Panerad fisk

Det här ser kanske inte så jättekul ut men det tycker jag att det är.

Jag har så tydliga minnen av när mamma gjorde detta när jag var liten, och när jag fick hjälpa till. Jag tyckte det var så fascinerande att denna maträtt som jag tyckte så mycket om var så enkel att tillreda. Trots att jag var liten var det något jag skulle kunna klara av själv.

På en tallrik ska det vara ett uppvispat ägg. På nästa tallrik ströbröd, eller ännu hellre en blandning av kokosflingor och mandelmjöl. Man bara doppar fisken på tallrikarna, och så får man inte glömma att salta och peppra innan man mjölar. Sen är det bara att steka. Jag brukar använda upptinad rödspätta. 

Hos oss älskar alla denna måltid! Men det gäller att Rut får tag på rätt filé. Hon kan säga att det är äckligt, och då föreslår jag att hon ska smaka en annan fisk och den är tydligen mycket godare. Sen kan hon äta två hela filéer. Jag tror att det faktiskt är stor skillnad i smak från filé till filé. Det känner jag själv också även om alla är goda, i min smak.

Julbordet

Jag älskar allt med mitt fina julbord.

Kyrkan som spelar en så fin melodi har jag ärvt från mormor. Jag minns hur underbart det var när jag var liten att komma hem till mormor på julaftonskvällen och titta på bordet hon ställt i ordning med denna kyrka. Hela bordet var täckt av bomull så att det såg ut som snö, och så hade hon pyntat med tomtar och änglar så vackert. Jag stod där länge och tittade på allt och spelade om och om igen melodin på kyrkan.

Luciatåget och krubban finns på Guldfynd till väldigt bra priser, och det är precis rätt stil som jag vill ha. Krubban ser ungefär precis ut som den vi haft i min familj när jag växt upp och den har jag ställt i ordning och lekt med år efter år. Nu tycker jag fortfarande att det är mysigt att ställa i ordning men Rut är också där och möblerar om och fantiserar om allt. 

Det är så mysigt med såna här saker som man plockar fram på ett högtidligt sätt en gång om året. Vilka spår det sätter i barn för resten av livet! Traditioner ger lite guldkant till livet. Min mormor älskade förresten allt med guld och guldkanter. Haha.

Hälsning från mormor

Ikväll bytte jag ram till kortet på mig och mina systrar från min farbrors bröllop -87. Rut har burit runt på den förra lite för mycket så glaset gick sönder.

Det är jag som står till vänster och mina systrar Kristina och Johanna. Det jag minns starkast från den dagen är när vi satt hos hårfrisörskan innan och allt tog väldigt lång tid, men det var högtidligt att få äta Singoalla-kex och när jag till slut fick håret uppsatt med den guldiga rosetten kände jag mig väldigt fin.

Inte långt innan detta hade jag en dag klippt min lugg själv, för det hade jag sett mormor göra på sig själv framför spegeln. Så då kunde väl också jag. Mamma blev inte glad, jag skulle ju snart vara brudnäbb. Men det gick att rätta till ganska så bra som ni ser.

Före mig är det mormor Rut som har haft det här kortet. Jag tog över det när vi gick igenom mormors och morfars hus efter att mormor dött. Nu när jag bytte ram såg jag något som stod på baksidan av kortet.

Mormors gull i mormors handstil. Åh, vad det värmde mitt hjärta att läsa det! Det var också så mycket mormor att uttrycka sig precis så.

Och så några siffror som jag inte vet vad de står för. Jag antar att mormor använde kortet till att göra en anteckning på innan hon hunnit sätta det i en ram. Mormor hade många små lappar här och där med små anteckningar.