Höstlov

Nu är vi tillbaka till vardagen. Martin var sjukledig i en vecka och sedan hade vi höstlov/föräldraledigt några dagar. Idag är barnen på förskola och skola och Martin jobbar. Men kontorsstolen undviks än så länge.

Viktigt att han håller sig lite mer i rörelse nu för att vårda ryggen.

Vi har haft härliga dagar i alla fall. Vi var uppe hos mina föräldrar i Horndal och mina systrar var där också.

Knut var så lycklig över sin kusin Nils och var som ett plåster på honom hela tiden. Så söt när han efter en stund efter att han vaknat ropar - Nils, nu kommer jag, jag har sovit en liten stund.

Och Rut och Konrad spelade många partier schack med varann. Nu har de lärt sig reglerna och kan börja kämpa med att försöka lista ut smarta drag. Så bra när båda är på ungefär samma nivå.

Men som ni kanske ser så går det bättre för Konrad.

Här kommer ett par bilder till från vårt höstlov.

Finaste blommorna på Tellus

Martin ger svar på tal... hihi.

Martin har återhämtat sig ganska bra. Så skönt. 

Idag är jag istället bekymrad för Knut som har börjat klia på sig mycket de senaste veckorna. Han tål inte mjölk och soja så bra så det får han inte i sig, men jag vet inte varför det kliar på honom nu. Har bett förskolan kolla allt en extra gång och det ska vara ok allt där. De var pigga på att testa att utesluta gluten en vecka för att testa så det gör vi nu, men jag tror inte det är det, och det har bara blivit värre med kliandet ändå. Så vad beror det på? Blir typ galen på det. Men vi har fått en remiss till barnkliniken nu så hoppas, hoppas de kan hjälpa oss att få några svar, men det lär ju dröja ett tag innan vi får komma in. 

Igår efter förskolan cyklade jag och Knut iväg på en liten lekplats-tour. 

Åh vad jag älskar hösten. Även när det är mulet är det så oerhört fint.

Vi pratar om vädret

Jag till Knut: Vad fint väder det är idag. Solen skiner.

Knut: Jag tycker söt solen.

Jag: Tycker du solen är söt?

Knut: Ja-a.

Vilka fantastiska dagar vi fått den här hösten. Sol nästan hela tiden och bara enstaka dagar med regn. Ovanligt och underbart.

Hur lång tid tar det?

Igår var jag, Martin och Knut en sväng till stan. Vi tog god tid på oss att åka hiss, efter att jag fått Knut att bli ledsen för att jag tryckte på hissknappen innan han. Sen tog vi god stund på oss att putsa våra skor i den här roliga puts-maskinen.

Och då menar jag verkligen en god stund. Det var nämligen hur roligt som helst. Och vi kunde ge det lite tid för Martin fastnade i ett telefonsamtal under tiden. Efter kanske 15 minuter fick Martin lyfta med sig Knut som inte alls tyckte han var klar med skoputsandet. Man kan undra - hur lång tid tar det att bli klar? Hade Knut varit nöjd efter 20 minuter, en halvtimme eller kanske hade han velat vara där i en timme innan det var klart? Svårt att veta, men helt klart tar vissa saker tid, innan man är klar. Och jag tror det kan vara ganska härligt när man ger sig själv tid att haka på i ett barns fascinerande upptäckande av vår värld och allt den har att bjuda på. Så många roliga och vackra saker vi annars bara går förbi.

Och jag fick ju tid på mig att ta selfies... :) Men jag putsade också mina skor länge och väl. Så särskilt effektiv var inte maskinen dock, så det kanske behövdes lång tid.

Barnmatsdags

Nu är Knut 7,5 månad och nu börjar det bli dags på allvar att äta lite annat än ersättning.

När det gäller hans mat utgår jag ungefär ifrån det här:

Kokta grönsaker, eller t ex avokado eller oliv
Ägg
Kokosmjölk
Oljor, helst kokosolja
Smaka, suga eller gnaga på kött
Lite krydda där det passar. Men inte salt.

Jag undviker så klart mjölk eftersom han inte tål det, men även frukt eller för mycket kolhydrater - det är bara tom energi.

De senaste dagarna har han fått äta blomkålsmos med kokosmjölk, 1 ägg och gurkmeja. Mixat och uppkokat. Det räckte till fem måltider.

Knut tyckte det var världsklass!

En annan sak är att inte ha för bråttom! Bebisar klarar sig på bröstmjölk eller ersättning till 1 års ålder.

Läste någonstans en sån bra tanke - att bebisar är redo att äta när de själva sträcker sig efter maten, t ex när familjen sitter och äter.

Låt bebisen styra helt enkelt! Det sa de till mig på BVC också. Känner att jag redan stressat upp mig lite och kanske pressat Knut lite för mycket att äta. Igår på dagen ville han inte ha mat. Blev ledsen när han såg maten, men glad när han såg flaskan. Så då fick det vara så. Han är lite snorig och då kanske man inte vill ha stadigare mat. Men så på kvällen ville han ha lite men jag nöjde mig med väldigt lite.

Det är en konst att inte pressa för mycket. Lätt att bli ivrig tycker jag. Vissa barn slukar ju maten från 5 månaders ålder och då tror jag det bara är att köra på, andra är långsammare och då behöver man inte stressa upp sig över det heller. Låt bebisen styra så blir det säkert bra!

Något jag tänkt att jag ska göra men inte hunnit än är att koka äggmjölk på ägg+ersättning. Mixa+koka. Ett ägg innehåller alla proteiner vi behöver och nästan alla vitaminer och mineraler. Den ultimata maten. Och det kan ju vara lättare att få i sig mat via flaskan när man är van vid det. Välling ger jag endast om nån hotar med pistol. ;-)

Ett frukostsamtal

Rut: Är du en mamma?

Jag: Ja.

Rut: Ja, för du fick mig och Knut, då blev du en mamma.

Jag: Ja, precis.

Rut: Jag tycker det gick mycket fortare för mig, än för Knut, att bli stor.

Knaprigt

Idag har Rut och jag uppvaktat Martin med frukost på sängen och födelsedagssånger. Och efter en del pyssel och bad med mera här på morgonen så ropade Rut just till mig "Gott nytt år". Och igår firade vi så klart Alla hjärtans dag. Här är varje dag en fest! I alla fall idag och igår. ;-)

Rut använder så roliga ord. T ex ordet knaprig är flitigt använt nuförtiden. Hon måste ha blandat ihop det med knasig. Hon brukar säga till mig ibland när jag är lite knas-rolig: Mamma du är så knaprig!

Martin och jag såg förresten En oväntad vänskap på bio igår. Hade gärna sett Hobbit eller Les Misérables men det gick inte den tiden som vi kunde. Men den här filmen var i alla fall också oväntat bra! En riktigt härlig måbrafilm baserad på en sann historia, och 5% av intäkterna går till en organisation som låter vuxna handikappade bo tillsammans i en vacker miljö. Se den!

Knuttis har fått sina första tänder, och börjar bli lite mer rörlig. Här hittad under soffbordet!

Mina vackra barn

Rut till Knut: Tycker du jag är vacker? Det är jag!

Sov sött

Jag tyckte det var så roligt den här gången när Knut somnat i sin stol. Han hade nämligen suttit där ett tag och tittat och väntat på att vi andra skulle bli klara. Rut och jag satte på hårtorken och blåste våra hår lite i sista stund, och då somnade han på en sekund. Han är verkligen uppmärksam på olika slags ljud. Vissa ljud somnar han av, och andra ljud tycker han är roliga. Det märks att han tycker om fin musik också.

Idag är det så lugnt och stilla hemma, och Knut firar det hela med att sova hela förmiddagen. Skönt för både honom och mig. Han har gnällt till lite ett par gånger men snabbt somnat om. Han är verkligen van att bli väckt av olika ljud på dagarna. Skönt att han får sova i fred nu.

På natten har vi fått in bra rutiner som satt sig nu. Vi matar honom och lägger honom 20.00. Sen sover han till 6.00 och äter då. Ibland kan han vakna till en eller ett par gånger på natten och då brukar vi vända på honom så sover han vidare. Ibland vaknar han vid 5 och är lite gnällig men numera somnar han alltid om av sig själv. Sen vaknar han som en klocka vid 6-tiden och vill ha mat fort. :-)

Hej på er

Ni är så fina som tittar in här då och då fast det blir lite tyst här ibland.

Den här veckan har Rut börjat med sina 15 timmar på förskolan. Igår ägnade vi de 5 timmarna till att bara sova, först jag och sen Martin. Idag har vi lite mer ork. Men på det stora hela är jag så enormt trött.

Vi har i alla fall haft många fina dagar hos mamma och pappa i Horndal, med både lite och mycket folk olika dagar.

Bra är i alla fall att äta frukost i nattlinne och filt tillsammans med den här söt-Knuten.

Och så har ett nytt år påbörjats. Jag älskar nya år. Det känns alltid så hoppfullt och spännande. Likaså i år.

Jag brukar inte ha så många mål eller löften, däremot tacksamhet och förväntan.

Nu är vi hemma

Och jag känner mig så lat. Orkar inte ta tag i någonting. Nå nå.

Nu känns i alla fall allt julpynt inte sådär mysigt längre. Nästa år ska jag försöka pynta och få fram allt ännu tidigare. Under hela december före jul så njuter man ju verkligen av allt juligt. Men sen efter jul så blir det fort "gammalt". Och så smälter all snö bort också. Trist och inte alls juligt.

Under de tre nätterna vi sovit borta har vi förresten avvant Knut från att äta på nätterna så nu vill han inte ha frukost förrän bortåt halv 9. Än så länge har vi behövt söva om honom några gånger också under natten men det blir lättare natt för natt. Ofta räcker det att bara ge honom nappen och ändra hans ställning så sover han vidare.

Det var så mysigt när jag la ner honom i hans säng igår kväll. Han tittade till lite när jag la ner honom men såg så nöjd ut över att få vara i sin säng och han la sig så gott till rätta och sov. Sömnkvaliteten ökar nog bara på nu när han inte behöver äta på natten.

Han har ökat på så bra i vikt också så han klarar sig utmärkt på att bara äta på dagen. Och imorgon är han fem månader min lilla Knuttis.

Juldagen

Och på juldagen fortsatte far och son att matcha varann. I nya jeansskjortorna som de fått av mig i julklapp. Så söta och snygga de är!!

Vi fortsatte fira med Martins familj, men idag åker vi upp till Horndal och träffar några från min familj. 

Julaftonen

Julaftonen började med att Rut fick öppna sina och Knuts paket. Det bästa paketet var en Askungen-klänning som Rut knappt tagit av sig sen dess.

Sen ställde jag mig i nattlinnet och gjorde sesamknäcke (recept kan komma en annan dag för det är väldigt gott!) och då kändes allt väldigt juligt. Knas... men att stå i nattlinnet på julaftonsförmiddagen och dona i köket känns väldigt juligt för mig. Så har jag nog sett min mamma många år. Eller så har hon kanske stått i strumpbyxor och ett vitt linne och några klämmor i håret för att få till lite lockar till senare. :-)

Sen åkte vi och firade med Martins familj och släkt. Martin och Knut matchade varann i vita skjortor, men Knut hade fluga på sin.

Och så jag!

Fina barnen

Numera är Martin föräldraledig till september nästa år! Lite intensivt blir det med hela familjen hemma, men jag mår ändå mycket bättre när Martin finns nära. Känns så mycket tryggare, och kanske framför allt roligare. Så jag tycker jag mått lite bättre och det känns som att magen är under reparation även om det går väldigt långsamt.

Igår var Rut så mysig och lekte och busade mycket med Knut. Han hade så roligt åt det. Mysiga, fina barnen.

Söta Knut

Hjälp vad jag skrattade när jag fick se den här lilla charm-Knutten! Klädd i tajt rosa svan-dräkt.

Alla kläder var nerkräkta när han var hos farmor och farfar så det blev till att rota fram något som faster Mathilda haft som bebis. Du kanske inte tycker det var något lustigt alls i dessa "hen"-tider, men jag tyckte i alla fall det var stor humor! ;-)

Andra ljuset tänt

Glad andra advent på dig! 

Så många saker det är man ska vänta på i de här tiderna. Rut tycker så klart vi ska tända tredje och fjärde ljuset också, och idag ville hon få sätta Jesusbarnet på kalendern på en gång, men det fick hon inte och jag förklarade att alla djuren (som nu sitter på kalendern) också väntar på att Jesus ska komma snart till deras stall. Julklapparna har hon förstått att hon inte kommer få än på ett tag i alla fall.

Det finns i alla fall saker man inte alls behöver vänta på. Finns så mycket här och nu att vara tacksam för och glädja sig åt. Och jag är så glad att jag inte behöver vänta på Jesusbarnet egentligen, utan att Jesus bor i mitt hjärta och finns där för mig varje stund.

Ibland berättar Rut för Knut Jesus bor i ditt hjärta förstår du. Så sött.

Åh, kom just att tänka på vad Rut sa våren 2011. Hon pratade om sin lillebror ett par gånger. En gång sa hon frågande Vart är min lillebror? Jag förstår inte vart det kom ifrån. Vi längtade verkligen efter en Knut, men det hade vi inte pratat med Rut om. Hon sa så i samma veva som vi upplevde att Gud sa till oss - kör på, jag låter det gå bra.

Hon var i alla fall inne på det här med en lillebror den våren. Sen när jag väl blev gravid hade hon börjat hoppas på en lillasyster. Hehe...

Bebismys

Det är så mysigt att ha en Knutis. Ja, det måste jag säga. 

Gulligare och pussvänligare kinder får man leta länge efter.

Punkt slut.

Dekorationer

Tur för Knut att han har en sån kreativ storasyster. Han behöver inte tröttna på sitt babygym för Rut ordnar nya dekorationer hela tiden.

Något stökigt kan det dock bli eftersom hela hemmet får samma typ av behandling av Rut.

T ex granen som vi nu tagit fram (varför vänta?) tänkte jag kunde få stå opyntad med bara ljus ett tag. Men Rut har givetvis pyntat den.

Att få en bebis

När jag var gravid hoppades Rut att det var en lillasyster som skulle komma. Ultraljudet visade att det var en Knut på väg. Rut grät och sörjde ett tag. Sen började hon säga att hon hade en lillasyster i sin mage. Hon kunde säga att hon sett magen röra på sig och hon blev väldigt kränkt ifall man ifrågasatte henne, så vi lät henne hållas.

Tyvärr blev det hela lite jobbigt för henne efter att Knut kommit. Hon såg att jag hade ont efter kejsarsnittet, och ja, ont efter ett snitt har man verkligen och i vissa lägen är det svårt att dölja det. Vi hade varit ute på en liten tur med bilen hela familjen. När vi skulle gå hem från parkeringen gick Martin i förväg med Knut och jag och Rut kom efter. Men Rut kom på att hon skulle titta på olika saker och kom inte när jag ropade på henne. Jag hade så ont och klarade inte av att stå där och vänta. Till slut stod jag dubbelvikt i smärta och då förstod Rut att hon fick lov att komma.

Ett par dagar efter det kom Rut och pratade väldigt ängsligt med mig om hur det skulle gå nu med lillasyster. Hon pratade om att hon var rädd för hur bebisen skulle komma ut och att hon inte ville. Jag försökte lugna henne. När jag berättade att man inte måste få bebis om man inte vill så frågade hon om det var säkert och när jag intygade det blev hon helt lugn.

Stackars liten.

Efter det har hon sagt några gånger att hon inte vill få bebisar men nu var det länge sen hon pratade om det.

Igår åkte Rut och jag iväg och köpte vinterskor till henne och en stol till Knut. På vägen hem i bilen sa Rut: När jag blir lite större så vågar jag få en bebis, för vuxna människor är modiga.

Åh, vad det var skönt att höra henne säga det!

Knut blev glad för sin stol också.

Hälsning från oss

Det är lite segt med uppdateringar nu. Följ mig gärna på instagram för lite fler livstecken. Men jag ska väl förhoppningsvis få lite fart på bloggandet också.

Knut, prinsen, hälsar.