill jag att du ska säga till mina barn att jag hade inte kunnat få bättre barn. Det enda som betyder något är min familj. Och andra sådana saker har Martin sagt. Jag har inte känt mig särskilt orolig under allt detta utan varit viss om att allt kommer bli bra, men man kan inte låta bli att känna tacksamhet. Ibland behöver vi wake up calls där vi får inse vad som är viktigt.

För länge sen när Rut var typ 2 år skadade Martin sin fot rejält på jobbet. Jag var ju hjärtsjuk även då och så beroende av Martin, så jag blev helt förkrossad över detta och grät och var förtvivlad i ett dygn eller så. Men Martin klarade av att hämta och lämna Rut på förskolan och han var sjukskriven nästan två veckor så då låg vi hemma i sängen hela dagarna och pratade och skojade med varann. Det var en av de absolut bästa tiderna i livet. Så full av återhämtning, tid och kärlek mellan mig och Martin. Den erfarenheten och all annan erfarenhet man fått sen dess gjorde att jag denna gång bara kände ro och trygghet i den här situationen. Och man är så viss om att Gud bär genom allt. Det känner jag påtagligt, och jag kan inte låta bli att tacka för allt gott som också kommer ur detta.

Sälja pappa

Jag tänkte försöka kicka igång den här bloggen igen. Vi får se hur det går. Men vi börjar med den här söta konversationen från i morse då jag skulle säga hejdå till Martin som åkte iväg för jobb.

Jag till Martin: Du är så dyrbar för mig!

Rut ropar från övervåningen: Visst skulle du aldrig sälja pappa även om du fick en massa tusenlappar?

Jag: Nej, det skulle jag aldrig göra.

Rut: För du har ju lovat att älska honom för alltid och du får aldrig sälja honom.

Jag: Nej, jag ska aldrig sälja pappa.

Rut: Bra.

En bild på Rut och hennes kompis Elsa, på första skoldagen. Rut har ju börjat första klass nu. Hon älskar det!

Ruts första låttext

Vilken härlig dag vi haft idag! Strålande sol, och Rut har plockat ett stort fång tussilago åt mig. Jag och barnen gick på en promenad och hamnade på en innebandymatch, till Ruts stora fascination.

Ikväll vid läggningen önskade Rut en vaggvisa, men de som jag sjöng var visst inte bra nog. Så Rut hittade på en egen. Den gick så här:

Sov du lilla barn,
mamma stoppar om dig.
Gud hör alltid vad du säger.
Prinsessor hör alltid vad du säger.
Slut.

Skönt. Nu kan vi sova gott ikväll också.

Månen

Svärmor har berättat om när Martin var liten och såg månen i fönstret och han pekade och ropade glatt "Månin!". Sen kom han till ett annat fönster och såg månen där också. Då sa han "Till månin!".

Ikväll var det Rut som sa något roligt om månen. Först tittade vi på den innan vi klev in i bilen hos hennes farmor och farfar.

"Titta, vad rolig månen ser ut. Den ser ut som en nagel, eller som en banan."

Sen fick hon syn på den här hemma när vi var på väg in.

"Titta, månen är här också. Den följer efter oss. Månen följer efter små barn."

Flytt och rens

Vi ska förresten flytta i början på juni! Till ett litet bostadsrättsradhus med uteplats och en egen liten tomt. Äntligen kommer jag kunna sätta mig ute i solen! Åh vad jag ser fram emot det, och den här sommaren.

Vi kommer bo nära våra vänner. Rut och hennes bästa kompis Julina kommer kunna springa själva till varann och det kommer vara 200 m till Knuts förskola och Ruts framtida skola. Det betyder så mycket eftersom jag inte kan gå så jättelångt.

Nu håller vi i alla fall på och går igenom bohaget i lugn och ro - rensar, organiserar, slänger och skickar till second hand. Jag scannar av varje vrå för att se om det finns något där vi kan göra oss av med.

Jag: Kan vi inte slänga det här Hello Kitty-pusslet?

Rut: Nej, jag vill ha kvar det!

Jag: Men det saknas ju en pusselbit.

Rut: Vi kan slänga det när jag är på väg upp till himlen.

Det blir spännande att se hur vi ska få plats med Ruts alla saker och möbler i ett mindre rum. En hel del kommer få åka in i Knuts kommande rum.

Vi kommer få ett extrarum, till Knut, men annars blir sovrummen mindre än nu och vi kommer inte ha lika bra förvaringsutrymmen som här. Så det gäller att tänka till.

Vi lär oss engelska

Rut: 

Tajt bäjp

Vet du vad det betyder?

Det är engelska.

Det betyder, vad du är gullig mamma!

För övrigt är jag chanslös mot Rut i att hålla kvar skeden på näsan.

Ett frukostsamtal

Rut: Är du en mamma?

Jag: Ja.

Rut: Ja, för du fick mig och Knut, då blev du en mamma.

Jag: Ja, precis.

Rut: Jag tycker det gick mycket fortare för mig, än för Knut, att bli stor.

Berättelsen om Blommi

För ett par veckor sen köpte Martin blommor till mig och Rut. En vit till mig och en lila till Rut. Glädjen som Rut kände över detta var verkligen enorm!

Det var kärlek vid första ögonkastet kan man säga. Rut ville inte släppa taget om sin blomma och bar den med sig överallt. Den fick följa med in på hennes rum...

"Kom nu Blommi. Vi ska ha jättekul." 

... Blommi och Rut sätter sig på en filt inne på hennes rum.

"Jag älskar dig Blommi. Du är så vacker."

Sedan har Blommi fått sitta nära Rut när hon ätit frukost, lunch och middag. Blommi har även stått bredvid Ruts säng en natt på en liten pall. Rut ville att hon skulle ha en filt över sig på natten också men det avstyrde jag. På morgonen hade Blommi vält ut, men det gick bra.

Ja, så har den sista tiden varit. 

Min blomma har fått stå och vara vacker i fönstret, i fred. 

Gissa vilken blomma som tuppade av först?

Min!

"Mamma, det är för att du inte har pratat med din blomma. Nästa gång pappa köper en blomma till dig måste du prata med den."

Rut i backen

Jag har börjat dagen med den goda gröten igen! Åh vad bra jag mår efter en sån frukost! Mätt och glad!

Rut ägnade hela förra veckan åt att lära sig åka slalom. Åh vad jag önskar att jag kunnat vara med henne i backen, men Martin skickade många bilder och filmklipp i alla fall. Hon är så duktig!

Mestadels åkte de här i Västerås på Vedbobacken. Små backar men helt lagom för småbarnsfamiljer och fem minuters bilväg från oss! Västerås är verkligen inte så tokigt på vintern. Det finns också fantastiska möjligheter att åka skridskor och långfärdsskridskor.

Martin och jag åkte också iväg till backen själva för att jag skulle få prova en snabbis. Första gången på sju år! Men det fick räcka med ett åk för mig. Mitt huvud är så luddigt och jag kunde inte hålla blicken eller knoppen klar i backen. Man kan inte åka skidor på det sättet. Även om det gick bra att åka ner så kan man inte fortsätta så. Om inte annat är det väldigt ansträngande att försöka mota bort allt ludd i huvudet.

Nästa år ska jag åka mer! :-)

Får glädja mig åt det här stjärnskottet istället!

Min svåger Johan Backlund har tagit bilden!

Mello

Mamma har hjälpt till att dokumentera Ruts fina kommentarer till Melodifestivalen i lördags. Kolla in mammas blogg om du är intresserad av expertkommentarer från en 4,5-åring. :-)

Ett självporträtt

På dagis har barnen fått i uppgift att göra självporträtt. Jag tycker Ruts är helt fantastiskt. Man kan se så mycket koncentration som lagts ner i denna uppgift. Hon har ansträngt sig för att få rätt hårfärg och ögonfärg, med både pupill och iris. Och så ögonbrynen på plats ovanför ögonen. Så underbart!

Rut har gjort många andra självporträtt, men inget där hon verkligen försökt återspegla sina egna unika drag.

Eller, de andra självporträtten kanske speglar att Rut vill vara en prinsessa. ;-) Men det är hon ju också. 

Panerad fisk

Det här ser kanske inte så jättekul ut men det tycker jag att det är.

Jag har så tydliga minnen av när mamma gjorde detta när jag var liten, och när jag fick hjälpa till. Jag tyckte det var så fascinerande att denna maträtt som jag tyckte så mycket om var så enkel att tillreda. Trots att jag var liten var det något jag skulle kunna klara av själv.

På en tallrik ska det vara ett uppvispat ägg. På nästa tallrik ströbröd, eller ännu hellre en blandning av kokosflingor och mandelmjöl. Man bara doppar fisken på tallrikarna, och så får man inte glömma att salta och peppra innan man mjölar. Sen är det bara att steka. Jag brukar använda upptinad rödspätta. 

Hos oss älskar alla denna måltid! Men det gäller att Rut får tag på rätt filé. Hon kan säga att det är äckligt, och då föreslår jag att hon ska smaka en annan fisk och den är tydligen mycket godare. Sen kan hon äta två hela filéer. Jag tror att det faktiskt är stor skillnad i smak från filé till filé. Det känner jag själv också även om alla är goda, i min smak.

Vi spelar kort

Rut och jag har börjat spela en del kort med varandra. Vi spelar Finns i sjön och Sjuan. Än så länge är den stora övningen att få grepp om kortleken, lära sig valörerna och färgerna. När vi spelar Finns i sjön har Rut någonting stort som skymmer hennes kort så det blir enklare för henne att hålla reda på dem. När vi spelar Sjuan har vi alla kort öppna så vi kan hjälpas åt. Det blir ändå inte mycket till tävling när man är två spelare i Sjuan. Och Rut är inte så intresserad av att tävla. Inte jag heller. Höjdpunkten för henne är när hon får lägga ut en Dam.

Åh vad jag tycker det är härligt att få spela lite kort istället för allt pyssel. Jag gillar verkligen INTE att pyssla och rita, haha, men man måste ju anstränga sig ibland. Men det är underbart att få göra något med Rut som jag själv tycker är kul också. Jag har spelat massor med kort i min uppväxt - med mig själv, med kompisar, med mamma och syster Johanna, eller med hela familjen. Vi har skrattat så vi kiknat.

Knaprigt

Idag har Rut och jag uppvaktat Martin med frukost på sängen och födelsedagssånger. Och efter en del pyssel och bad med mera här på morgonen så ropade Rut just till mig "Gott nytt år". Och igår firade vi så klart Alla hjärtans dag. Här är varje dag en fest! I alla fall idag och igår. ;-)

Rut använder så roliga ord. T ex ordet knaprig är flitigt använt nuförtiden. Hon måste ha blandat ihop det med knasig. Hon brukar säga till mig ibland när jag är lite knas-rolig: Mamma du är så knaprig!

Martin och jag såg förresten En oväntad vänskap på bio igår. Hade gärna sett Hobbit eller Les Misérables men det gick inte den tiden som vi kunde. Men den här filmen var i alla fall också oväntat bra! En riktigt härlig måbrafilm baserad på en sann historia, och 5% av intäkterna går till en organisation som låter vuxna handikappade bo tillsammans i en vacker miljö. Se den!

Knuttis har fått sina första tänder, och börjar bli lite mer rörlig. Här hittad under soffbordet!

Lyx och tjuvar

Idag på badhuset hade vi ett intressant samtal om lyx. Det hela började med att jag sa till Martin att jag var så glad över min lyxiga sovmorgon som jag fick idag. Rut undrade vad lyx var för nåt.

Jag: "Mammor tycker det är lyx att få sova länge på morgonen. Barn tycker det är lyx att få gå på bio eller på McDonalds."
Rut: "(skratt)... Barn tycker också det är lyx att gå på badhuset!"
Jag: "Jaa..."
Rut: "...... Jag tycker det är lyx att få prata med folk som jag inte känner."

Åh, söta Rut. Det där måste ju säga så mycket om hennes personlighet. Hon älskar helt enkelt nya bekantskaper. På badhuset t ex pratar hon med alla. Hon frågar vad de gjort, vad de ska göra och så berättar hon vad hon själv har för sig. Och så pratar hon om ditt och datt.

Varje dag pratar Rut förresten om tjuvar. Det är verkligen något hon funderar mycket på nu för tiden. När vi var i bastun idag så var det en liten kille där inne som också tänkte på tjuvar. Han sa till sin mamma att någon kanske skulle "stula" deras påse nu när de var inne i bastun.

Då fyllde Rut in med en lång utläggning om tjuvar, vad de har för sig m.m. men det hela avslutades med att polisen håller koll på dem och "så det är ingen orsak". Det hela syftade nog till att lugna ner den lilla pojken alltså.

Härom kvällen undrade Rut om alla tjuvar var i fängelset. Jag som ville att hon skulle sova svarade med ett svävande "Jag tror det". Rut: "Annars blir jag jättearg på poliserna!"

Mina vackra barn

Rut till Knut: Tycker du jag är vacker? Det är jag!

Vi tar det i meter

Rut: Jag häller upp, för jag vet hur mycket magen vill ha. Den vill ha tre meter. Nej, fyra meter!

Två glada baddare!

Usch vad dålig jag varit på att blogga nu på länge. Och för varje dag som går känns det jobbigare och jobbigare att ta tag i det.

Nu när Rut bara går 15 timmar i veckan på dagis så är det ganska mycket full rulle i mitt och vårt liv. Även om jag får ganska många stunder för mig själv ändå så är jag för trött då för att orka hålla igång bloggen.

Idag blev jag så inspirerad att jag nu trots allt sitter här och skriver. Underbart! Jo, jag har tänkt att jag skulle testa om jag kan klara mig på en lägre dos av min hjärtmedicin, eftersom värdena var så mycket bättre sist. Jag har harvat med det i ett par veckor kanske och vetat riktigt hur jag ska tolka min kropp. Har varit mera svullen och fått ta mer vätskedrivande mediciner. Och så har jag tagit en lägre dos av betablockaden för att nästa dag ta en hög dos igen för att jag inte känt mig bra alls. Och detta medicinerande har gjort mig väldigt yr i bollen. Nu har jag försökt hålla mig till den lägre dosen ett par dagar trots att jag känt mig lite konstig, och hoppats att det bara är kroppen som behöver ställa om. Och idag har jag känt mig så bra, inte yr och inte svullen!

Rut, Martin och jag var på badhuset i eftermiddags och jag simmade några längder. Jag blev typ lite chockad över hur mycket jag orkade. Det fanns så mycket kraft i min kropp! Så roligt! Och nu är jag heller inte helt slut som jag varit förut efter en badhuseftermiddag. Glad!

Rut går på Minisim nu på måndagar men hon är visst lite väl duktig i vattnet för hennes åldersgrupp. Men å andra sidan är det väldigt svårt att koncentrera sig på allt man ska göra i gruppen. :-) Hon har i alla fall tagit både blå och gula baddaren! Hon är så stolt över sina fina märken!

Det här med bostadsfrågan

Rut var så söt här en morgon när hon skulle iväg. Så här gick konversationen... (hon var inte ledsen, bara glatt dramatisk som hon ofta är):

Rut: Mamma, jag kommer sakna dig!

Jag: Jag kommer sakna dig också!

Rut: Jag vill aldrig flytta.

Jag: Jag vill aldrig att du ska flytta.

Rut: Men ska inte jag flytta ifrån er?

Jag: Jo, kanske när du blir stor, som mamma och pappa. Då kanske du vill flytta ifrån oss.

Rut: Men jag vill inte flytta.

Jag: Du kan bo med oss alltid, så länge du vill! Och nu får du inte flytta. Du ska bo med oss!

Rut: Jag vill alltid bo med er!

Jag: Jaa! Jag vill alltid bo med dig!

Rut: Jaa, för det är ganska svårt att hitta ett tomt hus att flytta till. Hejdå!